Privat mellan Ripadal och HermioneHäst

Snape gick långsamt upp till Hogwarts, hans försämrade balans gjorde promenaden till Hogwarts dubbelt så lång.

Uppe på en kulle stod det så välkända slottet.
-Undrar om han sitter på sin tron, viskar Elva och drömmer sig bort.

Snape kom efter en stund til Hogwarts och vid ingången stod Minerva och han sa.
- Jag behöver ingen barnvakt Minerva.

Minerva suckade och sa.
- Jag vill bara se till att du är okej.

Elva hör Hagrids bekanta röst i bakgrunden som ropar till sig förstaårseleverna. Men hon hör honom knappt. Hon fokuserar bara på att ta sig till en av vagnarna. Hon släpar den stora väskan mot första bästa vagn och ser inte att där sitter två flickor.

Snape gick med Minerva till stora salen.
Han visste att eleverna säkert hade anlänt till Hogwarts.

De två flickorna stirrade på Elva hela vägen upp till slottet. Ingen av dem visste nog att de var i samma elevhem och samma årskurs.

Snape satt uttråkad och väntade, han visste att Minerva skulle informera eleverna om hans hälsa och tillstånd.
Han visste inte ens om någon visste att han överlevt.

När Elva kom upp till slottet meddelade hon alla elever att professor Snape levde, men att han var extremt sjuk. En värme som hon inte känt på flera månader spred sig i hennes spinkiga kropp och hon hoppades att han skulle lägga märke till henne, nu när den där Harry Potter var borta.

Snape hörde henne meddela det och såg ner på sin tallrik och la handen mot hans hals där han hade ett bandage kraftigt lindat runt halsen

Elva svalde hårt och gick in i stora salen. Han satt där som en prins på sin tron. I hennes ögon skulle det aldrig finnas någon vackrare. Hon tog fram sin sommarlovsuppsats och stegade fram mot lärarbordet.