HP roll ( öppet roll)

James kollade på klockan i panik medans han sprang igenom folkmassan och försökte att inte springa in i folk medans han svärde tyst för sig själv. Tåget skulle strax gå och han hade aldrig känt sig mer stressad. Han kom till tåget och andades tungt ut av lättnad och fort lyfte in kofferten och började leta efter dem andra och hittade dem i en kupé lite längre bak på tåget. Jag kastade mig fort ner på en av bänkarna när jag kom dit, "asså jag tror att mamma har tappat fattningen totalt nu... Nu är hon både flummig och extremt glömsk" sa han med en suck.

Renesme skrattade till och kollade på James. Dom två hade ni varit bästisar sen dom var 11.
" Glömde hon bort tiden eller?" frågade hon med ett leende. Renesme visste att James mamma kunde vara rätt glömsk när det kom till tider och sånt. Hon flyttade undan lite hår från ansiktet och kollade på James igen.

"No kidding!" Sa James med huvudet i sina händer innan han tog bort dem och kollade up i taket. Han la fort märke till en fläck och lutade huvud åt sidan undrades hur den kommit dit. "Det är en fläck i taket" sa jag matter of factely och pekade på den.

Daiy och Ted hade hittat en kupé i mitten där dem satte sig.
"Sista året för dig va", sa hon.
"Ja, känns som om tiden flygit iväg", sa han med en suck.
"Jag måste klara av två år själv", sa jag uttråkat. "Eller så hoppar jag över sista året." Ted kollade på henne som att hon inte var seriös.
"Men det är väll bättre att göra det än få dåligt jobb?" frågade han. Hon ryckte på axlarna och kollade ut.

Renesme skrattade till och kupen öppnades och där stod hennes bror Conrad. Hon kollade på sin bror och såg att all blå färg var borta.
" Jag kommer ge igen för färgen när du minst anar det" sa han med ett löjligt leende mot sin lillasyster. Esme flinade bara mot sin bror och skickade ut honom.
" Jag gjorde bästa buset på honom med blå färg" sa hon och berättade om buset för dom.

James skrattade åt buset, "Nästa gång vill jag vara med för att hans min måste ju va att dö för i en sån där situation" sa han med ett stort flin och kollade på Conrad med ett oskyldigt leende innan han skrattade igen. "å snälla gör inte om förra årets bus på mig igen... Det tog två veckor att bli normal igen" sa han med en barnslig pout för han visste att ingen var säker från Esme's bus.

Esme flinade bara löjligt emot James.
" Du vet att ingen går säker för mina bus inte ens min bästis" sa hon med löjlig röst och satt upp sitt hår.
" Men alltså Conrads min var så rolig att både jag och Jeremiah fick ont i magen av skratt" sa hon.

Samtalet hade gått över till Quidditch. Ted var egentligen inte så stort fan av det, han var mer den som komenterade. Han hade faktiskt varit komentator på Quidditch matcherna medan jag var målvakten för Gryffindor.
"Själv ville jag ha den nyaste men jag får såklart inte köpa den. Har inte hur mycket pengar som helst"; sa Daiy ledsamt.
"Äsh det ordnar sig ska du se", sa han. "Du kan ju alltid bo hos mig när jag flyttat hemifrån."

James förvrängde sitt ansikte i en faikad livrädd min fast en liten del av den var riktig, vilket bus kommer han behöva leva igenom näst!? Han skrattade lite åt hur löjlig hans min måste vart innan hans ögon gick tillbaks till fläcken i taket. Efter några sekunder svärde han tyst, "jag glömde ta med mig den där mugglarboken jag fick i födelsedagspresent" sa han i förklaring.

" Men busen mot dig är inte skadliga för skulle ju aldrig vilja skada min bästis" sa Esme och flinade mot James löjliga min. Hon tog upp boken hon hade börjat läsa tidigare och försvann in i den.