[PRS] Safir & delete.

Freddie känner av Lennies energi väldigt tydligt - hon är nervös och även osäker. Hon sneglar på henne, studerar hennes ansiktsuttryck. Enligt henne själv ser hon inte ut som den där typiska populära tjejen, hon verkar inte använda särskilt mycket smink och hon är tyst av sig.
Freddie erbjuder henne en cigarett och tändaren, och när hon tänt sin cigarett tänder hon sin egen. Hon tar ett djupt bloss, sluter ögonen och samlar sig.
Hon öppnar ögonen igen när Lennie pratar med henne.
"Vi kom hit från Stockholm. Mamma är uppväxt här - jag vet inte riktigt varför hon ville återvända.. Det verkar ganska så dött här." svarar hon, vänder blicken mot Lennie och flinar. "Men tja, det är väl ganska så charmigt. Lite mindre, tystare och lugnare än vad jag är van vid dock."

Lennie skrattar till - inte ett av fakeskratten hon brukar använda i skolan utan ett äkta som lämnar ett småleende på hennes läppar.
"Dött? Vänta bara tills det blir vinter på riktigt, ingen vågar sig ut om det inte är en fråga om liv eller död" Hon tar ett bloss. "Kanske inte ens då"
Hon suger på cigaretten ett tag, iakttar fundersamt Freddie under lugg.
"Men behöver du en rundvisning eller nåt? Alltså, behöver och behöver, det här stället är väl ingen match mot vad du är van vid men..." Hennes pinsamma lilla dialog avbryts tvärt av att hennes mobil börjar vibrera i fickan och de välkända tonerna till Come together spelas. Hon fumlar rodnande med cigaretten och lyckas tappa den i snön innan hon tillslut får upp telefonen.
"Hallå?"
"Lennie, var fan är du?" Vanja.
"Oj fan, jag glömde, jag är där om fem"
Hon lyckas lägga på utan några fler incidenter - en bedrift i sig - och ser skuldmedvetet på Freddie.
"Jag måste till Donken med Vanja och Natalia, men eh..." hon får upp en bläckpenna och sin anteckningsbok ur jackfickan, river ut en sida på måfå och klottrar ner sitt nummer.
"Ring om du vill ses eller blir rundvisad eller nåt"
Och så skyndar Lennie iväg, lyckligt ovetandes om att just den sidan hon rev ut har en teckning på baksidan på Freddies ansikte i profil som hon skissade på matten.

Freddie skrattar till och "mm":ar på precis rätt ställen. Hon är inte alls insatt i konversationen längre, utan är upptagen med att studera Lennies ansikte istället.
Hon vaknar till när Lennies ringsignal sätts igång. Hon flinar när hon tappar cigaretten, tar ett bloss av sin egen. Freddie sitter tyst och röker under Lennies korta samtal. Ett tyst "åh.." lämnar hennes mun, hon sänker blicken och nickar kort.
Hon vänder blicken mot Lennie igen, tar emot lappen med ett leende men inga ord. Hon tittar eftet Lennie - och kollar diskret in hennes kropp bakifrån.
Hon vänder blicken mot lappen, fimpar sin cigg och låter tummen gå över de slarvigt, snabbt skrivna siffrorna. Hon rynkar på pannan, ser att det verkar vara något på andra sidan. Hon vänder på pappret, och höjer ögonbrynen när hon ser teckningen. Hon har verkligen talang, det kan man inte motsäga. Freddie viker lappen och lägger den i sin jackficka innan hon skyndar sig in.

