The Daimond Of The Heart [PRS]

Waleria visste inte riktigt vad hon hette.
Nåt på V var det. Trodde hon.
"Ja...... Han kan vara vara väldigt jobbig ibland. Jag av alla människor borde veta!" Sa hon och blinkade.
"Säg till om han är elak igen!" Sa Waleria efter en stund.
Spring sprang fram till oss.
"Du var fantastisk!" Sa hon och gav mig en kram.

Tori log stort och tacksamt.
Sedan sprang en yngre flicka fram och kramade Waleria. Tori antog att hon också var en av Demeters ungar.
"Jag kanske ska gå", sa Tori och log, fast på insidan kändes det som det mest dummaste och mest filmlika som en människa kunde säga.

"Nej nej!" Sa Waleria, "det behöver du inte! Men jag tror att det är Apollons tur att ha bågskytte nu!" Tillade hon.
Hon tog upp sin syster i famnen. Spring var ovanligt lätt och jag började gå mot Demeters stuga.

Jag vände mig tillbaka mot bågskyttebanan och gick mot Adeline.
''Dags att lära dig skjuta?'' frågade hon och kog.
''Absolut'', sa jag.

Waleria kollade på soluret utanför Demters stuga. Den visade att klockan var 5. En timme tills middan. Hon kände sig väldigt trött. Förmodligen för att hon inte kunde sova förut.
Wal släppte ner Spring och la sig ner i sin säng.
Och somnade på några sekunder.

Adeline vr en väldigt skicklig bågskytt, men inte ens hon kunde lära Tori att skjuta. Fast efter en timme ungefär så lyckades hon i alla fall ha träffat tavlan fyra gånger, och hon fick en high-five av en av hennes bröder, Jacob. Kanske var det det Waleria gjorde som fick henne mer självförtroende.

(ska vi hoppa till middagen? och btw, är det här efter heroes of olympus?)

(Score ska bara göra det här inlägget x) jag vet inte! Vad tycker du?♥ )

"Waleria!" En kvinna som var ungefär lika vacker som självaste Afrodite ropade Walerias namn. Det var konstigt. Alla kallade henne alltid Wal, eller Win.
"Diamanten! Rädda den! Rädda den!
Waleria fattade ingenting. Dom stog i ett helt vitt rum. Och det fanns ingen skymt av en diamant.
"Snälla!" Bad hon.
Waleria satte sig käpprak upp i sängen med kallsvett i pannan.
Vad var det där?

(då hoppar jag till middagen nurå! hmm... jag tycker det kan vara efter! ♥ btw så kan jag inte sluta titta på gifen i din signatur när jag skriver.. ♥)

Tori gick och satte sig vid Apollons bord, längst ute i kanten som vanligt. Hon satte sig vid Jacob, och vinkade mot Adeline som satt vid Afrodites bord, omringad av vackra personer. Tori önskade att hon själv såg ut så där, även om hon gillade sitt utseende som det var.

(jag har idétorka xD)

(Aaaw tack♥ Phan 4evaah♥
Okej ♥)

"Win! Alltså wow!" Sa Love. Han var den som var närmast Waleria i ålder. 15 år och hade brunt snaggat hår med gröna ögon.
"Vad?" Sa hon fast hon visste svaret.
"Du bara klassade ut Axel! Bara sådär!"
"Det var inget!" Sa hon stelt och tog en potatis.

(Jag med xD)

(Ikr ♥
och nu har jag suttit här i tio minuter utan att veta vad jag ska skriva xD)

Mr D gick upp och började babbla på som vanligt, och Tori lyssnade knappt. Som vanligt. Fast när han sa orden ''profetia'' och ''uppdrag'' fångade han hennes uppmärksamhet. Uppdrag?