Surviving the Past

Kapitel 6 - Hogwarts

Sjukligt gråa ögon öppnades sakta, solen låg lågt på himmelen och ögonen kände inte igen sig. Althea satte sig upp och såg sig omkring i rummet, hon lugnades något när hon insåg att hon var på världshures den Krossade Kvasten i Arjeplog. Hon tog ett par djupa andetag och tittade på sin klocka, den hade stannat. Hon tittade ut och avgjorde att klockan inte var 12 ännu, Althea gick in i badrummet och gjorde sig iordning för dagen innan hon gick ner till frukosten.Idag var det den andra maj, imorgon var det dags för hennes intervju på hogwarts. Problemet var bara att Althea inte hade någon aning om hur hon skulle ta sig dit.

Efter hon gjort sig redo gick Althea långsamt ner till bottenvåningen, trappstegen knarrandes under hennes fötter. Den här gången var det inte tomt på bottenvåningen, det var mycket mycket prat och stojande från rummet bakom troféskåpet. Hon tittade närmare på skåpet och såg att det inte bara innehöll kvastar utan även små trofeér i formen av drakar. Självklart visste inte Althea att de egentligen var formade som den svenska kortnosade draken, detta eftersom Jordan inte berättat om det årliga kvastracet som flögs igenom ett kortnos-reservat. Efter att ha granskat trofeérna och kvastarna i skåpet bestämde sig Althea för att få i sig lite frukost. Hon gick runt skåpet och in i ett rum med långa bord. Det fanns bara ett par lediga platser när hon kom in, men Althea kände igen den vackra kvinnan från kvällen innan och satte sig generat bredvid henne. Hon hade långt blont hår och hon såg kungligare ut än alla andra i rummet, hennes näsa var i luften som om hon luktat på någonting obehagligt men hennes min ändrades snabbt till en neutral när hon vände blad i tidningen hon höll.

Althea försökte få i sig mat, men kände sig väldigt iakttagen. Hon kunde inte heller undvika den oroliga skiftningen i den blonda kvinnans hållning bredvid henne. Då gjorde Althea någonting Jordan sagt åt henne att undvika. Hon vände sig om och tittade på den andra kvinnan, sedan tog hon ett djupt andetag och sa: ”Gör jag dig obekväm?” För effekt höjde hon sitt ena ögonbryn. Den blonda kvinnan tittade på henne, blå ögon mötte grå; innan hon reste sig upp och gik iväg utan ett ord. Althea satt chockad kvar medan blondinen lämnade rummet, hon fick i sig lite mer frukost. När hon ätit klart bestämde hon sig för att leta upp den blonda kvinnan och be om ursäkt, hon kom inte så långt dock.

När Althea var på väg ut i foajén för att leta efter den andra kvinnan var det någon som greppade tag i hennes arm, hon skrek till av chocken och skrämde upp ett par trollkarlar som stod och pratade en bit bort. Althea vred huvudet mot personen som höll tag i henne och blev ännu mer chockad när hon såg den gamla damen i slutet av armen. ”Du skrämde mig!” Sa Althea väsande så att inte alla skulle höra henne. Hon väntade sig någon sorts förklaring, men fick ingen.

”Jag vet, men det är sent och du måste komma med mig nu” sa damen, Althea tvekade och frågade henne vad klockan var. ”Klockan är dags att gå, om du verkligen vill veta.” Althea gav henne ett konstigt ansiktsuttryck men sa ingenting. De kom fram till ytterdörren och Althea blev stannad av damen. ”Inte ännu, du kan inte gå ensam den här gången” Sa den gamla damen i en seriös ton. ”Du är ju med mig, så jar är ju inte riktigt ensam” Sa Althea och log mot damen, som i sin tur himlade med ögonen. ”Jag kan inte lämna den Krossade Kvasten idag, det är snart dags för det årliga racet!” Sa hon och viftade med sin lilla pinne medan hon muttrade någonting.

