PRS Andra generationen

Tåget stannar tvärt. Elever strömmar ur, själv väntar jag på att det lugnat ner sig lite, innan jag går ut ur det röda tåget, tillsammans med Ted. Vi småpratar om allt möjligt.
"Så hur är det med dig?" frågar jag mjukt Ted.
"Bra, antar jag." så han och ryckte på axlarna "Och du?"
"Bra, jag är bara lite stressad av alla prov vi ska få..." säger jag och ler försiktigt. Ted klappade mig på axeln och sa "Det blir bra." Jag nickade. Vi gick ut tillsammans till skogsdungen, han tog löst i min hand och jag tog hans. Jag och Ted satte oss i en av de hästlösa vagnarna.