PRS PJ Emma07 & Guccigodness

Han log något dystert. Det blev alltid så: de fick reda på vem han var son till och så flydde de.
"Har jag redan skrämt iväg dig?" log han mot henne.

Cat himlade med ögonen och såg på honom. "Jag har inte bäddat min säng och jag har pyjamas på mig." sade Cat lugnt och såg ner på sina rosa shorts och lika rosa linne.

Han ryckte på axlarna.
"Det är ditt val, jag tänker stanna och träna iallafall." sade han, det var synd att missa någon att träna med, men ville hon inte så ville hon inte. Hans tankar avbröts av att Keiron kom inklapprandes på arenan, och kom fram till dem.
"Så bra, det var just er två jag letade efter. Har ni något emot att följa med till Stora Huset?" frågade Keiron vänligt med ett leende.

Cat granskade honom en stund. Han var ganska okej ändå, förutom den delen där hans pappa var dödens gud men det var ganska enkelt att tänka bort. Hon började tänka om, hon kanske kunde träna med honom ändå. Cat öppnade munnen för att säga något men stängde den då Keiron kom. Hon rynkade lite på pannan, kunde nästan gissa vad han skulle säga till henne i Stora huset.
Hon hade varit där en gång innan och fått skäll. Keiron hade inte tyckt att det var lämpligt att förbanna en av Hermes söner med permanent smink. Cat hade älskat att se killen sminkad som en clown, han hade trots allt förolämpat henne. Efter den gången så hade hon inte använt permanent smink på någon men hon hade förbannat Ares barn ganska nyligen för att dom sagt att kärlek var strunt, hon hade bara gjort alla deras kläder två storlekar mindre i två veckor. Dom borde ha kommit över det. "Jag har inte gjort något." sade hon sedan och såg upp på Keiron.

Jack stelnade till litet när Keiron kom in, varför skulle de komma till stora huset? Det brukade antingen vara för att man betett sig särskilt dåligt, eller för att kallas på ett uppdrag. Skulle han äntligen få komma ut på ett uppdrag? Han hade varit på lägret sedan han var tio, och en av de som tränat längst och varit där längst. Keiron tog till orda igen.
"Jag vet det, och det är inte därför jag är här. Idag handlar det om ert uppdrag."

Cat rynkade lite på pannan och såg ännu mer förvirrad ut. Uppdrag? Hon hade inte tänkt åka ut på uppdrag eller något sånt alls. Varför i hela friden ville Keiron skicka henne på uppdrag?
Hon såg osäkert på Jack och log lättat då han inte heller såg särskilt nöjd ut. Dom kanske kunde säga emot tillsammans? Hon ville iallafall inte alls ut på uppdrag, folk kom nästan alltid tillbaka med fula ärr och vissa dog till och med.
"Så... Stora huset sa du?" log hon osäkert och började gå. Hon stannade sedan upp, hon tänkte inte gå runt i pyjamas. "Jag tänker gå och byta om men jag möter er där." sade hon.
Cat väntade inte på svar utan skyndade sig till stuga 10 där hennes syskon städade rummet. Hon satte snabbt på sig ett par ljusblåa jeans med hål vid knäna och en vit tröja med urringning.
"Dave, kan du bädda min säng? Keiron vill prata med mig." sade hon och log svagt mot Dave som nickade lite. Hon granskade noggrant sitt ansikte innan hon la på några lager mascara. Hon passade på att sminka sig lite snabbt också, hon la mest energi på sina ögonbryn. Hon såg söt ut. Cat log nöjt och lämnade stugan, hon sprang till stora huset och bet sig nervöst på underläppen.

Jack följde med Keiron direkt till Stora Huset, han hade inte direkt något att göra. Han hade jeans och t-shirt på sig, med svärdet i dess skida vid hans sida. Han var nervös men glad: han skulle äntligen få komma ut på uppdrag. Han hade alltid velat det, och nu skulle det hända. När han tog sig till halvblodslägret hade monstrena nästan tagit kål på honom, men då hade han bara varit tio år och inte haft någon träning. Sen dess hade han tränat varenda dag. När han i vintras försökt leva med sin mor, hade han knappt besvärats av monster, den som kom klarade han av. Det här gjorde att han var positiv till hela uppdraget, trots att han inte visste vad de skulle göra. De satte sig och väntade på Cat.

Cat tvekade lite innan hon gick in och gjorde dom sällskap. Hon la armarna i kors och såg på Keiron. Hon ville inte ut på uppdrag. Visst, ära och allt det lät underbart men hon vägrade riskera sitt liv för något som hon inte brann för. Hon pillade lite med sitt hår och såg på Jack lite snabbt.
Cat valde att stå upp, ville visa att hon inte riktigt höll med om uppdraget. Hon var emot att åka och hon tänkte tacka nej.
"Så, vad är det för uppdrag?" frågade hon, det var för tyst för hennes smak och det störde henne.

Keiron harklade sig innan han tog till orda, till synes oberörd av Cats något sura uppsyn.
"Athenas sköld, egid, är försvunnen, stulen. Vi vill att ni hittar den." Wow. det var ett stort uppdrag. Jack kändes stolt över att de kände ett sådant förtroende för dem att de gav dem ett sådant uppdrag - fast joförsig hade han varit där i 7 år.

Cat rynkade lite på pannan och fnös lågt. Förstod inte varför hon skulle med.
"Varför letar hon inte efter sin sköljd själv? Jag är Afrodites dotter, senast jag kollade, så varför ska jag leta efter Athenas sköld?" frågade hon och höjde ena ögonbrynet. Hon menade inget illa utan hon ville bara veta.