Mer än en dröm [SV]

Låter rolig och bra! xD Bevakar!

Bra! Bevakar absolut!

Tack till er båda ♥

Bevakar

Tack! ♥

LÄSER!!!

Läser också!

Tack så himla mycket ni är bäst alla som läser!

Här kommer resten av Kapitel 1 eftersom att ni verkar gilla det jag skriver ♥


Harry tittade ut genom fönsterrutan i bilen. Det regnade som vanligt. ”Berätta nu vad du menade med allt det där skitsnacket som perrong 9 ¾ och barnen.”, började moster Petunia i framsätet. Harry svarade inte. Han kunde inte prata. Hur kunde han vara 11 år! För bara ett par timmar sedan var han 36 år och befann sig på perrong 9 ¾ med sin familj, och Ginny! Hans kärlek!
”Borde vi ta honom till en psykolog Vernon?”, frågade Petunia sin make. ”Det blir nog bäst så”, svarade han.
Istället för att köra till Privet Drive åkte de in till storstaden och stannade utanför en byggnad med en stor skyllt som Harry tyckte känna igen. Albus psykolog och terapi
Albus! Som i Albus Dumbledore. De klev ut ur bilen och gick mot dörren. Inuti var det ett ganska mörkt ljus. I hörnet var det en disk där det stod en gammal dam. Ovanför disken stod det Reception.
Petunia gick fram till disken och pratade tyst med receptionisten. Sedan fick de vänta och vänta...
”Harry Potter?”, hördes en välbekant röst. Harry tittade upp. Där stog han! Dumbledore! Med sitt skägg och sina rynkor. Ett glädjerus spreds i Harrys kropp. Han sprang fram till Dumbledore. ”Vilken lättnad! Professor Dumbledore vad händer med mig?” ”Professor?”, upprepade Dumbledore. ”Hur vet du mitt efternamn?”,frågade han förvirrat. ”M-m-men?”, stammade Harry fram. ”Kom in här och sätt dig så kan vi prata”, sa Dumbledore och öppnade dörren åt Harry.

Inne i rummet var det lika mörkt. Ett mörkt gul lampa på ett bord var den enda ljuskällan. ”Sätt dig”, sa Dumbledore och nickade mot en fåtölj. Harry satte sig. Dumbledore satte sig framför i en svart stol. ”Okej så vad är det som får dig att komma hit?”, började han. Harry Började berätta om allting viktigt som hade hänt från att han var 11 tills han var 36.
”Det måste ha varit en dröm”, lyckades Dumbledore få fram då han verkade förskräckt över hur detaljerade beskrivningar och svåra ord som Harry använde under berättelsen. ”Och han Dumbledore, såg han ut som mig?” ”Identisk. Bara lite längre skägg”, svarade Harry som torkade tårarna efter vad han hade berättat.
”Det är det!”, sa Dumbledore som visst hade kommit på en ide. ”Allting som man drömmer om är baserat på händelser från verkliga livet. Jag är säker på att de där Ginny, Luna, Ron, Herm-Her”
”Hermione”, rättade Harry Dumbledore ”Ja de borde ju finnas på riktigt på något sätt.Ett tips är kanske att du försöker leta upp så mycket saker som möjligt från din dröm så kan vi ses ibland och prata om det du har hittat.”,fortsatte Dumbledore. ”Jag kan be din moster och morbror att skriva på lite postnummer och liknande så kan jag skicka brev om när vi ska träffas okej?” ”Okej”, svarade Harry. ”Då säger vi så då!”, sa Dumbledore glatt. Harry reste sig från fåtöljen och började gå mot dörren. ”Och innan du går Harry” Harry vände sig om mot Dumbledore igen. ”Bara för att saker händer i ditt huvud betyder det inte att det inte är på riktigt.”

Superbra!

Tack för att du gillar den!