Något litet flög in i den lilla häxans hand och hon fångade det lätt, Althea stirrade på hennes lilla pinne och kom fram till att det måste vara en trollstav. ”Här, ni har tio minuter. Var försiktiga nu, båda två” Althea tittade upp på den gamla häxan och insåg att hon inte talade med henne, utan den blonda kvinnan hon letat efter. ”Oroa dig inte Agnes, allt är planerat. Tack för gästfriheten de senaste dagarna, ta hand om dig” Sa kvinnan i en vänlig ton, hon stoppade in saken den äldre häxan fångat i en utav sina fickor på sin mantel.
”Kom” sa hon och gick förbi Althea ut genom värdshusets dörr. Rädd att bli lämnad ensam, skyndade hon sig efter den blonda kvinnan efter att ha tagit emot sin väska från Agnes.

Althea joggade för att komma ikapp den andra kvinnan och försökte starta en konversation. ”Förlåt om jag förolämpade dig tidigare” Sa hon medan hon försökte hålla samma takt som den andra kvinnan. ”Det gjorde du inte” Sa den blonda kvinnan utan att röra en min. ”Vad heter du?” frågade hon medan den blonda kvinnan svängde in i en gränd och stannade, hon vände sig om och tittade på Althea innan hon svarade. ”Mitt namn är inte viktigt” Hennes kalla ögon speglade en viss sorg. ”Okej, men vad ska jag kalla dig?” Fortsatte Althea frustrerat. Kvinnan tog fram saken hon fått av Agnes tidigare, det var ett armband, hon gestikulerade att Althea skulle ta tag i den.

”Du kan kalla mig din vän” Sa den blonda kvinnan precis när en ryckande känsla bakom naveln kom och drog bort Athea från Arjeplog och sin mystiska vän. Hon hade inte tid att få panik, för innan hon visste vad som hänt så landade hon hårt i backen. Hon hade svårt att andas, både från smällen och det faktum att hon mött författaren till breven hon fått.

”Ah, där är du, Miss Elm var det?” Sa någon med en tung brytning ovanför hennes huvud. Althea tittade uppåt och fann sig ansikte mot ansikte med en ganska ung man med pipskägg. Hon insåg snabbt att han förväntade sig ett svar så hon nickade snabbt och fik hjälp upp på fötter igen. ”Vem är du, och var är jag någonstans?” frågade Althea den främmande mannen när de sakta gick iväg från platsen hon landat på. Mannen suckade innan han svarade henne. ”Mitt namn är Igor Karkaroff, rektor på Durmstrangs institut för trolldom. När det kommer till var exakt du befinner dig, tänker jag inte berätta, men du är välkommen till Durmstrang” Sa Igor och visade slottet framför dem.

Althea var förundrad och förvirrad på samma gång, slottet var vackert men det var inte Durmstrang hon skulle åka till. Althea kände paniken växa inombords. ”Jag skulle till Hogwarts, inte Durmstrang. Jag måste ha kommit fel...” Hon stannade, Igor märkde snabbt att hans gäst stannat upp och gjorde detsamma. Han gav henne ett leende, Althea märkte att hans tänder var smutsiga. Utan att svara tog Igor fram ett kuvert ur sin klädnad och gav det till henne. ”Jag tror att brevet kommer att svara på dina frågor” sa han, hans röst gav henne gåshud och inte på det bra sättet.

"Althea

Om du får det här brevet har du kommit fram till Durmstrang ordentligt. Jag har någongstans jag behöver infinna mig och kommer inte vara med dig. Din intervju är imorgon (Den tredje maj) på rektorns kontor, Hogwarts; du kommer att behöva vara där klokan 14:00. Mr. Karkaroff kommer att eskortera dig till Hogwarts imorgon. Hoppas vi möts igen.

/din vän”

Handstilen var densamma som tidigare och Althea kände sig lugnare. Hon såg på Igor och gav honom sedan brevet så han visste lika mycket som hon. Eftermiddagen passerade snabbt, Igor hade tilldelat en av de äldre eleverna tjänsten att visa henne runt i slottet och till hennes rum för natten.

