Prs [KawaiiCupcake & Anna-chan]

(Problemen när man suger på att vara online. Men nu drar vi upp det här gamla rp'et)

Ymir tittade på Christa. Tydligen verkade hon tycka att det var en bra idé att bara titta på löven och Ymir trodde inte att hon skulle svara. Men sedan efter en stund gjorde hon det.
"Jag brukar komma hit." sa Christa.
Ymir tittade på henne. Vadå brukade komma hit? Det här var Ymir's ställe. Och hon hade aldrig sett tjejen innan.
"Tja, det brukar jag också. Så varför har jag aldrig sett dig?" sa Ymir. För hon undrade verkligen det.

(Du svarade äntligen! Jag har väntat så länge Cup ;n; )

Christa tittade på Ymir. Den längre flickans ögon såg guldiga ut i ljuset, men trotts det fanns det svaga spår av någon sorts hassel eller honungsbrun i dem.
Med ett litet, nervöst leende lyssnade Christa på vad Ymir sa. Något hon inte hade varit så beredd på att höra.
"Ingen brukar ju någonsin vara här.." mumlade Christa, för hur skulle de ha kunnat missa varandra hela tiden? Det vore omöjligt.
Men, kanske var det för att Christa oftast kom dit tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. Nu var det mitt på dagen, en tid då hon i vanliga fall aldrig skulle gå till parken.
Christa puttade bak en blond hårslinga bakom sitt öra innan hon mötte Ymir's intensiva blick.
"Det kan kanske vara för att jag inte brukar komma hit runt den här tiden..? För det kanske du brukar..? Eller, ja.. Umh.." sa Christa, och för varje ord som kom ut blev hennes röst allt tystare innan hon bara slutade prata.
Nervositeten brann fortfarande i henne och hon hade ingen aning om vad hon skulle säga. Men kunde någon klandra henne, då de flesta personer nog själva inte visste hur man skulle reagera i sådana situationer.

(I know sry Kouhai!)

Ymir lyssnade på Christa. Hon spärrade upp sina ögon lite.
Ymir nickade.
"Det förklarar saken," sa hon. Mer visste Ymir inte vad hon skulle säga. Men hon ville inte att Christa skulle gå, nej, hon var så söt så att Ymir kunde känna sitt gay hjärta gå doki-doki.

(It's okay Cup-senpai :3 )

Christa tittade på Ymir. Hon visste inte direkt vad hon skulle säga. Det var inte direkt som att Christa var van vid liknande situationer, och om skulle bestämma skulle hon gå.
... Eller kanske så skulle hon inte det? För när hon tittade på Ymir fick hon känslan av att hon ville lära känna henne bättre. Inte för att hon någonsin skulle säga det. Christa var på tok för blyg för att sätta ord på sådant.

Plötsligt kom Ymir på en underbar idé.
"Vi brukar ju båda komma till den här parken, så varför inte byta nummer? Du vet, så att vi slipper vara här ensamma?" sa Ymir och flinade. Det var en så bra idé.
Fast sedan insåg hon att anledningen hon kom till parken i första taget var för att dansa och inte för att prata med en söt tjej. Men, att prata med söta tjejer var också måsten i livet bestämde sig Ymir för.

"Åh..."
Det lilla ordet som lämnade Christas läppar var nästan ohörbart. Hon hade inte tänkt på att det skulle vara en möjlighet.
Men trotts det kändes tanken lockande.
"H-har du en penna eller så, så att jag kan skriva ner mitt nummer?" frågade Christa och tittade på den längre flickan.
Christa själv hade inte tagit med sig någon väska - varför skulle hon, då hennes plan var att endast sitta under trädet och ta det lugnt? - men det tycktes inte som att Ymir heller hade med sig en väska, så hur de skulle kunna byta nummer var ganska mycket av ett mysterium för Christa.

Ymir tittade på Christa. Hon höjde sitt ögonbryn.
Ymir stoppade ner handen i sin ficka och drog upp sin mobil, viftade lätt på den.
"Eller så skriver jag bara in det direkt i mobilen?" sa Ymir.
Ymir log.

"Åh, haha ja, såklart," sa Christa och skrattade lite nervöst. Varför hade hon inte tänkt på det? De flesta i hennes ålder bar efter allt runt på sina mobiler hela tiden, det var bara hon som inte gjorde det.. Vilket fick Christa att komma och tänka på en sak. Hur gammal var Ymir egentligen? För så vit Christa visste så hade Ymir kunnat vara långt över tjugo. Hon skulle nog inte bli förvånad om Ymir var runt tjugoårsåldern, om Christa var ärlig.
Men för tillfället försökte hon att ignorera tankarna på det. Ålder spelade ju ingen roll, eller hur? Och om Ymir var en dålig person, tja, då så skulle hon ha haft alla chanser att redan visa det.
Undertiden som Christa gav sitt nummer till Ymir gjorde hon sitt bästa för att skaka av sig alla sina likasinnade tankar.

Ymir himlade lätt med ögonen åt Christa innan hon log.
Ymir skrev in numret i mobilen. Hon döpte kontakten till "Sötnos", då det var det hon tyckte beskrev Christa bäst.
"Sådär. Jag skickar ett sms också har du mitt nummer med," sa Ymir.
Hon skrev snabbt "Hej♥" och skickade det till Christa.

Christa nickade mot Ymir och log. Ymir kunde knappast vara en dålig person, tänkte Christa. Det kändes bara inte som det.
Christa puttade back en blond hårslinga bakom sitt lilla öra, och hennes blåa ögon mötte Ymirs guldiga. En smal rodnad spreds över Christas kinder - antagligen av nervositet, då Christa hade mycket lätt att rodna. Men varför hon rodnade spelade egentligen inte så stor roll, hon hoppades bara att Ymir inte la märke till något.
Försiktigt gungade Christa på sina fötter. Tystnaden mellan de två flickorna hade börjat att bli obekväm, men Christa hade ingen aning om vad hon skulle säga för att bryta den.