Sagan om de Bannnlysta

"Nänä, nänä. Du, jag fick ett brev från Bilbo igår, kanske dags att öppna det nu." HAn tog upp brevet ur fickan och betraktade det.

"Nej nej! Inte alls. Ge mig brevet!" Gandalf snattade brevet ur handen på Aragorn och stoppade in det i munnen innan Aragorn hann säga något.

"Men Gandalf! Vad gör du? Jag ville läsa det där!"

Gandalf svalde.
"Det var ju synd. Säkert bara en påminnelse om blommor och vattenkannor. Inget viktigt." Han hostade ut rök i ansiktet på Aragorn igen. Smaken av brevpappet, bläcket och det röda stearinet som det förseglats med dröjde sig kvar i hans mun.

"Har du inte vattnat mina blommor igen? Fast var det kanske jag som skulle göra det? Fan. Men Gandalf, jag har ett problem hemma på gården. Vad gör man om tuppen har förfrusit kammen?" frågade han fundersamt.

Gandalf svalde nästan sin egen tandställning.
"Förfrusit kammen? Fan, var det en tupp jag såg på vägen förbi din gård igår alltså."

"Men Gandalf, vad trodde du? Han är den manligaste av tuppar man kan vara. Bara för att han värpt betyder det inte att han är mindre manlig för det."

"Jag hörde honom klucka." Han hostade på sin tobak. "Så, har du betalat för tidningarna?"

"Jorå. Du då, har du betalat stringtrosorna?"

"Jag fick flera par för några få mynt. Ett utmärkt pris." Gandalf mumlade.