****

Morgonen kom tidigare än Althea egentligen ville, hon blev väckt av ett alarm och skyndade sig upp ur sängen. Hon hade inte sovit bra den natten, men gjorde sig i ordning och tog sig till matsalen. Hon fick sitta vid lärarbordet som hedersgäst. Hon åt i tystnad och hoppade till lite när Igor började prata med henne. ”Albus är bekant med mig, du har ingenting att oroa dig för” Sa han och gav henne en försäkrande min. Han visste förstås inte vilken position hon sökt, men han brydde sig inte heller. Han ansåg inte kvinnor vara de mest kompetenta utbildarna. Althea log och de åt sin frukost i något behaglig tystnad, sedan hämtade hon upp sin väska för att ta sig till Hogwarts.

Eleven som visat henne runt dagen innan letade upp henne när hon var på väg att gå en promenad i slottet, Karkaroff ville träffa henne inom tio minuter. Hon fick hjälp att hitta till den unge rektorns kontor av eleven. Hon stod utanför en stor ekdörr prydd med en dörrknackare i formen av en kronhjort, med horn. Althea såg på knackaren och tyckte den kändes bekant på något sätt. Dörren öppnades plötsligt och hon stod ännu en gång ansikte mot ansikte med Igor. ”Är du redo att åka?” Frågade han med en grimas. Althea kände nervositeten krypa sig på igen och hon litade inte på sin röst så hon nickade. ”Bra, vi kommer att transferera oss till Hogsmeade som ligger utanför skolans område. Har du rest med spöktransferens innan?” Frågade han medan han tog tag i hennes arm.

Althea skakade på huvudet och kände paniken i bröstet när han höll i hennes arm. Igor nickade och förklarade att hon behövde hålla fast vid honom. Hon höll tag i hans arm, tog ett djupt andetag och blundade. Det kändes som om hon blev pressad genom ett sugrör, känslan var obehaglig. När hon fick fast mark under fötterna igen ramlade hon ihop så Igor fick ännu en gång hjälpa henne upp. De gick i tystnad, Igor höll tag i Althea så hennes ben skulle orka hålla henne uppe. När de kom in på skolans område såg hon att området var fyllt av liv och elever som njöt av fredagssolen.

När de kom in i entréhallen var det lugnt och tyst, deras steg ekade högt. De gick mot trappan i entrén när de hörde en hög smäll följt av snabba steg. Althea hörde en manlig röst bakom dem. ”Tar du med din nya leksak för att visa upp, Karkaroff?” Althea var chockad och förolämpad. Hon snurrade runt och mötte mannen, han hade långt svart hår och var klädd i matchande klädsel. Hon satte ett finger i bröstet på mannen och talade högt så att halva slottet troligen kunde höra henne. ”Jag är inte någons leksak mister, jag är här för en jobintervju och Mister Karkaroff här är snäll nog att ta mig hit!” Althea andades tungt och såg plötsligt hur mannen bleknade ännu mer.

”Lily?” Viskade han nästan ohörligt.

Underbartvgudvvad spännande

Kapitel 7 - Intervjun

Trolldrycksmästaren Severus Snape hade varit på väg att leta efter Professor Sprout angående valeriska kvistar han behövde till sin klass i avancerad trolldryckskonst, innan hela hans värld vändes upp och ner. När han hade lämnat fängelsehålorna hade han märkt att sin gamla bekantskap Karkaroff stod innanför skolans väggar och han var inte ensam. Severus kände inte igen kvinnan som han eskorterade och han kände plötsligt sin avsky för Karkaroff öka. ”Vad har den där fegisen här att göra, med en partner också?” tänkte han för sig själv när han gick emot paret, undrandes varför Albus inte förvarnat honom om Karkaroffs besök.

