PRS, Fullblodsnimbus & Ripadal

Väl nere vid frukosten satt jag bredvid Cho som pratade ivrigt med mig om hur kul det skulle bli att få bli en av Ravenclaws jagare. Men jag lyssnade inte, jag satt och kollade mot lärarbordet, där Snape satt. Jag var som i en helt annan värld, där var Snape inte dyster, arg eller butter. Han var lycklig och hans ansikte riktigt strålade när han kramade om mig. Sedan kysste han försiktigt mina läppar, så där som man gör när man verkligen menar kyssen. Långt därborta hörde jag en ljus, flickig röst säga.
"Jag har skaffat en get, den bajsar överallt. Jag har den i sovsalen vid din säng."
"Vad roligt!" mumlade jag utan att veta vad jag svarade på.
Jag kom tillbaka till verkligheten och fann Cho surt blängande på mig.
"Shey, du lyssnar ju inte ens!" sa hon irriterat och jag vände blicken mot lärarbordet igen, mot Snape. När han mötte min blick blev jag helt varm i kroppen och log stort mot honom. Det enda jag fick till svar var en kall blick som verkade skära igenom mig. Men jag vägrade att ge upp. Jag skulle vinna hans hjärta, förr eller senare.

SNape hade sett den leende tjejen och tittat tillbka med en kall blick.
Varför skulle en elev le åt honom?
Han suckade och åt av sitt och drack av vitaminerna han fått av Poppy.
Han gillade dem inte, men tvingades att ta dem.

När min frukost var äten så reste jag på mig och gick upp till uppehållsrummet. Vi skulle inte ha lektion förrns om en timme så det var ingen brådska.

Snape suckade, han var nu lärare i försvar mot svartkonster.
Men det var bara för att han ändå skulle behöva lämna skolan.
Han skulle tvingas döda rektorn närmare slutet på Potters sjätte år.
Han suckade och reste sig och gick mot klassrummet

(PS. Jag ska byta användare nu så jag raderar FullblodsNimbus, men jag kommer fortfarande att skriva här osv, så att du inte tror att det är någon random galning som skriver här! xD

Okej, tack för att du meddelade det.