Öppet rollspel - Vikingabyn

Tord satt i värdhuset där han hamnat ofta på senare tid. Han drack mjöd och skrattade åt några naiva och arroganta ny gjorda kämpar som drack sig fulla en bit iväg från honom, de planerade om han hörde rätt att starta en kamp med en av de bättre kämparna och Tord visste inte om det var modiga eller dumma men det återstog väl att se.

Jo gärna! Ska göra en mall så fort jag vaknar imorgon!

Eira hade kommit till ytterligare en ny by, till ännu en by. Denna låg fint belägen vid havet, hon hade gått förbi hamnen och studerat alla båtar. Det hon hade sett av byn än så länge gillade hon, även om den påminde henne om de flesta byar. Här kanske hon kunde stanna en tid, få ett jobb och få in en del pengar. Sökandet efter sin bror hade väl hållit på över ett år nu. Hon visste väl inte ens om hon åter skulle se honom, om han återvänt hem eller om han var död. Men han var en orsak att hon kunde ta sig vidare, upptäcka nya platser och förklädd som man, förklädd som sin tvillingbror Eivin, klarade hon sig galant.
Hon såg ut som en typisk yngling av medellängd, med axellångt rött hår, solbryn hy fräknar, gröna ögon och ett glatt leende. Hon bar trasiga och något urvuxna kläder, barfota var hon. Trots sin magra uppenbarelse var hon stark och något muskulös och tack vara omlindade bröst såg hon ut som en ung man.
En ung vacker yngling som föll de flesta kvinnor i smaken. Hon hade haft många kvinnor efter sig, tack vare sitt stiliga yttre och trevliga sett trots att hon uppenbart var fattig. Men aldrig hade hon låtit någon kommit nära, någon kunde komma på hennes hemlighet.
Det var en varm härlig sommardag och de flesta som inte jobbade det sista om kvällen verkade dra sig till krogen. Hon gjorde lika med, det var där man kunde höra om jobb, om nyheter och kanske snappa upp något om sin bror, något om skeppet han försvann i.

Lopt gick in i den litet sunkiga men skrattfyllda atmosfären i värdshuset. Han dängde ned sig på platsen mittemot Thor med ett flin på läpparna och kängorna på bordet, ignorerande värdens sura blickar.
"Så här sitter du och super? Nåt nytt?"

Tord kollade på honom med ett skratt, "nej det vanliga, det finns nya, naiva och arroganta krigare som hade tänkt att attackera en av de skickligare av krigarna för de vill ha 'status' så om de slåss mot dig snälla var inte försiktig som vi vanligen är, okay kanske inget dödande men lär dom en läxa jag orkar inte med mer barn bland oss krigare" sa han och flinade mot Lopt.

Lopt flinade.
"Tja, vi behöver inte fler sådana som du. Men varför vänta?" sade han och plockade en dolk ur tomma luften och höll den i handen, som en fråga till Tord.

Tord skrattade åt honom men skakade på sitt huvud, "nej tyvärr så tror jag inte att vi skulle kunna göra det, far skulle inte tycka om det, att attakera en försvarslös människa fast den inte gjort något.

Lopt höjde på ett ögonbryn.
"Har jag någonsin brytt mig om vad far har tyckt? Och jag hade inte direkt tänkt ge mig på dem, vet du. Man får låta dem ta första steget. Man går fram till disken, spelar öite full och skryter lite, och vips har man en stridssugen yngling på dig. Och då har inte far nåt att klaga på, för vi måste försvara oss, eller hur? Men ifall inte du är med får jag allt det roliga för mig själv." sade han med ett retsamt flin. Sådant här hade han gjort många, många gånger under sina år, han var inte den som drog sig för något sådant. Det gällde bara att göra det på rätt sätt. Han reste sig upp, vacklande och snubblande som om han var full och kastade en frågande blick bak emot Tord.

Eira klev in i det varma stimmet som var krogen. Den lukten av varma, svettiga och fulla människor blandat med matos och doften av alkohol, den kunde hon känna igen på mils avstånd. Krogar var som alla andra krogar, fulla män som satt i hörnen vid borden och andra fulla män stridsugna och i full kamp till att slåss.
Krogslagsmål hade hon varit med ett och ett annat under sin resa. Hon gav sig aldrig in i det själv bara om det var i självförsvar. Visst klarade hon sig bra, hon var både stark och smidig och oftast nyktrast.
En ung man föll omkull framför hennes fötter, han var full det märktest och hade fått ett slag utav någon. Mannen tog sig upp och såg hotfullt utmanande på henne.
"Här inne är ingen plats för trashankar som du pojk." sluddrar han fram och knuffar till henne. En hård knuff men hon står kvar, hon visste att den skulle komma och alkoholen gjorde hans rörelser segare.
"Nej, du säger det. Men kläderna gör ingen man och det finns inget som säger att jag inte kan betala för mig." lugnt tar hon tag i halslinningen på honom och lyfter upp honom. Tung var han, men det tänkte hon inte visa och arbetet i smedjor och som på bondgårdar hade byggt upp hennes muskler. Hon knuffar honom ifrån sig, rakt in i slagsmålet så han for omkull i massan av berusade män.

(Observera att min karaktär är en kvinna men ser ut som en ung man. En mycket vacker sådan, haha xD)

(Emma07, Shadow of hope, någon annan.... ska vi fortsätta? )

Jodå, hade tänkt vänta ifall Shadow of hope ville skriva nu men jag kan göra det så att vi får igång det igen


Lopts blick dras till den unge mannen som just hade kommit in dit. Han var ny i byn (Lopt kände de flesta) och var uppenbarligen inte rädd för att visa vad han tyckte, och det var något Lopt gillade, och kände igen hos sig själv. Han gick fram emot mannen, och sträckte fram handen. Han kunde allt vara artig om han ville, trots att han hade rykte om sig att vara snarare tvärtom.
"Lopt. Är du ny här?"