[PRS] Skorpa och Lingon

Amélie tittade bak på Amber och sedan på en ut av hennes kompisar som gick ut ur omklädningsrummet.
"Är du okej?" frågade hon vid dörröppningen.

Amber fattade inte riktigt att Amélie pratade med henne, så hon bara stod där tyst, med huvudet nerböjt. Hon låtsades pilla lite med sin väska, så att folk inte skulle märka hur illa hennes händer skakade

Amélie tittade på henne och la huvudet lite på sned.
"Amber?" frågade hon och gick fram till henne. "Hur mår du?"

"Bra.. A-a-antar jag", mumlade hon och kände hur hon fick en liten klump i halsen. Hon kände sig så patetisk.. Hon önskade att Amelie skulle gå iväg, så hon slapp förudmjuka sig själv ännu mer

Amélie tittade bak mot dörren där en ut av hennes vänner hade gått.
"Bry dig inte om henne, okej" sa hon och tittade på Amber. "En massa skit kan komma ut från hennes mun ibland."

Det är lite svårt, hade Amber velat säga, men hon svalde bara och nickade lite lätt. Hon var en sån som tog åt sig alldeles för mycket. Det hatade hon med sig själv

"Även om det är svårt.." la Amélie till och hörde hur hennes namn ropades i salen. Hon log lite mot Amber och gick ut ur omklädningsrummet hon också.
I salen var de på väg att sätta sig i en cirkel, som de alltid brukade göra. Amélie gick och satte sig vid sin vän, Cornelia.

Amber tog av sin stora munkjacka och gick också ut ur omklädningsrummet. När hon gick förbi Amélies grupp hörde hon hur någon fnittrade. Hon ville inte ens se upp till vem det var, utan höll sin blick fastkilad på marken. Hennes grupp satt också ner i en ring, inte så långt ifrån Amélies. Amber försäkrade sig om att inte bli förudmjukad, genom att sätta sig med ryggen mot hennes grupp. Hon lyssnade lite halvhjärtat på vad hennes ledare sa.

Amélie lyssnade på vad hennes vänner sa om gruppen bredvid. För någon månad sedan så hade hon antagligen vart med i konversationen och också snackat massa skit. Men ut av någon anledning hade hon ingen lust, de bredvid kunde ju höra nu.
"Men tysta" suckade Amélie och knuffade till sin vän som satt bredvid henne. De tystnade genast och de tittade mot deras ledare.

Amber försökte att inte lyssna på vad de sa. Hälften av det handlade säkert om henne, tänkte hon. Instinktivt började hon pilla med sina nagelband, för att tänka på någpt annat