PRS med Missy

Jag skyndade mig ut och vinkade åt mig en taxi. Jag ville komma fram till tågstationen så fort som möjligt. Jag skulle ta sista biten med tåg.
-Vart ska du? frågade taxi chauffören.
-Kings Cross, sa jag snabbt.
Han nickade och började köra.

Resan var lång, lång, lång. Jag hade sett en lyckohalsband. Mormor trode alltid på sådant trams. Den var dock fin. Den var rund och tunn, mer som ett snäckskal (översidan du vet) gul med ett rosa snirkligt sträck (likt en å) och två vita cirklar. Bandet var tre olika, svart, gul och risa. Samt fanns det två gråa pärlor längst ned

Taxiresan från Heathrow (flygplatsen) till Kings Cross var lång. Att en enda stad kunde vara så stor! Att åka igenom London kunde ta flera timmar. Plötsligt kände jag mig väldigt liten. Bara en, vanlig tjej i en stor stad. En främmande stad. Tillslut stannade taxin till och jag betalade och gick ut. Jag slängde en blick på klockan. Två timmar till tåget gick. Jag suckade och gick in. Det tog inte lång tid att hitta rätt perrong och jag satte mig på en bänk, för att vänta. Jag drog upp hakan till knäna och kollade på alla människor som kom och gick.

När flyget äntligen landade så klev jag trött av. Inombords kännde jag mig som en zombie. Jag gick och hämtade mina väskor och ett par minuter senare var jag ute.

Jag satt ensam på bänken och slängde en blick på klockan igen. Bara en kvart hade gått. Jag suckade djupt när jag hörde en röst.
-Kan jag sitta här? frågade den.
Jag nickade svagt och kollade dit. En kille som kanske var ett år äldre satte sig bredvid mig. Han hade mörkbrunt hår och nötbruna ögon. Jag begravde ansiktet i knäna och svor till mig själv. Bara jag skulle ta mod till mig och säga något, så kanske tiden skulle gå lite fortare.

Jag vinka åt mig en taxi.
"King Cross", sa jag enkelt, satte mig bak och satte på musik i mina hörlurar.

-Vart ska du? frågade killen bredvid mig.
-Skolan, mumlade jag tyst.
-Jag med, sa han. Är det första året?
Jag nickade. Han såg att jag var blyg och slutade prata med mig. "Synd" tänkte jag för mig själv. "Vi skulle kunnat bli vänner."

Det tog lång tid. Likt flygresan fast betydligt kortare. Vi stannade. 1 timme och 30 minuter kvar, jahop. Jag kollade runt, en tjej med blont hår och en kille med mörkbrunt hår satt på en bänk inte långt härifrån.

Jag kollade långsamt upp. En tjej med svart, lockigt hår och nästan svarta ögon, fångade min blick. Jag vet inte vad det var för speciellt med henne. Jag kunde bara inte sluta kolla på henne.

Jag kollade bort, något att dricka skulle passa nu.