PRS mellan Ivy Lovegood och Piggelinisen

Jag stod på perrong nio och trekvart, föräldrar stod överallt och lyckade sina barn till.
"Var snäll nu och gör dina läxor!" bad mamma mig försiktigt.
"Jag ska, jag lovar." sa jag, men det var en lögn, jag tänkte bli den som alla gjorde som jag sa, det hade jag redan bestämt.
"Ha det bra!" sa mamma när ett stort rött tåg gled in på spåret.
Jag nickade och armbågade mig fram för att få en bra plats.
"Trängs inte, idiot!" sa en en kille med blont hår, blå ögon och ett smalt ansikte.
"Annars vadå, ska du ge mig en snyting eller?" frågade jag vasst och hånlog.
Killen såg chockad ut, jag visste att han gillade min kaxighet och utseende.
"Mitt namn är Draco, Draco Malfoy." sa han och sträckte ut min hand för en handskakning, jag tog hans hand, Draco log gillande.
Jag höll mitt pokerface, men hoppade av glädje inuti, det här gick bra!

Citryn

Azaela lämnade mig efter bara några kupéer för att prata med sina vänner. Fan, varför kunde inte jag skaffa vänner lika snabbt? Folk här kanske inte gillade att jag var så dryg, men det kunde tyvärr inte hjälpas.Det var helt enkelt sån jag var.
Jag visste att jag kunde gör intryck på folk och att jag lätt kunde sticka ut bland alla blondiner utan attityd. Självförtroendet var det inte heller något fel på, det märktes fort när man närmade sig mig.
"Ursäkta, kan du flytta på dig?" sa en brunett irriterat, men jag stod kvar och hon tvingades gå runt mig. Hon verkade inte direkt gilla mig, men jag brydde mig inte.

Jag, Draco, Pansy och Crab och Goyle satte oss i en full kupee, Draco och jag samtalade medans Pansy kastade avundsjuka blickar, till slut fick jag nog.

"Har du problem med mig, Pansy?" frågade jag irriterat.
Pansy skakade på huvudet och såg ner i marken och rodnade.
"Bra." svarade jag kort.
"Jag känner inte igen dig, har du nyss börjat här?" frågade Draco nervöst.
"Jag har gått på Durmstrang." svarade jag kort.
"Vi borde byta om nu." sa Draco medans han visade upp en svart rock med en orm på.
Jag drog upp min egen, men den hade inget märke på sig, och satte på mig den. Plötsligt stannade tåget tvärt.

Citryn

När jag till sist hittat en ledig kupé slog jag mig ner på ett säte och stirrade ut genom fönstret. Slöseri med tid att sitta innen å ett tåg en sån fin dag, tänkte jag.
Dörren öppnades med ett ryck och några elever kom in.
"Åh, förlåt, är det okej om vi sitter här?"
"Stör inte mig," sa jag oberört.
Jag såg upp och mötte killens blick. Hans ögon var liksom som en fågel på något sätt. En rovfågel.
Jag avbröts av ett plötsligt skrik från en av tjejerna.
"Aaaaahh, en mus!"
Hon flög ut ur kupén och hennes kompisar följde efter. En annan tjej försökte stampa på Cherry, men hon hann krypa upp för mitt ben igen innan hon träffade.
"Vad fan håller ni på med?" röt jag och lyfte upp Cherry i min hand.
"Jag tror... Jag tror inte att dom fattade att hon var tam," sa killen jag pratat med först ursäktande.
"Nu vet ni," sa jag kort och strök Cher över ryggen medan jag återgick till att titta ut genom fönstret.
Ungdomarna slog sig ner i kupén och under resten av tågresan lät dom mig vara ifred.

Jag gick ut först för att visa att jag var ledaren, som verkade okej med alla. Några enstaka första års elever försökte antagligen se Hogwarts först, eftersom de försökte komma först.
"Trängs inte!" klagade en kort, brunhårig, rund pojke i min ålder.
"Lägg dig inte i vad jag gör, okej?" fräste jag.
"Annars, vadå?" frågade han och såg sur ut.
Jag drog upp min trollstav och viskade "Sectum Sempra."
Jag tittade bara bort och gick med näsan upp i vädret (och den här gången aktade alla på sig). Jag gick ut ur tåget och började genast frysa. Det var mycket kallare på Durmstrang, men de hade i alla fall kappor som ingick i skoluniformen.
Jag vände mig om och såg Crab, Goyle, Pansy och Draco se chockat på mig. Jag fortsatte bara gå, men snart sprang de ikapp mig.
"Vad gjorde du med honom?" frågade Pansy nervöst.
"Lärde honom en läxa." sa jag och flinade.

Citryn

Hogwarts. Det var större än jag väntat mig, men beauxbatonslottet var större. Det första jag la märke till var de höga stolparna bakom slottet. Killen jag pratat med först märkte att jag kollade dit och sa:
"Spelar du quidditch?"
Jag nickade.
"Jag heter Cedric Diggory," fortsatte han.
"Jag heter Citryn. Citryn Amery."
Vi klev av tåget tillsammans med de andra och gick upp för en smal stig till en skogsdunge. Där väntade testraler med vagnar som snabbt fylldes av elever.
"Fina," sa jag och strök en av dom över nosryggen.
"Mm," sa Cedric.
"Kan du se dom?" sa jag förvånat.
Vi verkade vara de enda här som kunde det.
Han nickade och såg ner i marken, så jag frågade inget mer.

