Adora och Minihäst

[Haha idek vad detta är men nu kommer vi lite framåt kalla fall ]

Levi drog av sig handskarna och sjunk ner vid matbordet. Hans mor såg lugnt på honom.
"Hade du det bra?" frågade hon med en len röst.
Han visste inte riktigt vad han skulle svara. Det hade ju inte gått dåligt, men den olustiga känslan dröjde sig kvar.
"Jo," mumlade han och tryckte i sig sin brödskiva.
Utanför fönstret ven några löv förbi, men det Levi letade efter, en fågel vid namn Mai som hade varit borda i flera dagar sågs inte till.
"Du ska till drottningen", sa hans mor plötsligt. Om Levi varit någon annan hade han hört skräcken i hennes röst, men nu gjorde han inte det, utan log i stället brett.
"Nu"?
"Jo, jo, du kan nog gå nu".
Levi reste sig. "Tack för maten". Han kysste sin mor på hennes fårade kind.

"Mace", drottningen log brett mot Levi. Han sträckte på sig men var noga med att hålla huvudet lätt nedböjt.
"Du är ambitiös". Hennes röst var som honung. "Du kommer allt bli något stort." Så hårdnade rösten och hennes blick blev kall som is. "Då kan man inte vara vek".
Levi såg undrande på henne. Han hade inte gjort något fel vad han kunde minnas. Drottningen fortsatte. "Jag har hört att du tvekade inför att dela ut straff. Det gör man inte."
"Jag är le-" försökte Levi, men blev avbruten av att drottningen återigen log.
"Vi har några nya fångar. De borde ha information vi behöver."

Levi kände bara lycka över att gå bredvid drottningen och se vakternas avundsjuka ögon. Ett skrik bröt lite av magin och han skakade på huvudet. Det var inte som om någon skulle tänka att "åh, fången skriker. Den vill nog inte vara här", och släppa ut den.
"Kolla här. Så här gör vi för att få det vi vill. Vi tvekar inte." Häxan tryckte Levis hand och vände sig mot en brunhårig flicka i hans egen ålder. Hennes hår var mörk och Levi tyckte sig kunna skymta några fräknar på hennes ljusa näsa. Han höll andan och fingrade på jackans mudd.

Alltihop gick så snabbt. Ena sekunden befann sig Star kvar i skogen, omringad av en varggrupp som den vita häxan skickat ut. Det var ju ingen hemlighet att hon var starkt emot alla som stod på Aslan's sida. I nästa sekund befann hon sig i ett slott byggt av is. Så otrevligt.
"Vänta här." morrade Maugrim fram och tassade iväg. Ja, det var ju inte direkt så att hon skulle kunna fly utan att någon la märke till det. Det fanns ögon överallt.
Snart återvände vargen men han var inte ensam. Den vita häxan stannade en bit ifrån henne, med en pojke i Stella's egen ålder bredvid sig.
Jadis viftade med sin såkallade stav, den som hon kunde förvandla varje fiende till sten med. Att förvandla Star till en staty verkade inte komma på tal, eftersom häxan vände sig mot dvärgen med röd luva, Ginarrbrik.
"Du vet vad som ska göras." Han nickade, tog fram en kniv och tryckte spetsen mot Star's rygg. Hon visste inte ens vart de var på väg, men traskade ändå lydigt framåt - då hon inte hade annat val. Bakom sig hörde hon drottningen uppmuntra någon, antagligen pojken, att följa efter. Var han frivilligt här?
Mer hann hon inte tänka då hon blev knuffad in till en fängelsehåla. Som om det inte var nog fick hon en tung kettingkedja fastspänd runt sin fot, så att hon inte bara skulle kunna ta sig loss och rymma.
Ginarrbrik lämnade snart fängelsehålan men återvände efter ett tag med ett glas vatten och en skiva bröd. Så generöst!
Vattnet frös snabbt till is och brödet var hårt, så det smakade inte. Med en djup suck lutade hon huvudet mot den kalla väggen och slöt ögonen. Hur hade hon hamnat i den här knipan?

Efter drottningens uppvisning var Levi rädd. Trots det bar hans fötter honom tillbaks till fängelsehålorna. Vakterna såg bara lite slött på honom, men återvände snabbt till sagornas värld.
Små rökmoln flög ut genom Levis frusna läppar och han drog jackan hårdare om kroppen.
Tjejen låg i fängelsehålan Ginarrbrik knuffat ner henne i. Undrar om hon någonsin skulle komma därifrån?
"Ursäkta". Levi visste inte om hon sov, men om hon inte gjorde det skulle han gärna veta hur någon så ung kunde hamnat här nere.