Veckan går och det är äntligen fredag. Freddie känner fortfarande blickarna på sig - men de flesta är mer förväntansfulla, nyfikna. De vill veta mer om henne, lära känna hennr och det vet hon. Det tog inte lång tid innan hon började vara med de coolare människorna. Vanja och hennes lilla trio undvek hon helst, men hon kunde inte låta bli att kasta en blick mot Lennie då och då.
Under ännu en tråkig mattelektion vibrerar Freddies mobil i fickan. Det är Elin, som går i paralellklassen.
"Hej sötnos! :* min bror har en fest hos oss ikväll, massor av alkohol och hångel, haha! Sprid vidare!"
Smset får Freddie rulla med ögonen.
- Det verkar som att hon redan nu är alkoholpåverkad.. mumlar hon för sig själv och flinar. Hon kollar mot Lennies håll, men hon verkar vara upptagen med att lägga all sin uppmärksamhet på Vanja som verkar grinig. Hon ger Freddie en sur blick och Freddie bitchblickar tillbaka.
Freddie tar snabbt upp sin mobil och tar även upp Lennies lapp som hon haft i fickan hela veckan. Hon lägger till hennes nummer som kontakt, och döper henne till "john lennon!!"
"Nå, John Lennon.. Kommer man se kändisen hos Elins fest ikväll eller?"
Hon flinar stort och skickar iväg det, innan hon börjar jobba igen.

Lennie rycker till när mobilen vibrerar i jeansfickan. Hon sitter och försöker plugga algebra - något hon faktiskt är bra på även om hon aldrig skulle erkänna det för Vanja & Co.
Nå, John Lennon... Kommer man se kändisen hos Elins fest ikväll eller?
Hon kan inte hejda ett leende och Vanja stöter till henne i sidan, verkar bitter över att Lennie har så roligt medans hon själv sitter och kämpar med x upphöjt i tjugofyra.
"Vad fan är du så glad över?" Lennie slår ner blicken, rodnar.
"Inget. Ska vi dra till Elins fest ikväll?" Vanja fnyser.
"Nej för fan, jag ska hem till Hannes. Du får gå själv i så fall" Hon skrattar, som om bara tanken är oerhört humoristisk.
- - -
Den svarta klänningen är lite för kort för att inte vara slampig och Lennie drar i den, försöker med viljekraft få den att bli lite längre. Den älskade skinnjackan hänger åtminstone tryggt över hennes axlar och skorna har bara låga klackar. Hon skyndar huttrande mot Elins höghus och ler lite över hur basen hörs ända ut i trapphuset.
I lurarna sjunger Paul McCartney om ljusare dagar och just ikväll är musiken så jävla bra, orden så jävla sanna, allt så sjukt jävla vackert. Hon har bestämt sig; hon ska klara sig själv för en gångs skull. I natt ska hon socialisera, dansa och helst av allt bli stupfull. Lennie blundar, tar ett djupt andetag och öppnar dörren till Elins lägenhet.
Inatt är jag inte Lennie, inatt är jag John fucking Lennon.

Freddie står och huttrar på en veranda i vinterkylan, med en cigarett i handen och blicken riktat mot en grabb i 22-års åldern. De är mitt uppe i en politisk disskusion, men hon är ganska nöjd ändå då de verkar ha ganska så lika åsikter.
Som vanligt har hon på sig sin trogna jeansjacka, hatt och röda läppar. Denna gången bär hon dock en svart, blommig klänning och trasiga nylonstrumpor.
En tjej avbryter deras konversation helt och killen ursäktar sig innan han går iväg. Freddie röker klart innan hon går in i värmen igen.
Freddie kollar sig runt i rummet och hennes blick fastnar omedelbart på Lennie. Ett leende spred sig på hennes läppar, och hon börjar gå genom rummet mot henne. Hon stannad plötsligt av hand på axeln och en puss på kinden.
"Tjena sötnos, ska du va med på sanning eller konka?" frågar Elin. Freddie hostar till innan hon svarar.
Elin hulkar i sig det allra sista i sin ölflaska innan hon höjer den mot luften. "Okej, allihop!! Nu kör vi sanning eller konka!" ropar hon, och alla sätter sig i en cirkel. Freddie sitter snett framför Lennie, ler mot henne.
Elin sätter sin ölflaska i mitten och snurrar den. Den stannar, och riktas mot Freddie. Hon tar ett djupt andetag.
- Gumman.. sluddrar Elin fram. "Sanning eller konka?"
Freddie sväljer hårt.
- Konka. svarar hon.
Elin fnissar och kollar på de två personerna som sitter bredvid henne.
- Okej, kyss den snyggaste personen i rummet. utmanar Elin henne. Freddie blundar, börjar fundera. Hon skulle kunna kyssa någon snygg, populär kille som Hampus eller Fredde, ingen hade tyckt att det var något ovanligt. Men det var ju inte hennes egna åsikt - hon tyckte ju att Lennie var den snyggaste.
På skakiga ben stället sig Freddie fram, går med sakta steg fram mot Lennie. Hon sätter sig på huk framför henne, kollar henne djupt i ögonen och suckar.
- Förlåt.. mumlar hon, lägger en hand runt hennes nacke och en på hennes axel innan hon ger henne en djup kyss.

