PRS|| Barnhemmet|| Rasmus Potter & Hermone Puddlemere

Nat-

Jag slog min hand i huvudet. Såklart, vi var lediga idag...!
"Träna en persika? Vadå?" frågade jag honom.

Oogway:

Jag log.
Jag reste mig upp och tittade på henne. "Är du villig at träna en persika? Tror du att en persika kan besegra krig?" frågade jag och tittade allvarligt på henne.

Nat

Jag log mot honom.
"Vad för persika?"

Oogway:

"En vanlig persika såklart!" sade jag och skrattade

Nat

Jag försökte behärska mig. Man fick inte slå sina bröder....

Oogway:

"Tror du att en persika kan besegra något ont?" frågade jag och tittade på henne. Nat var arg.

Nat

Jag drämde igen dörren till Oogway´s rum med en smäll. Sedan gick jag in på mitt rum och la mig i min säng under täcket.

Oogway:

Jag gick till min käpp och tog den och gick ut haltande ut ur rummet och knackade på Nats rum. Jag gick in och tittade på kullen i sängen. "Nat, jag är ledsen! Vad gjorde jag?" frågade jag och stödde mig på min käpp.

(Går han med käpp?)

Nat

"Bry dig inte om det!" skrek jag och en av personalen kom springandes.

(Deras pappa gjrode så hans egna ben blivit svag)

Oogway:

Jag blev utburen ur rummet och kastades in på mitt rum. Jag la mig i sängen och började gråta.