Star öppnade ögonen igen när hon hörde ett 'ursäkta'. Det visade sig vara den där pojken. Vad kunde han tänkas vilja? Kanske han skulle fråga ut henne: ifall hon visste när Aslan skulle återvända och såna saker. Om det inte handlade om någonting allvarligare förstås. Hon hade svårt att tro att häxan var tvungen att fängsla folk för att få reda på när det mäktiga lejonet skulle återvända.
"Ja?" Hon lät trött. Stella var inte i behov av sömn men hon var redan lé på dessa figurer. De hade inga känslor och otrevliga till på köpet. Hon blåste luft på sina frusna fingrar och satte sig upp tillrätta - vilket också var aningen problematiskt eftersom en tung metallkula satt fast i kettingkedjan hon hade runt foten.

Hon lät tämligen irriterad, och kall. Kanske hungrig också, hon hade bara tagit något bett på sitt bröd.
"Levi." Han nickade och undrade om man borde sträcka fram handen, men behöll den för sig själv. Det låg några torkade vindruvor i hans ficka. "Hur är det?" Dum fråga. Jävligt dum. Han skrattade lite nervöst.

Star såg på honom med en rynka i pannan. Hon uppskattade inte alls hans närvaro, bara för att han verkade befinna sig här frivilligt. Hon öppnade munnen för att be honom lämna henne ifred och att hon - bara om hon så måste - diskuterade med häxan. Men hon hörde sin moders röst i huvudet och påminde sig själv om att hon var bättre än häxans folk.
Efter att ha granskat honom mer ingående och inte fått något vidare dåligt intryck, suddades rynkan i pannan bort och ersattes av ett litet leende på läpparna. Han verkade inte grym men det betydde definitivt inte att hon kunde lita på honom. Tvärtom.
"Sylvester." presenterade hon sig med sarkastiskt tonfall och vände bort blicken. Hans fråga tänkte hon inte svara på, han måste väl förstå själv att det här inte var något att skryta över.

Levi såg förvirrat på henne. Sylvester? Hon måste skoja. Fast, efter att ha levt vid slottet så länge som han hade gjort lärde man sig att de galnaste saker var riktiga. Typ 'piskstraff till alla tvättbjörnar som är ute innan klockan åtta'. Men hon log, även om hon inte såg på honom. Hon var inte döende och hon ville inte döda honom.
Hans leende breddades. "Hej, Sylvester!" Russinets skinn var svårt att pilla bort, men han hade nästan lyckats helt.
"Hur.." han tystnade. Det var nog ganska okänsligt att fråga varför någon hade blivit slängd i fängelsehålorna av drottningen själv. Så ryckte han på axlarna. "kommer det sig att du är här?"

Star vände snart blicken till honom igen. Det var liksom svårt att låta bli. Hon var van vid att hålla ögonkontakt med folk. Till hennes förvåning log han och det var inte sådär överlägset som häxan hade. Han verkade förstå skämt också, åtminstone blev han inte irriterad över att hon ljög.
Hon blev lite tveksam över hans fråga, hon litade ju inte på honom och kunde ju inte avslöja vad som helst för honom. Sina nära och kära tänkte hon skydda till vilket pris som helst.
"Häx.." Hon avbröt sig, Levi skulle knappast uppskatta att hon kallade hans ledare för en häxa. "Jag var ute på en promenad och var på väg tillbaka hem, men det ogillade Jadis uppenbarligen - då hon skickade en flock med vargar på mig." Det dröjde sig en fråga bakom det hon berättade: ungefär som en uppmaning till honom att förklara varför hon egentligen var här. Hon hade ju inte gjort något fel.

Förlåt att jag inte har skrivit! Håller på med en novell till svenskan och har inte orkat skriva mer än den haha
_

Levi såg på flickan som om han inte riktigt förstått vad hon sade. "Det finns ju regler". Han ryckte obrytt på axlarna men något i hans mage sa att det var fel. Att drottningen skulle göra allt möjligt otrevligt för att få information om motståndssidan. "Men du är inte..." han sänkte rösten. "Du vet inget om Aslan, va?".
Det hördes ett ljud bortifrån slutet av korridoren. Som om något ströks mot väggen. Levi såg sig oroligt omkring. Han borde gå.

Det gör ingenting! Har själv varit ganska upptagen med att läsa på historieprov som jag har imorgon :'(
--

Det finns ju regler? Det förstod hon väl själv också, men var det verkligen olagligt att röra sig i skogarna nuförtiden? Förhoppningsvis skulle Aslan snart återvända - så att häxan en gång för alla skulle kunna störtas för att få ordning i Narnia igen. "Jag har inte träffat Aslan personligen, om det är vad du menar. Men jag vet att han är den enda ledare Narnia borde ha och att han är på väg." Det sista var naturligtvis bara något Star hittade på. Hon visste inte när Aslan skulle komma eller om han överhuvudtaget skulle återvända.
"Nu kan du gå, din ledare uppskattar knappast att du pratar med en fånge från motståndarsidan." avslutade hon och slöt än en gång ögonen. En tupplur skulle sitta bra då hon ändå inte hade tillgång till något annat.