PRS med Missy {TWIB}

Octavia

Jag rös. Något sa mig att det skulle hända något den här kvällen. Fast det kändes nästan alltid så.
Jag satt i mitt vanliga fönster och tittade ner på gatan. Ett ungt par höll varandra i handen och skyndade sig förbi. Barnhemmet var fattigt och det spreds rykten om det. De sa att folk hade dött där och att vi som bodde där var psykos. Men vi var egentligen helt vanliga. Bara det att våra föräldrar inte kunde ta hand om oss eller var döda.
Plötsligt hörde jag en smäll och ett skrik. Jag flög upp och sprang ut i korridoren. Det minsta barnet, James låg på golvet och skrattade. Bakom honom stod Edward och skrattade. När han fick syn på mig tystnade han.
"Vi hade lite kul bara"; sa han med oskyldig röst och vände sig om och gick in i rummet.
Jag suckade.

Patiry

Jag örde ett skrik men innan jag hunnit reagera hörde jag skratt. Jag suckade och lade mig ned igen. Men efter ett tag så hörde jag några som skrek och ågon märkligt lukt.

Octavia

Det kom ytterligare skrik. Och en lukt som inte gick att ta fel på. Svavel. Jag skrek till och började springa. I korridoren såg jag James. Jag lyfte upp honom för hans tvååringsben var inte snabb nog. Jag sprang ner för trapporna och ut i hallen. Jag hade inte tid att ta något så jag sprang bara ut på gården. Jag vände mig mot huset och såg att det brann. Det var ett enkelt trähus som lätt kunde brinna ner till grunden. Mrs Wihte som var chef på barnhemmet skrek.
"Det är folk kvar! Det är folk kvar!" Skrek Lily, en flicka med blont hår. Hon hoppade upp och ner på stället av oro.

Patiry

Jag hoppade ned för sängen och öppnade i panik då jag fattade att det var eld. Jag kollade runt och såg någon komma.
"FORT!" var det ända jag skrek. Men jag orkade inte med den lillas långsamma spring så jag lyfte upp henne. Lite tung men kunde inte låta henne dö. Jag skyndade mig till dörren och kom ut.

Octavia

Jag såg Patiry komma ut med en liten flicka i famnen. All tittade oroligt på barnhemmet.
Jag såg mitt första, ordentliga hem brinna upp till grunden. Allt som fanns där inne förvandlades till stoft.
Lily snyftade.
"Adam", snyftade hon. Tårar rann ner för hennes kinder.
"Adam?" Frågade Edward och tittade oroligt på Lily.
"Adam, Adam min bror. Han kom aldrig ut", snyftade Lily.
Jag satte ner James på marken.
"Ställ er på led", sa Mrs White.
Vi ställde oss i ett rakt led och Lily skakade av sina snyftningar.
Mrs White ropade upp oss. Adam och en flicka som hette Annie hade dött. Jag antog att deras skelett låg där.
Jag skakade.

Patiry

jag stirrade tomt på allt och alla. Visst jag ville ha något spännande men inte få barnhemmet nedbrunnet. Vart skulle vi nu ta vägen?
"Mrs White..." började en lite äldre kille. Han hette Daniel. "Var ska vi ta vägen nu?" Mrs White suckade.
"jag tror jag vet..." började hon.

Octavia

Jag tittade på Mrs White.
"Det finns ett hus... ganska långt bort här i från... det är till salu, billigt. Vi kan åka tåg dit och då kommer vi dit", sa Mrs White.
Hon var också skakad.
"Det är nog bäst att vi åker dit nu", sa jag. "Vi... kan ju inte vara här hela tiden."
Mrs White nickade.
"Octavia, David. Patiry, Elysa. Ta de mindre barnen. Lily, kom till mig. Vi går till stationen nu", sa Mrs White.
Jag tog James och Daisy i handen. Vi började tyst gå efter Mrs White.
"Octavia... vad kommer att hända nu? Med, oss", sa Daisy.
"Vi flyttar till det där huset och sen... lever vi där", sa jag.
"Tror du att det är ett slott?" Frågade James.
"Nej. Det är nog bara ett vanligt hus", sa jag.
"Vad händer när man dör?" Frågade Daisy. Hennes bruna ögon var uppspärrade.
"Jag tror... jag tror att man kommer dit man vill. Mest av allt", sa jag.

Patiry

Jag tog tag i två mindre barns händer. Det var Dalphia och Andruey. Dem var uppskakade och verkade bara vilja bort.
"Vad kommer hända med Adam?" frågade Andruey som vart kompis med honom.
"Han kommer få en fin begravning", sa jag. "Sedan kommer han komma till en fin plats och möta sina föräldrar." Dalphia drog mig ständigt i armen för att jag gick för snabbt.
"Kommer vi inte se dem?" frågade en annan som gick bakom mig.
"I dina drömmar kommer du."

Octavia

"Jag vill till mamma och pappa... jag vill vara prinsessa i ett slott", sa Daisy.
"Du kommer nog att bli det", sa jag. "Men du har et helt liv framför dig först."
"Kommer Adam tillbaks?" Frågade James.
"Nej... tyvärr inte... han är borta nu", sa jag och tittade sorgset på James.
Vi kom snabbt fram till tågstationen.
"Ska vi åka ett riktigt tåg?" Frågade James och sken upp.
"Ja", sa jag.
Mrs White gick fram till en man som jobbade på stationen. Hon sa något till mannen som svarade. Mrs White nickade och räckte fram pengar. Mannen gav henne något och hon vände sig om och tittade på oss.
"Det går ett tåg alldeles strax", sa hon. "Följ efter mig."
Hon tog Lilys hand och började gå.

Patiry

Jag släppte inte taget om deras händer. Efter ett tag kom det ett tåg inrullande på stationen och alla små sken upp lite, speciellt dem som aldrig åkt tåg. Jag höll kvar dem innan vi var på och satt oss på säterna då jag släppte dem.