Marina Granger vs Piggelino(Privat)

Jag visste inte om jag skulle tala om för Rebecka att jag var kär..... Vi hade ju alltid annförtrott varandra sådana saker.... ´jag beslutade att vänta ett tag.... Kanske tills jag fick en reaktion från Alex....
- Hm... Jag kommer snart Becky... Ska bara.... Gå på toa.
Jag slank ut ur kupen och började gå mot den kupe ja´g sett Alex gå in i.

Jag sitter lite ensamt kvar. Varför fick hon så bråttom? Min plan hade inte alls funkat. Jag hade tänkt berätta för henne att jag var kär. I Alex. Men som vanligt när jag ville prata om kärlek gick det inte så bra. Jag ryckte lite på axlarna och tog på mig skoluniformen. Jag lutade mig back i sättet och slog upp en bok.

Precis när jag kom fram till Alex kupe kom han ut och jag gick än en gång in i honom. Så pinsamt!
- Haha! Du är visst bra på att gå in i folk du! skrattade han och såg på mig med road blick.
Jag rodnade häftigt och stirrade ner i golvet.
- Förlåt så hemskt mycket igen! sa jag och såg prövande på honom.
Han log.
- No problem! han blinkade.
Den första rodnaden ersatte den andra när tåget plötsligt saktade in.
- Oj, Hjälp! Jag har ju inte ens bytt om!
Jag skulle precis vända mig om och rusa tillbaka till vår kupe när jag hejdade mig.
- Eh... Skulle vi kunna.... Ses vid... Vagnarna eller något och....
Jag stammade och flackade med blicken samtidigt som kinderna hettade mer en någonsin. Så avslöjande!
- Javisst! Sa Alex enkelt. Vi kan ses vi den stora granen du vet!
jag log lyck saligt innan jag sprang tillbaka till Rebecka och bytte om i all hast.
- Jo Becky. Jag ska träffa Alex vid stora granen nu. Jag försökte låta så nonshalant som möjligt men ögonen glittrade och jag kunde inte låta bli att le.

Jag försökte le och vara glad för Vendelas skull. Men det gick inte så bra. Klumpen i halsen växer sig större och jag pressar tillbaka tårarna. Ett svart hål har bildats i magen. Jag känner att tårarna börjar rinna och jag vänder mg snabbt bort så att Vendela inte kan se mig.
- Ha det så kul, ropar jag halvkvävt och springer därifrån.
Kan jag inte vara glad för Vendelas skull? Måste jag vara så självisk?

Jag ser Rebecka springa iväg.
- Nej! Vänta Becky! jag springer efter henne men hon är borta. Sen får jag syn på Alex borta vid granen och springer dit.
- Hej... säger jag blygt.
- Tjabba! Ska vi ta en vagn?
Jag lyser upp.
- Ja!
Sen får jag syn på Rebecka i en av vagnarna.
- Vi kan väl ta den här? Frågar jag och pekar på vagnen.
Alex nickar.
Modet stiger inom mig och jag ler glatt mot honom och vågar mig till ch med på att fladdra med ögonfransarna. Alex ler och vi klättrar upp i Rebeckas vagn där hon sitter med tårdränkta ögon.
- Nej men Rebecka? Vad har hänt? frågar jag och sätter mig mitt emot henne.
Alex sätter sig bredvid mig.

-Jag slog mig, svarar jag kort och tittar in mot skogen.
Jag snurrar lite på en hårslinga och begraver näsan ien bok. Jag är noga med att inte se på Vendela eller Alex. För jag vet att om jag gjorde det skulle jag börja gråta och då skulle Alex veta att jag var kär i honom och Vendela skulle veta att jag var en självisk idiot.

Jag såg tveksamt på Rebecka. Det kändes som om det var något annat.........
Sen märkte jag att Alex betraktade Rebecka.... med intresse!
- Så du heter Rebecka? frågade han och såg på henne.
Jag flämmtade till. Han flörtade med Rebecka!!!!!!!
Jag försökte verka oberörd och fifflade lite på kanten av klädnaden.

- Ja, mumlade jag försiktigt.
Jag tittade upp lite från boken och la en hårslinga bakom örat. Jag log mitt vackraste leende. Sen kom jag på att det faktiskt var Vendelas typ dejt och jag suckade och kollade åter ner i boken.

Alex log mot Rebecka igen
- Så vilket elevhem är du i? frågade han
Jag kunde ju inte riktigt bli sur. Det haär var ju inte direkt min dejt. Vi hade bara bestämt att ses. Inget mer. Men det högg lite i hjärtat

- Ravenclaw, svarade jag.
Trots att jag visste att det jag gjorde var fel kunde jag inte sluta se på Alex. Måste det här vara så komplicerat? Jag började bli väldigt nervös. Jag kan inte bara sno Vendelas kille och förstöra deras dejt. Men jag kunde bara inte sluta älska Alex.