Prs med TildeW

Matthew hoppade till när han kände en plötslig smärta i armskinnet. Han förstod strax att Cass följt hans order. "Aj!" klagade han ändå och gjorde en liten grimas. "Varför gjorde du så för?" Han skakade på huvudet men blev snart på gott humör igen. Nio år hade gått sedan han sett den här flickan senast och ändå påminde hon om sitt barndoms-jag.
"Är du inte glad över att jag är här då?" undrade han, utan att direkt svara på hennes fråga.

"Jo, det är bara så... Förvånande att ha dig här! Det har gått nio år menar jag och, du har inte förändrats alls" sa Cass och slängde lite med håret. "Jämfört med mig som ja... Färgat håret"

"Inte förändrats alls?" upprepade Matthew och la huvudet på sned. "Jag hoppas nog att jag lite växt till mig jämfört med hur jag såg ut då." Han noterade snabbt att de blockerade vägen för de som ville ut så han klev åt sidan.
Han sträckte ut handen och snuddade vid hennes hår. "Du är dig lik ändå. Lust att fika någonstans? Jag vill inte släppa iväg dig än." fortsatte han sedan med ett halvt leende.

Cass kunde inte låta bli att skratta.
"Visst, jag antar att Henry kan vänta lite" sa hon och log tillbaka.
Hon tog Matthew i armkrok, något dem brukade göra mycket när de var små. Allting kändes som för 9 år sedan. När allting var okej och han fortfarande bodde i stan.

Matthew kunde inte låta bli att le stort då hon krokade arm med honom. Det hade varit deras grej som små. Fastän de bara gått från vardagsrummet till köket så var det armkrok som gällde. Att hon kom ihåg det värmde hans hjärta.
"Vem är Henry?" undrade han förvirrat, när hon tyckte att denna Henry kunde vänta en liten stund. Ett kafé på andra sidan gatan verkade ha kvällsöppet - så han pekade mot det.
Det var då en bra tur att det var just Cass som sprungit in i honom, nu hade han inte bara stött på sin bästa vän utan hade också chansen att få veta om allt som förändrats i staden, då han planerade att flytta tillbaka.

"Henry, kommer du inte ihåg honom. Den rödhåriga killen i våran klass, han var ganska tyst" sa Cass och öppnade dörren till kafét.
Dem satte sig ner vid ett bord och Cass hängde av sig jackan.
"Vi började dejta för inte så jättelänge sedan" sa hon.

Det knakade nästan i hans huvud av allt tänkande. Henry med rött hår? Så småningom dök en liten men otydlig bild upp i hans huvud. Matthew snörpte på munnen när Cass tillade att de dejtade. Nu blev bilden ganska så mycket tydligare. Jaha, det var väl bara att gratulera då.
"Så roligt!" nickade han med ett leende och klev in i kaféet efter henne. Han stannade till vid ett bord för två och hängde jackan där. Sedan släntrade han fram till disken för att ta en titt på urvalet.
"En kanelbulle och kaffe," bad han flickan i kassan om. Han kastade en hastig blick på Cass. "Jag bjuder så försök inte ta fram några pengar."

"Det gamla vanliga med andra ord" skämtade Cass och log. "Jag tar en vanlig latte".
Cass slängde lite med håret, en gammal vana hon har haft sedan hon var liten. Pågrund utav det har många trott att hon är skolan bitch, men dem flesta vet att det är alla cheerleaders som är det.

Matthew bad om en latte också innan han fiskade upp en skrynklig sedel från fickan. Han bar deras beställning till bordet och satte sig ned. Genast tog han en stor tugga från sin bulle innan han erbjöd Cass en bit.
"Berätta nu om allt och alla. Bor du fortfarande kvar på samma gata och i samma hus?" undrade han nyfiket.

"Konstigt nog så gör jag det. Och det finns väl inte så mycket att säga, jag gick på ett annat High School än alla andra från våran klass. Endast jag och Henry gick på samma High School. Det var så vi började umgås" sa hon. "Du då? Hur är det i den nya staden?"