Han kände ilskan nå en okontrollerbar nivå inom sig och han fällde en kommentar om Karkaroffs sällskap, han förväntade sig en reaktion från den andra mannen. Han räknade dock inte med att kvinnan skulle säga något, han stirrade på henne i chock när hon närmade sig och när hon petade honom i bröstet. Men det var inte förän hon började prata han kände sig svimfärdig, han kunde känna igen den rösten var som helst. Men Severus hade gett upp allt hopp om att någonsin få höra den igen. ”Det kan inte vara...” tänkte han och tog in kvinnans utseende för första gången. ”Hennes ögon är fel och hennes hår.. Men den rösten..” Hans tankar skenade iväg och innan han hann hindra sig själv hade han viskat hennes namn, det gjorde ont i hans själ när han sa det.

"Lily"

Viskningen hade varit nästan ohörbar, men kvinnan framför honom såg frågande ut. ”Lily? Förlåt, du måste ha mig förväxlad med någon annan. Jag är Althea” Sa hon och tittade bort mot Karkaroff som såg otålig ut vid trappan. ”Och jag är förmodligen redan försenad till min intervju med rektorn. Du får ursäkta mig Mister?" Althea tittade förväntansfullt på mannen framför sig. ”Professor... Snape” Sa han och började återfå färgen i sitt normalt bleka ansikte. ”Vi kanske ses igen Professor Snape.” Sa Althea med en nickning och gick iväg mot Karkaroff och trappan. Severus stod som klistrad och såg på stället hon hade stått, hennes röst hade fått hans hjärta att löpa amok inuti hans bröst.

”Hon hette Althea och inte Lily” Sa han till sig själv, trots att han fått en känsla av igenkänning när han tittat in i hennes döda grå ögon. Det var som om någon ändrat hennes utseende lagom mycket för att hon inte skulle bli igenkänd. ”Skärp dig Severus, Lily är borta och hon kommer inte tillbaka” Viskade han tyst medan han fortsatte sitt sökande efter Professor Sprout. ”Kanske ett besök hos Albus klarar upp saker” Tänkte han medan han gick in i växthus nummer tre.

****

Samtidigt...

Althea och Igor hade kommit fram till en stor och ståtlig stenfigur som verkade betrakta dem med nyfikenhet, väntandes på någonting. Althea tittade tveksamt på Igor som i sin tur tittade på stenfiguren och sa klart men med brytning. ”Gelémaskar” Stenfiguren bugade sig och hoppade åt sidan så att en rörlig spiraltrappa blev synlig. Paret gick på tillsammans och Althea kände sig mer nervös än någonsin. Trappan stannade och Althea tog ett par lugnande andetag medan hon stirrade in i en trädörr. De stod inte där länge innan den öppnade sig av sig själv och en varm röst talade med dem. ”Välkommen Miss Elm, jag har väntat dig” Althea andades ut och tog ett osäkert steg in på kontoret.Hon chockades av alla böcker och prydnader, hon hörde mjuka ljud och hennes ögon tog in hela rummet innan de landade rakt framför henne.

Bakom ett klofotat skrivbord reste sig en gammal man upp, han rörde sig mot Althea och Karkaroff. ”Igor, det har varit alldeles för länge sedan. Hur står det till?” Mannens ögon glittrade. ”Albus” Sa Igor och tog mannens hand. ”Jag måste återvända till Durmstrang, men det är alltid ett nöje att ses” Sa han medan han tog Altheas hand och gav den en fjäderlätt kyss, hon kände kinderna hetta till. ”Du får använda flampulver om du vill Igor” Sa Albus och nickade mot eldstaden. Igor tog ett par raska steg mot den, kastade något i elden och försvann. Althea tittade storögt in i flammorna som ändrat färg.

