Marodörerna (Minihäst & TildeW)

Sam satt lugnt vid Ravenclawbordet när dörrarna till stora salen plötsligt öppnades. In kom några äldre, men ändå attraktiva, killar gåendes. Dem flesta tjejerna i salen såg ut att svimma när de mötte en av killarnas blickar, men Sam bara log när hon såg en utav den blinka åt henne.
"Han gillar dig" viskade en röst i hennes öra. Lzzy Larryson.
"Nej" sade Sam och skakade på huvudet.

Dansen gick bra. Den var elegant och samtidigt kraftfull och Nicole var alldeles fylld av stolthet över sin skola. Hon såg ut över hogwartseleverna samtidigt som hon gjorde sitt sista hopp. Kanske var det det som gjorde att hon var försvarslös när golvet blev till is under den dansande gruppen, kanske hade hon inte haft en chans i vilket fall. Hur som helst satt hon nu förödmjukad och öm på det kalla golvet. Nu gällde det att tänka fort och hon förstod snabbt att hon varit den enda som ramlat. I ett försök att släta över situationen och rädda sin egen och hennes vänners stolthet skrattade hon mjukt och bugade och gick sedan som bestämt till Beauxbatons bord. Till hennes glädje gjorde hennes vänner likadant.
Några killar, om hon inte mindes fel var det de som pratat tidigare när hon kikade in, såg väldigt skyldiga ut där de satt och försökte hålla in ett brett leende. Nicole log falskt mot bordet innan hon slätade till sin kjol och slog sig ner vid sitt bord.

Sam visste inte om hon skulle skratta som alla andra gjorde i rummet när en av flickorna från Beauxbaton ramlade ner. Hon gömde bara munnen bakom händerna och försökte glömma bort händelsen, men när tjejen började skratta kände hon sig lättad. Hogwarts rektor, Albus Dumbledore ställde sig sedan och välkomnade de två andra skolorna.
"Och som vissa av er kanske redan vet har Hogwarts bestämt sig förr att hålla den magiska trekampen" sade Dumbledore.
De flesta i rummet började jubla, någonting som Sam inte förstod sig på, du kunde ju dö!
"Såja, lugn nu! Jag är inte färdig! Utmaningarna är farliga och är vi har då därför bestämt att elever som går från femte året får endas anmäla sig!" Fortsatte rektorn.
Rummet fylldes nu med buanden.

Nicole var långt över en femteårselev och nickade tyst för sig själv. När buandena lagt sig tyckte han sig se lättade leenden från många av de som buat högst. Hon förstod dem på ett sätt. Det var tryggt att bua och låtsas som om man skulle lagt sitt namn i bägaren, men en helt annan att lägga det där riskera att bli dragen till vad som (om man skulle tro på alla varnande ord och rykten hon hört) var en säker död.

Maten var underbar. Kraftigare än Beauxbatons dock och Nicole såg oroligt ner på sin mage och hörde sin mors förmanade ord i huvudet.
"Skärp dig", skrattade Juli med munnen full av bacon och Nicole log svagt.
Hogwartseleverna glufsade alla med få undantag i sig maten som magiskt dök upp igen när den tog slut från de stora serveringsfaten. Nicole såg fram emot att lära känna några av dem och hon var tacksam att hennes far så hårt hade tränat engelska med henne. Hon bröt i och för sig på franska, men långt ifrån så kraftigt som de flesta, så det skulle säkert gå bra intalade hon sig.

Sam lutade sig sitt huvud trött mot ena handen och höll på att somna, vilket var en ganska vanlig sak hon gjorde. Hon kände plötsligt en hård spark i benet och ryckte till.
"Gissa vem som kommer!" sade Lzzy.
"Va? Dumbledore?" sade Sam snabbt.
"Nej, Durmstrang killen!" sade hon och flinade lite.
Sam såg snabbt upp och precis som Lzzy hade sagt var killen från Durmstarng påväg upp mot henne. Hon rättade snabbt på ryggen.
"Hej" sade han med en svag bulgarisk dialekt.
"Hej" svarade Sam.

Juli hade gått tillbaks till vagnen med en gång efter middagen, men Nicole stannade kvar en stund till i det underbara slottet. Hon kunde knappt vänta på att börja lektionerna i morgon. Hon visste inte vad hon skulle ha än, schemat skulle tydligen delas ut vid morgondagens frukost. Salen tömdes sakta, men några satt fortfarande djupt inne i samtal.
Nicole gick fram till till två tjejer från Hogwarts som pratade med en kille från Durmstrang (om hon inte hade blandat ihop något, det var mycket att ta in).
"Godkväll", log Nicole och sträckte fram handen. Sedan såg hon killens ansiktsuttryck och insåg att hon nog avbrutit något viktig. Men hon ryckte på axlarna - om det var livsviktigt fick de väl ta det senare, nu var ju hon här.
En av tjejerna hade ett hår i en ganska perfekt rödbrun färg. Nicole rörde lätt vid sitt egna tråkiga ljusbruna. Undrar om det är lätt att färga det sådär med magi?

Sam såg upp på tjejen som hade kommit fram, förmodligen från Beauxbaton eftersom hon inte såg bekant ut.
"Hej" sade Sam och tog hennes hand när hon sträckte fram den.
Hon såg Stoyans, killen från Durmstang, ansiktsuttryck när den unga, väldigt vackra, tjejen hade kommit fram och avbrutit honom.
"Se inte ut sådär, alla är välkomna i samtalet" sade Sam och log brett mot den nya. "Jag är Samuela, men kalla mig Sam, och du är?"

Är jätteledsen att jag inte orkar skriva vissa dagar i sträck men jag hoppas att du tycker att det är ok

_

Nicole log tacksamt mot Sam.
"Nicole".
De andra presenterade sig också, men deras namn lämnade hennes hjärna lika fort som de registrerades. Jaja, hon skulle väl få fråga igen bara.
"Vilket elevhem tillhör du?" Frågade hon. Sam hade blå detaljer på sina kläder, visst var det Hufflepuff som hade det? "Hufflepuff?" frågade hon. Men hon ångrade sig fort. Man behövde inte tjäna stilpoäng på allt man gjorde, och det var ju bara 25% chans att hon hade rätt.

"Nej, Ravenclaw" sade Sam och log mot tjejen. "Jag antar att du är från Beauxbaton?".
Tjejen, Nicole, som Sam hade fått reda på att hon hette, hade en svag, men inte irriterande accent.
"Jag säger som jag sade till Stoyan, välkommen till Hogwarts! Jag hoppas ni kommer att trivas här" sade hon.
Med en snabb rörelse satte hon fast sitt mörka hår bakom örat och såg på dem två utländska eleverna.
"Berätta lite om er själva!" Sade hon.

Hej! Jag mår inte super just nu och skulle vilja lägga det här på hyllan ett tag - eller avsluta det helt om du föredrar det.