Öl. Kindpussar. Oidentifierbar vätska. Dans. Vin. Mer vin.
Det är dessa förbipasserande händelser som har lett till att Lennie nu befinner sig i en okänd killes knä. Han låter handen vandra uppför hennes lår och hon skrattar, leker med hans hår - försöker tänka bort det faktum att han inte har blått ögon och solögon och är rätt rätt rätt. Så är hans hand innanför hennes klänning och hans fingrar är oförsiktiga och hon kan inte låtsas längre; han är så jävla fel.
Hon blir räddad av att någon skriker att det är sanning eller konka och slår sig tacksamt ner i ringen, söker i jakt på distraktion efter andra familjära ansikten. Så fastnar hennes blick på ett par välbekanta röda läppar och det suger till i mellangärdet. Faktum är att Lennie är koncentrerad på att studera nämnda läppar och inte hänger med i leken, så hon reagerar inte förrän Freddie plötsligt är på väg mot henne.
Hon får ur sig ett lågt "vad-" innan Freddies ena hand sluter sig om hennes nacke och den andra läggs på hennes axel. Fortsättningen på meningen försvinner i utrymmet mellan dem, som blir mindre och mindre tills hennes egna förvånade, halvöppna läppar möter Freddies säkra. Hud och mjuka mjuka läppar och herregud kyssar har aldrig känts såhär förut. Kanske är det alkoholen som gör henne modig, kanske är det den totala brist på självbehärskning som Freddie får henne att känna - vad det än är så flätar Lennie in fingrarna i flickans hår, drar henne ännu närmare och fördjupar hungrigt kyssen.
Så är det över lika fort som det börjat och Lennie tittar upp för att möta x antal ögonpar som stirrar på de båda. Hon krymper ihop, ser ner i marken. Det var ju den lilla detaljen. De andra.

Det jobbigaste med hela situationen var att hon tycker det var alldeles fantastiskt. Lennies läppar smakar fantastiskt och hon luktar fantastiskt och hon känner adrenalinet pumpa och det känns som att tiden stannas och.. och så var det ju allt det andra - klumpen i magen som berättar för henne att detta inte särskilt andra och även närvaron av alla de andra.
När de särar på läpparna känns det som att de har suttit där i en evighet, när det egentligen varit ett par sekunder, eller i alla fall max en minut.
Freddie möter Lennies blick en sista gång innan hon med en sänkt blick återvänder till sin plats. Resten av kvällen försöker hon hålla sig så långt borta från henne som möjligt.
---
Meeen det höll ju inte särskilt länge.. Lite senare när Freddie är något mer full, men ändå relativt nykter - kastar hon en blick mot Lennies håll. Hon rynkar på pannan när hon ser henne snacka med en kille, hon förstår att något är väldigt fel. Lennie är så fel att hon knappt kan stå på benen och killen kan absolut inte låta bli att tafsa på henne.
Med snabba kliv går hon fram, säger ett kort "ursäkta" till killen innan hon armkrokar Lennie och sliter henne från killen. Hon skyndar sig genom rummet till hallen, sätter händerna på Lennies axlar och kollar henne djupt i ögonen.
- Jag följer med dig hem, okej? Du är alldeles för full för att låta någon kille hålla på och kladda på dig. säger hon lugnt och stadigt, hjälper Lennie på med hennes skinnjacka. Hon tar tag i hennes hand.
De går ut i den bitande vinterkylan och Freddie försöker tända en cigarett med sina skakande händer. Tillslut tänds den och Freddie tar ett djupt bloss, samlar ihop sig. Hon håller fortfarande Lennie hårt i handen.
Freddie är inte helt säker på vart Lennie bor, men hon vet på ett ungefär vilket håll hon brukar gå och byn är ju inte så värst stort. Hon vänder in på ett kvarter och ser sedan Lennies efternamn på en brevlåda, stannar till vid den.
- Klarar du dig härifrån? frågar hon, tittar Lennie i ögonen. Hon vet att det inte är rätt, men hon gör det ändå. Hon böjer sig fram och ger henne en oskyldig, liten kindkyss.
- Godnatt.. mumlar hon innan hon vänder sig om och går sin väg.