”Miss Elm, jag är Albus Dumbledore; rektor här på Hogwarts. Sätt dig ner är du snäll” Sa han och gestikulerade mot en av stolarna framför skrivbordet. Althea satte sig ner och kände hur händerna blev svettiga. ”Så miss Elm, jag ser här att du redan jobbar i en mugglarskola. Stämmer det?” Albus tittade på henne över kanten av sina halvmåneformade glasögon med glittrande ögon. ”Du kan kalla mig Althea och ja, jag jobbar med barn i åldrarna 12 till 16 år. Jag undervisar i Engelska.” Albus nickade men såg lite chockad ut när hon hade börjat prata. ”Varför har du sökt tjänsten som professor i Mugglarstudier?” Frågade han, men denna gång var tindrandet i hans ögon borta. Han lutade sig framåt och det såg ut som om han fokuserade väldigt mycket.

”Jag har levt mer eller mindre som en mugglare i tio år sir, jag är mer än kapabel till att undervisa elever om mugglarvärlden. En.. Vän ugglade mig om tjänsten här, det är därför jag sökte...” Sa hon medan rösten försvann och hon kände sig osäkrare än någonsin. ”Du har levt som en mugglare i tio år?” Frågade Albus, hon kunde nästan se hur kugghjulen vred sig i hans huvud. ”Det kan inte vara...” tänkte han och åter igen kom tindrandet i hans ögon tillbaka. ”Jag, ja nästan elva år. Det är elva år sedan den första november” Stammade hon fram men undrade vad detta hade med intervjun att göra. ”Hur kommer det sig att du började leva som en mugglare miss... Elm?” Fortsatte rektorn, Althea tog ett djupt andetag och förklarade om att hon blivit hittad då men inte har något minne om sitt förflutna.

Albus stirrade henne i ögonen och det kändes som om alla minnen hon hade spelades upp i hennes huvud baklänges, enda tills stunden hon vaknat och mött Jordan. Althea stängde sina ögon och skakade på huvudet, det kändes som om hon skulle få huvudvärk. Hon tittade på rektorn igen, han såg nöjd ut. Plötsligt slogs dörren upp bakom Althea och en stark men irriterad röst kom emot dem. ”Albus! Jag behöver prata med dig n...u...” Severus röst dog ut när han märkte att rektorn inte var ensam. ”Ah Severus! Tillåt mig att presentera dig för vår nya professor i mugglarstudier, miss Althea Elm.” Sa Dumbledore med en road min. ”Sa du just...?” Frågade Althea förvirrat och tittade på de två männen i rummet.

”Betyder det att jag fick tjänsten sir?” Frågade hon tveksamt och tittade på Professor Dumbledore som stod upp igen. ”Precis Althea, du kommer att ha tillgång till din kammare från och med den första juli. Då har du nog med tid för att planera dina lektioner innan terminsstart den första september.” Sa Dumbledore och log mot henne. Althea var lycklig, hon tittade mellan männen igen och märkte att Severus var samme man hon mött tidigare i entrén. Hon bestämde sig för att försöka glömma bort vad han sagt så hon nickade igenkännande mot honom. ”Albus, jag skulle behöva prata lite med dig” Sa Severus ansträngt. ”Självklart pojken min, vi ska bara avsluta här. Du får stanna om du vill” Sa Dumbledore till Severus innan han satte sig vid skrivbordet igen.

”Nå Althea, som rektor behöver jag veta vissa saker” Han tog fram ett pergament han tittade snabbt på. ”Eftersom du inte har en magi examen, hur erfaren är du med en trollstav?” Althea stirrade på Albus, hon visste inte att det var obligatoriskt att ha en. Hon tittade ner på händerna i sitt knä och mumlade. ”Ja... Jag har ingen trollstav... Sir” Hon såg slagen ut. ”Jag förstår... Kanske vore det för det bästa om du flyttar in i din kammare redan om en månad så du hinner lära dig grunderna” Sa Albus roat. Althea skakade på huvudet. ”Jag vill inte vara till besvär, jag är van att använda magi utan en trollstav sir. Bristen på trollstav betyder inte brist på magi.” Sa hon och demostrerade genom att stänga dörren bakom sig med en enkel handrörelse.

