♡The fancy world - prs med Holly♡

Simone
~
Allt var svart. Jag kämpade för att öppna ögonen, men insåg snabbt att det inte gick. För de var redan öppna. Jag såg bara inget.
Plötsligt kände jag en stöt av något slag, och i en bråkdels sekund såg jag en alv stå böjd över mig.

Lave
~
"Hur mår du egentligen?"
Skuggan visade sig vara en älva. En annorlunda älva än dom jag träffat men likheten och vad hon var var tydligt.
En frostälva om jag hade gissat rätt.
Dom hade oftast glittriga vingar.
Jag började bli rädd när jag inte fick något svar.
Jag vet att hon är en älva och att vi tydligen ska "avsky" varandra Men det var ingen tvekan om att hon behövde hjälp. Och det snabbt.

Simone
~
Jag såg inget, men jag visste att jag inte var död. Jag kunde ju tänka, och de kunde man väl inte när man var död, eller? Helt plötsligt ryckte jag till och mina ögon spärrades upp så att det gjorde ont. Jag såg en alv i min ålder. Det var en tjej, men det var något konstigt med henne. Hon verkade vara halv älva eller något för hon var väldigt lik solälvorna.
Jag testade att röra på munnen. Det funkade.
"Du är halvälva precis som jag" sa jag, sen blev allt helt svart igen.

Lave
~

Hur kunde hon veta det?
HUR KUNDE HON VETA DET?
Ingen annan alv hade sett det så hur kunde en tillsynnes halvdöd älva se att jag var det? Jag som hade börjat tro att jag var helalv trots allt. Jaha.......
Om hon dör får jag aldrig reda på det så, jag måste hitta den läkande örten snabbt!
Att ta henne till alvriket var uteslutet.
Hon skulle med 95% säkerhet kastas i fängelse då.
Jag reste mig upp och började leta.

Simone
~
Allt var fortfarande svart, så jag hade lite tid att tänka. Hon undrade hur jag visste, det kände jag på mig. Men jag kände det bara när jag såg henne. Att hon var som jag.
Plötsligt kände jag en stöt i ryggen och mina tår började domna bort.

Lave
~

"Det borde göra nytta!" Sa jag till mig själv när jag hällt i älvan en medecin gjord av palmblad,kardemumma, hallon och nåt annat som jag fått lära mig hette: Jackel. Världens mest snabbläkande blomma.
Med den borde hon kvickna till snart.
Men för att vara säker på att hon inte skulle kvävas av nåt satte jag henne vilande mot ett träd.

Simone
~
Nu hade armarna också domnat. Allt kändes ganska hopplöst faktiskt. Jag kände inte tjejens energi längre, inte som jag känt den förut. Hon kanske hade sprungit iväg.
Helt plötsligt började det bli varmt. Eller inte varmt, men jag slutade frysa. Tillslut klarnade också min hjärna, och skogen syntes framför mig. Jag var oskadd. Eller nästan iallafall. Men hur klarade jag mig? Ett fall på 15 meter rakt ner på marken borde ha dödat vem som helst. Det måste vara halvälvan som hjälpt mig kom jag fram till. Jag tittade mig omkring, halvälvan var kvar där, hon satt lutad mot ett träd till vänster om mig. Jag log lite försiktigt mot henne.

Lave
~

Älvan kvicknade till.
Jag log snabbt men reste mig upp sen. Älvan var frisk, bra.
Nu kunde jag fortsätta min vandring genom skogen påjakt av sällsynta blommor jag kunde ha i min samling.

Haha, hade tänkt att det att skulle bli typ ett fancy roll med massa övernaturliga grejer och sååå! Men det blev en ganska på ngt sätt ett sorgligt roll... xD Men vi måste se till att få med kladdkaka-kanorna oxå!
-----
Simone
~
Jag såg hur alven reste sig upp. Jag ville stoppa henne och fråga vad som hade hänt exakt. Men något sa åt mig att inte göra det. Att bara låta henne gå. Men jag kände fortfarande ett band till henne, som om vi hörde ihop på något sätt.

Haha xD whait wuuuut? Skulle vi inte typ bli bästisar nu? xD
Jaha okej då xD

Lave
~

Skulle jag verkligen lämna henne? En älva som just hade svimmat och hade varit alldeles vimmelkantig?
Jag tvekade och vände mig om för att se på henne.