Rosen som aldrig tycks slå ut

Ni är underbara!

Nej DU är underbar!

♥

♥

Super AWESOME mega bra!!!!!!!

Nea dukade slutligen av picknicken.
"Nu ska vi bada!" sa hon bestämt.
"Det är så kallt!" protesterade jag.
Nea drog med mig mot vattnet, hon var stark som en oxe!
"Ja, jag ger mig! Jag måste bara byta om!" skrek jag i panik.
"Skynda dig då!" ropade Nea efter mig när jag satte fart mot förrådet. Det låg i ett hörn av deras tomt och var målat med röd, flagnande färg. Jag tryckte ner det rostiga järn- handtaget och smet snabbt in. Det stack till i min högra fot, jag hade trampat på en spik! Om det inte var en lag som sa att minderåriga inte fick utöva magi utanför skolan skulle jag ha läkt det med en formel. Jag famlade efter mina badkläder i mörkret, och efter ett par minuter hittade jag det hängandes på en krok bland några fiskespön. Jag tog av mig min klänning och drog på mig mina badkläder, sedan rusade jag ut, så att det var gjort. Det gjorde ont när jag sprang på berget men efter fem minuter hittade jag Nea, sittandes på bryggan.
"Äntligen!" så hon och log brett.
"Ähh, så långsam var jag inte!" sa jag och himlade med ögonen. Vi skrattade.
"Nu är det dags!" påminde Nea.
"Okej..." svarade jag nervöst.
Innan jag han tänka så hade Nea knuffat i mig.
Jag uppfattade en kyla, en kyla som spred sig snabbt i hela min kropp. Jag kände att huvudet slutade fungera som det borde och lungorna hotade med att sprängas. Sedan kände jag ett par klor (?) som grabbade tag i mig och förde mig mot ytan. Jag bokstavligen flög upp ur vattnet medans jag försökte ta djupa andetag.
"Gick det bra?" frågade Nea medans hon rusade mot mig.
Innan jag hann svåra dök en medellång, rödhårig och kraftig man upp från ingenstans, mannen var Bill Weasley, Neas pappa.
"Linnea,! Är allt okej?!" frågade han med varken lugn eller panik i rösten.
Jag nickade men mitt huvud föll snabbt ner i marken igen, sedan blev allt svart.

Super bra!!!!!!

♥

♥