Både rektorn och Severus tittade på henne förundrat. ”Althea, en trollstav kanaliserar magin på ett sätt som inte går utan. Jag visste redan att du inte saknade magi” Sa Dumbledore i en försäkrande ton. ”Nå, jag kommer att skicka någon till dig för att hjälpa dig att komma hit ordentligt. Var beredd den andra veckan i juni” Fortsatte han, Althea nickade till svar. Hon var rädd att bli arg på rektorn då han inte lyssnade på henne. ”Jag behöver din signatur här” Sa han och tog fram ett pergament och en fjäderpenna. Althea tittade på pennan i några sekunder innan hon signerade pergamentet.

”När du kommer hem förväntar jag mig att du antingen postar eller ugglar din adress till mig” Sa Albus. ”Nu undrar jag bara, hur tar du dig hem?” Han såg ytterst förväntansfull ut. ”Ja, eh... Jag vet inte. Mr. Karkaroff tog mig hit från Durmstrang, men min bil väntar på mig i Arjeplog... Kanske med flyg?” Sa hon osäkert, vilket fick Albus leende att växa ytterligare. Han ställde sig upp och plockade fram en vacker grön fjäderpenna ur en låda, han muttrade något och slog sin trollstav mot den. ”Den här tar dig till gränden närmast Krossade Kvastens värdshus, ack det var för länge sedan jag hälsade på Agnes. Hon styr troligen fortfarande stället med en järnhand” Sa han och såg ut att vara vilse i tankarna innan han kom tillbaka till nuet och gav fjäderpennan till Althea. ”Jag kommer vänta på ditt brev miss Elm, ta hand om dig” Innan hon hade chans att svara eller tacka rektorn försvann kontoret.

Bevakar detta hårt. Älskar det. Underbart. ♥

Du är så bra så du kommer få en tumme av mig

Kapitel 8 - Flytten

Althea landade hårt på marken och behövde samla sig innan hon tog sig upp från marken. Dumbledore hade rätt, hon hade landat i gränden närmast den Krossade Kvasten, med ett leende på läpparna tog hon sig tillbaka till bilen som skulle ta henne hem. Resan hem kändes betydligt kortare än resan upp till Arjeplog, kanske hade det någonting med att tankarna tog överhanden den här gången. Hon funderade över hur Jordan och Jamie skulle reagera när de fick reda på att hon skulle flytta så snart. Althea försökte hålla sina tankar positiva när hon gick ur bilen, efter nästan tolv timmar var hon framme hos Jordan igen. Lilja näst intill attackerade henne och vägrade lämna hennes sida sedan Althea kom in genom dörren. Jordan hade dagit beskedet bra, eller så bra hon kunde ta det. Althea hade blivit kramad så hårt att hon var rädd att svimma av. Althea stannade över natten och blev väckt på lördagsmorgonen av att Lilja la sig på hennes ansikte. ”Är det såhär du gratulerar mig?” Mumlade Althea under katten som nöjt spann.

”När är det du flyttar?” Frågade Jordan när hon kom in i vardagsrummet. Althea plockade upp Lilja och satte sig upp med katten i soffan. ”Någon gång under den andra veckan i Juni, professor Dumbledore skulle skicka någon som ska hjälpa mig med mina saker” sa hon och såg hur Jordan satte ner en kopp kaffe framför henne. Hon log och tog upp den medan Jordan lyfte upp Jamie i sitt knä. ”Så snart? Kan vi komma och hälsa på någon gång tror du?” Frågade Jordan med darrig röst, Althea suckade. ”Ja de vill att jag ska tränas med trollstav. Men jag vet inte om ni kan komma och hälsa på, jag kan prata med rektorn om det.” Hon försökte ge Jordan ett försäkrande leende.