Hogwarts såg ut som ett riktigt slott, höga torn och ståtliga portar. Det såg ut att vara lika stort som Durmstrang, fast Durmstrang kanske var lite större eftersom den hade gångar som gick ner långt i marken och högre torn. En stor man med enormt skägg visade småttingarna till en sjö, Draco och de andra började gå mot några vagnar som såg ut att dras av sig själv, men det var säkert bara en osynlighets formel.
"Vi tar den här." sa Draco och satte sig i en vagn, de andra följde hans exempel. Inuti vagnen så var det förvånansvärt varmt, till skillnad från de kalla vindarna utanför. Vagnen började från långsamt till snabbt röra sig över det ojämna landskapet.
"Vilket elevhem var du i på Durmstrang?" frågar Draco för att bryta den obekväma stämningen i vagnen.
"Vi har inga, vi är mer uppdelade i..." jag letade efter det rätta ordet "Status." avslutade jag.
Jag kände på mig att Hogwarts skulle vara en bra plats att höja sin status, folk var väldigt lättpåverkade, vilket var perfekt för mig...

Citryn
När vi steg in genom de stora portarna försvann de andra snabbt och jag blev stående mitt i kaoset. Elever sprang till höger och vänster och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Plötsligt grep någon tag i mig och drog med mig lite avsides.
"Välkommen till Hogwarts. Jag heter Professor McGonagall. Du ska nu sorteras tillsammans med förstaårseleverna och en annan ny elev, få se vart hon har tagit vägen..."
"Va?" sa jag.
"Nej, förresten så får du nog gå in nu," sa McGonagall förvirrat.
Jag följde efter klungan med förstaårselever in i ett rum avsides och fick genast allas blickar på mig. Ganska förståeligt när man har limegrönt hår och är 30 cm längre än alla andra.
En stor man som presenterade sig som Rubeus Hagrid visade oss vägen in i nästa rum. Stora salen.
Fyra långa bord stod i mitten och väggarna var prydda av gobelänger i grönt, rött, gult och blått. Jag förstod direkt att eleverna vid borden tillhörde olika elevhem.
"Välkomna tillbaka till Hogwrts!" ropade Professor McGonagall ut och alla applåderade.
Sen lyfte hon fram en pall och en gammal trasig hatt.
"Maya Assins," läste hon upp och en liten blond flicka skuttade fram till pallen. Hatten han inte ens snudda vid hennes huvud innan den ropade ut:
"Hufflepuff!"
Alla vid hufflepuffbordet applåderade.
"Citryn Amery," sa McGonagall.
Jag gick värdsvant fram till pallen och lät henne placera hatten på mitt huvud.
"Hmm... Det här var svårt, mycket svårt,"sa hatten fundersamt. "Jag tror det blir gryffin... Nej, huffle, ravencla... Nej. Nu har jag bestämt mig, men du var en oerhört svårplacerad en ska du veta."
Det var nästan lite pinsamt att alla hörde vad hatten sa, men jag var inte den som skämdes.
"Slytherin!"

Jag följde med klungan av nya elever som skulle börja, nästan alla var 11 år, förutom en tjej som såg ut att vara i min ålder. När vi gick in i en stor sal med fem, ett där lärarna satt och fyra där alla elever satt, uppdelade i sina elevhem. Jag skymtade Draco vid Slytherin bordet tillsammans med Pansy. Den första eleven, Maya Assins, blev efter en bråkdels sekund sorterad i Huffelpuff, den andra eleven var hon som verkade vara i min ålder, Citryn Amery, fick vänta ganska länge men till slut så blev hon placerad i Slytherin.
"Melinda Artikus!" ropade McGonagall.
Jag tog självsäkra steg och satte mig på pallen. McGonagall satte på mig en hatt, en sådan där typisk.
"Slytherin!" ropade hatten när den knappt nuddat mitt huvud. Jag satte mig mellan Draco och den nya tjejen, som just blivit sorterad i Slytherin.

Citryn

Jag gick långsamt ner och satte mig på en bänk vid slytherinbordet. De flesta här såg ut som riktiga idioter och jag såg inte en enda människa jag skulle kunna tänka mig att bli vän med.
Först då lade jag märke till killen som satt bredvid mig. Han hade vitblondt hår och såg allmänt stolt ut. Antgaligen dödsätare.
"Hej," sa jag till honom.
"Hej," sa han.
"Vem är du då?" sa jag.
"Draco Malfoy," sa han högdraget och jag kunde inte låta bli att skratta till.
"Rikemansson?"
"Du var snabb på att döma folk du- Men ja," sa Draco.
Jag nickade och återgicktill att kolla på sorteringen. En annan tjej i min ålder blev sorterad till Slytherin hon med, och hon svävade fram till bordet med allas blickar på sig. Hon satte sig mellan mig och Draco och sträckte på sig. Det verkade störa henne att hon var kortare än mig. Jag förstod direkt vilken typ hon var, men gjorde ett försök att kontakta henne.
"Hej", sa jag.