[privat] Willi o Adora

Jag körde in på parkeringen, och var inte så noga med att bilen skulle stå precis innanför de vita strecken. Det var en stor skola, inte speciellt fin, tegelbyggnaden var beige och det stod en ensam bänk på skolgården. Jag hade varit här förut på möte med rektorn.
Jag skyndade mig mot skolans dörrar. Klockan var nu en minut över så jag behövde verkligen hitta till klassrummet fort. Jag gick upp för en trappa. Var det här rätt väg? Jag hörde röster från elever och följde ljudet. Det var några utanför ett klassrum.
''Ska ni ha matte?'' frågade jag osäkert. Jag var inte van vid att vara i närheten av människor.

Kaylee kunde naturligtvis inte hålla munnen stängd länge, utan började berätta om någonting som Isabelle inte uppfattade. Det gick liksom in genom ena örat och ut genom andra. "Jag är hungrig." klagade Kaylee fem minuter senare. "Om inte den där läraren dyker upp snart så åker jag hem. Jag saknar kylskåpet och kylskåpet saknar mig." I samma stund hördes fotsteg längre bort ifrån och snart dök en kille upp. Han såg inte ut att vara så värst mycket äldre än dem. Kaylee verkade ha glömt bort sin hunger då hon genast gick fram till deras nya lärare. Isabelle följde sin bästa vän med blicken och skakade på huvudet. Hon försökte alltid ställa in sig hos killar hon fann söta. Vilket i princip var majoriteten av de hon la blicken på.

Jag log mot tjejen som gick fram till mig.
''Ja, är du den nya läraren?'' sa en kille som stod vid dörren. Jag nickade kort.
''Ursäkta att jag är sen.'' sa jag. Jag tog fram nyckeln till klassrummet, tryckte in den i nyckelhålet och låste upp. Jag höll upp dörren åt alla elever som rusade in direkt. Det här gick ju bra.

Isabelle skakade återigen på huvudet innan hon följde efter strömmen av elever in till klassrummet. Hon satte sig på sin vanliga plats bredvid Kaylee: längst fram i rummet vid fönsterraden. "Ska du inte gå igenom namnlistan?" kuttrade Kaylee och fladdrade med ögonfransarna, trots att den unga läraren knappt hunnit in i rummet.
"Jag sa ju att han var snygg," viskade hon belåtet i nästa sekund till Isabelle, precis som om det var hennes förtjänst att killen såg bra ut.

Jag stängde dörren efter mig.
''Jo, jag tänkte det'' svarade jag tjejen. Jag ställde ner mina saker på ett litet bord som stod längst fram vid tavlan. Jag tog fram min mapp med papper som jag skulle behöva, där var namnlistan. Jag läste igenom den i huvudet innan jag började ropa ut namnen.

Kaylee viftade ivrigt med handen när han läste upp hennes namn. Hon hade ett brett leende fastklistrat på läpparna: hon ville ju komma på hans goda sida om hon skulle ha någon chans. Isabelle nöjde sig med att nicka och säga 'ja' när killen kom till hennes namn. Uttråkat lutade hon sin haka mot handflatan och blicken vandrade mot fönstret. Att vara i skolan gjorde henne jämt så deprimerad.
"Ska du inte presentera dig också?" hörde hon Kaylee undra när alla närvarande sagt 'hej' eller något liknande.

''Eh... jo'' sa jag. Den där tjejen gjorde mig obekväm. Hon var för påflugen, jag var inte van vid sådant.
''Jag heter Jacob'' sa jag. Jag tog upp en whiteboardpenna och skrev mitt namn + efternamn på tavlan.
''Jag är tjugofem. Har nästan precis pluggat klart till lärare.''. Jag får inte råka nämna att jag är en vampyr. Då skulle jag bli skickad till ett mentalsjukhus.

När det var dags att räkna tittade Isabelle förvirrat ner i sin mattebok. Ekvationer var inte hennes starkaste sida. Kaylee försökte hjälpa till, men gav upp efter att Isabelle sagt 'va?' för femte gången. Hon förstod helt enkelt inte hur man skulle lösa det här. Hon kliade sig besvärat i nacken och såg sig om. Alla andra verkade förstå vad de höll på med och hon kände sig så avundsjuk på dem. Det var inte kul alls att vara den som aldrig begrep vad de gick igenom under lektionerna.

Jag satt på en stol vid tavlan och läste en bok. Då och då kollade jag upp för att se om någon behövde hjälp. Förutom att några längst ner satt och viskade till varandra, så var det rätt lugnt i klassrummet. Jag var glad över att den här klassen inte var så stökig, och hoppades att det skulle hålla i sig. Vanligtvis så brukar elever bli stökigare ju mer man lär känna dem.

När det ringde ut slog Isabelle gladeligen igen matteboken. "Jag hatar att räkna," muttrade hon förargat för sig själv och tryckte boken mot sitt bröst. Kaylee slängde med håret i hopp om att det skulle göra deras nya lärare intresserad.
"Det var en trevlig lektion idag! Matte är mitt favoritämne," kvittrade hon och gick fram till Jacob. Hon gjorde en kort paus innan hon förklarade hur dålig Isabelle var på att räkna men att han ändå borde låta henne få godkänt i kursen, om han inte ville hamna i trubbel med henne. Kaylee skulle alltid skämma ut sig själv.