Barnhem (PRS Missy The Timelady & TildeW)

Dem flesta barnen lämnade trädgården och gick in i huset dem bodde i, därför bestämde sig Cocheta att också göra det. Hon gick med långsamma steg in i det enorma huset och in i deras gemensamma vardagsrum. Hon såg sig omkring och kund inte låta bli att le när två pojkar sprang förbi henne med två leksaksflygplan och gjorde ljudeffekter med munnen.

"DU KAN INTE TA MIG!" Skrek en liten pojke och snubblade in i Anisa. Han kollade upp på henne som log och drog upp honom på fötter igen. I dethär rummet var det alltid liv. Klockan ringde och det var dags för mellis.

Cocheta hörde klockan ringa, vilket indikerade att det var dags för mellanmål. Alla barnen, speciellt dem små, sprang in i matsalen som låg precis bredvid vardagsrummet. Cocheta var, som vanligt, sist in och satte sig ner bredvid en asiatisk tjej med en rosett på axeln.

Anais log mot tjejen som satte sig bredvid henne. En av dem nya, märkligt sminkade tjejen som hon kände igen henne som. Samantha drog igång ett samtal med en yngre elev som satt där.
"Hej", sa jag till tjejen.

"Hej" sade Cocheta och log. "En vacker dag, tycker du inte?".
Cocheta såg ut genom fönstret där solen lös starkt på den klarblå himlen, inte ett moln i närheten. Hon sträckte lite på sig och tog en brödbit.

"Jo det antar jag", sa Anais och kollade även hon ut lite snabbt. Sedan å tjejen igen. "Ursäka, men vad heter du? Jag tror jag glömt..." sa hon lite blygt.

"Cocheta Deloria, och du är Samath- nej, Anias?" sade Cocheta och skrattade tyst. "Förlåt om jag blandar ihop dig med din syster nu, det är lite förvirrat"

Hon skrattade lite.
"Nej jag är Samantha", sa hon skämtsamt. Hon viste hur alla hatade när dem sa att dem var varandra med tanke på att dem såg ut som kopior. "Nejmen Anais. var är du ifrån?"

"Jag är från Oregon i USA. Jag gissar på att du är från ett asiatiskt land. Inte för att vara oförskämd, men man ser ju det ganska tydligt" sade Cocheta.

"Japan", sa hon snabbt. Hon kollade på sin syster som knappt rört mackorna. "Ska du inte äta Sam?" frågade hon. Samantha, eller Sam som Anais kallade henne, kollade nu på henne.
"Oh, jo snárt", sa hon.