Privat mellan Ripadal och TildeW

Caius hade hört något närma sig länge och han gick fram till kojans dörr, ja om man kunde kalla det så och sa.
- Vad gör du hör flicka?
Varför är du i skogen alldeles ensam.

Han kände blodet puma genom kroppen på flickan men han var inte sådan där som bara kastade sig över en.

Jag såg på mannen som stod framför mig. Han kan inte vara mycket äldre än mig själv.
"Det har varit ett mord i min by, folk påstår att det är en vampyr och springer omkring som yra höns. Vi har just skickat ut ett par trupper för att leta efter den här så kallade 'mördaren'" säger jag och ser noga på honom.
Det är någonting med honom som fångar mitt intresse.
"Jag har ett namn också".

Caius såg på henne och sa.
- Jag har ingen aning vem du är så jag kan inte kalla dig vid namn.
Själv heter jag Caius och är inte ens härifrån.
Jag har hört talas om vampyrer men aldrig sett dem i verkligheten.
Inte för att jag skulle leva särskilt länge för att kunna hinna det antar jag.

Han suckade, han svamlade på om vampyrer och så var han själv det.
Och han visste att det var han som de jagade.

"Sam..." Avbröt jag honom. "Sam... Det är jag".
Jag gick lite närmare honom.
"Vad gör du här ute om jag får fråga, Caius?"

Han skakade på huvudet och sa.
- Bor i en koja som jag byggt, jag är lite av en äventyrare kan jag säga.
Stannar aldrig särskilt länge på ett och samma ställe.

Han kände hennes blod pumpa allt mer ju närmare hon kom men han behärskade sig och han sa.
- Så du sa aldrig vad du gör här ute.

Jag ler lite när han på ett sätt ställer frågan.
"Jag vill bevisa för min familj att jag också kam vara en äventyrare. Det har alltid varit min dröm och... Du bryr dig förmodligen inte.." Säger jag och ler bredare.

Caius bara log och sa.
- Jag tror inte att kvinnor inte kan vara sämre än män.
Jag tycker folk som säger det är sämre.

Han gick ut från kojan och puttade undan sitt långa hår så att det hamnade på ryggen

"Du är den första som sagt det.." Säger jag och rodnar lite.
"Men.. Varför valde du att stanna just i den här skogen?"

Han såg på henne och undrade varför hon var så nyfiken.
Visst....människor var väl alltid nyfikna på saker som hade med mystiska saker att göra.
eller med nya saker.
- Jag stannar till lite då och då och denna skog är rätt fin

Jag såg mig omkring. Det var ganska så fint.
"Men jag ska väl fortsätta mitt långa sökande efter dem här vampyren" säger jag. "Vi kanske ses någon annan gång, Caius".

Jag fortsatte följa stigen.