Privat mellan Ripadal och kanelpumpa

Cassie hade tyckts sig se något röra sig så hon hade följt efter och såg vad det än var så var det på väg till tjärnen.
Hon råkade tyvärr trampa på en kvist som gick sönder undrar hennes hiv och hon såg en buske som var rätt hög och gömde sin häst kropp och signal så mycket hon kunde

Jag snurrade blixtsnabbt runt och spanade omkring mig. Jag såg ingenting som kunde ha orsakat ljudet så jag bestämde mig för att skaka av mig det.

Istället fortsatte jag vandra genom skogen. En känsla av att jag blev iakttagen kunde jag dock inte skaka av mig.

Hon började följa efter honom igen och var glad att den konstiga varelsen inte hade märkt henne.
Inte v
För att hon var feg.
Men hon var nyfiken på varelsen och fortsatte följa efter.

Till slut hade jag gått så länge att mina ben blivit trötta. Jag satte mig ned på en stubbe och såg mig omkring. Bredvid mig kunde jag se några stora klippblock - en liten grotta fanns där.

Som på beställning började det plötsligt att ösregna. Jag reste mig från stubben och sprang till grottan. Jag satte mig där för att vänta tills regnet lättade. Sedan kanske det var dags att ge sig hem innan mina föräldrar blev alldeles för oroliga...

Hon såg att varelsen gick in i en grotta och hon gick och ställde sig precis utanför grottöppningen och visste att björnar kunde finnas här och vad det än var för varelse så så det ut att kunna vara ömtålig.

Plötsligt hörde jag ett lågt brummande läte alldeles intill mig. Jag antog att det var min egen mage som kurrade - men ljudet blev allt intensivare. Plötsligt hördes ett vrål och jag såg en jättelik björn stirra på mig med ilskna ögon. Jag flämtade till och kastade mig ur grottan.

Regnet forsade nedför klipporna. Jag tumlade ut och flämtade när jag råkade sätta lite av regnvattnet av halsen. Plötsligt kunde jag urskilja något på marken. Hovar. Jag svalde och följde hästbenen. Det var ingen häst som stod framför mig. Istället för ett hästhuvud på varelsen fanns en flicka.

Cassie såg på killen, han hade kastat sig ut och hon tog sin båge från ryggen och tog en pil och såg mot grottan och såg björnen komma ut och hon spände bågen och sköt iväg pilen som träffade björnen rakt i huvudet.

Jag hörde en dov duns precis bakom mig. Jag snurrade på huvudet och såg hur björnen sjönk ihop. En pil inborrad i dess huvud. Jag vände åter blicken till "hästflickan". Hon höll en pilbåge i hand.

"Vad är du? VEM är du?", frågade jag förvånat.

Cassie såg på honom och sa artigt men bestämt.
-Jag är Cassie och jag är en kentaur och vad är du?


Konstig fråga tyckte hon egentligen men ändå

Jag stirrade på "hästflickan" framför mig - som tydligen var en kentaur. Jag visste inte helt och fullt vad det innebar.

"Jag är Elas. Jag är... öh, människa.", förklarade jag. Jag reste mig upp till en stående position och borstade av mina leriga kläder med handen. Regnet hade lättat lite - men det duggade fortfarande.