"Babe, följ med hem" Han lägger armen runt hennes midja och hon klänger på hans axel, håller i honom för en fast punkt då hela världen tycks snurra. Så slits hon plötsligt iväg av en oidentifierbar kraft, som visar sig vara Freddie, som verkar ha druckit lite för mycket för hon är förjävla suddig i kanterna.
Freddie lägger händerna på hennes axlar och deras ögon möts. Lennie lutar sig spontant fram för att kyssa henne men snubblar istället till och råkar slå ihop deras pannor.
"Aj, fan... NejjagvillintehemjagärintefullsnyggklänninggillarduTheBeatlesvibordehångla"
Allt hon funderat på att säga kommer ut samtidigt och hon höjer på ögonbrynen åt sig själv, visste inte att hon kunde säga så mycket på kort tid. Imponerande, kanske borde hon satsa på en karriär som radiopratare. Hon bestämmer sig för att rådfråga Freddie vad hon tycker om saken, men den längre flickan är koncentrerad på att få på henne skinnjackan.
Sen ska de uppenbarligen ut i kylan vilket Lennie inte riktigt förstår anledningen med för holy shit - det är verkligen svinkallt.
"Jag vill också ha en cigg" gnäller hon, men Freddie ignorerar henne och ser inte på henne igen förrän de stannar utanför hennes brevlåda. Ett lågt godnatt och en liten godnattpuss. Inte på långa vägar nog för att göra Lennie nöjd, men den blåhåriga gestalten är redan påväg bort.
Så tar sig en butter och vinglig Lennie genom snöslasket och in i ett sovande hus

Freddie vaknar dagen efter vid 11 tiden, med en dunkande huvudvärk och blir bländad av solljuset som kikar in genom hennes fönster. Med kisande ögon sätter hon sig upp, tar upp mobilen och kollar igenom flödet på Facebook. Massor av bilder från festen finns där, och hon känner hur det hugger till i magtrakten. Fan, att en sådan oskyldig grej får henne att känna så här.
Hon skickar ett snabbt sms till Lennie.
"Vill du ta en fika senare på Espresso House?"
Hon vill egentligen inte, men de behöver prata igenom grejer - om Lennie ens kommer ihåg något från festen. Hon går upp, tar på sig ett enkelt linne och tar på sig ett par mjukisar.

Lennie vaknar av att det plingar till i mobilen. Hon vrider på huvudet och det börjar genast dunka. Hon faller tillbaka mot kuddarna, rynkar pannan. Vad fan hände igår?
Med ren kraftansträngning lyckas hon sträcka sig efter mobilen men ångrar sig direkt när hon ser Freddies namn på skärmen. Minnen av en tunga i hennes mun dyker upp på näthinnan och hon slår händerna för ansiktet.
Vill du ta en fika senare på Espresso house?
Nej nej nej nej nej nej.
Okej. Kl 14?
Så lyckas en bakfull och nervös Lennie ta sig upp, få på sig ett par svarta jeans, en svart oversizead tröja och en palestinasjal. Hon känner sig lite illamående men får i sig en halv apelsin och ett glas vatten. Som tur är jobbar vårdnadshavarna helg, men hon känner sig ändå nervös och lättskrämd och hoppar till vid minsta ljud.
Det värsta är att hur mycket hon än ångrar gårdagen kan hon inte ångra kyssen. Hon antar dock att Freddie är arg, och med hennes egna låga humör kommer Espresso house snart att förvandlas till Depresso house.
Fortfarande utan att veta vad fan hon ska säga beger sig alltså Lennie genom snöfallet mot caféet.