****

Månaden hemma flög förbi i en enda virvelvind för Jordan och Althea Elm. Althea hade sagt upp sig från sitt jobb, hon hade även skickat brevet till Albus Dumbledore på det vanliga sättet. Hon, Jordan och Jamie hade packat ihop och sålt det mesta i hennes lägenhet, Althea funderade fortfarande över hur hon skulle få med sig allt till Hogwarts med bara en person som bärhjälp. Det var onsdagen den 12 juni och familjen Elm slog sig ner i soffan i Altheas nu färdigpackade lägenhet, de hade slitit hårt för att bli klara i tid. ”Vi kommer att sakna dig, det vet du va?” Frågade Jordan och lutade sig mot Altheas axel. ”Jag vet, jag kommer sakna er med. Men tiden kommer gå fort och innan du hinner märka det är jag tillbaka. Senast till jul i alla fall” Sa Althea och pussade Jordan på huvudet.

Den bekväma tystnaden i rummet bröts av att dörrklockan ringde, Althea skyndade sig för att öppna dörren, förvånad att någon kom för att hälsa på så sent på dagen. När Althea öppnade dörren möttes hon av en man i hennes ålder, han såg sliten ut och hade ärr synligt i ansiktet. Han hade sandblont hår och ett försiktigt leende när han sträckte fram handen mot Althea som tog den. ”Hej, jag är Remus Lupin. Professor Dumbledore skickade mig för att hjälpa dig med flytten” Althea tittade på mannen en extra gång, han såg inte särskilt stark ut. ”Välkommen Mr Lupin, jag är Althea Elm. Är du också en professor på Hogwarts?” Frågade hon medan hon flyttade på sig för att släppa in honom i lägenheten, Remus stod som fastfrusen. ”Albus hade rätt, hon låter exakt som henne... Men hur?” Tänkte han för sig själv och märkte den förvirrade minen Althea gav honom, han skyndade sig in.

Althea ledde honom in till vardagsrummet och presenterade Lupin för sin familj. ”Kalla mig Remus är du snäll, det är trevligt att träffas” Sa Lupin när han skakade hand med Jordan. Althea fnös till när hon tyckte sig höra Jordan viska ”Nöjet är helt på min sida”. Althea vände sig mot Remus. ”Så, Remus. Var vill du börja? Allt är packat utom jag och Lilja” Frågade hon och gestikulerade till katten som gömde sig i ena lådan. Remus tog fram en pinne ur sin mantel, Jordan tittade på honom med lycka skrivet över hela ansiktet. ”Är den riktig?” Viskade hon och pekade mot pinnen han höll i. ”Ja, det är en riktig trollstav. Har du aldrig sett en innan?” frågade Remus, road av hennes reaktion. Jamie å andra sidan var mer intresserad av att den främmande mannen skulle bära upp honom, han drog så hårt han kunde i mannens mantel.

Utan att tänka efter, plockade Remus upp pojken och satte honom på höften. ”Jo jag har sett en innan, men det var länge sedan... Mina föräldrar...” Jordan zonade ut och stirrade i golvet för att inte börja gråta. Remus verkade förstå vad som förblev osagt för hans kroppsspråk blev medlidande. ”Jag beklagar sorgen, jag skulle inte ha frågat.” Han såg plågad ut och försökte få alla i rummet på lite bättre humör istället genom att få den närmaste lådan att levitera. De kom överens om var de skulle börja och Althea och jordan kände sig totalt meningslösa när Remus började krympa lådor och göra dem fjäderlätta. Jamie skrattade och pekade på vilken låda eller möbel han skulle ta härnäst.

Att packa ihop allt och lägga alla miniatyrmöbler och lådor i en väska, gick snabbare än Althea någonsin trott det skulle göra och snart var det dags att säga hejdå. Jordan och Althea kramades länge. ”Hör av dig så ofta du kan okej?” Viskade Jordan innan hon släppte sin syster, Althea nickade till svar och tog Jamie ifrån Remus för att säga hejdå. Inte ett öga var torrt i familjen, Althea tyckte till och med att Lilja såg lite ledsen ut. Althea stoppade ner sin jacka i väskan så att den bildade en liten bädd för Lilja att ligga på medan de spöktransfererade, Althea tog ett stadigt grepp om Remus arm och han kramade om henne och försvann.

Torsdag den 13 juni, 1991

Värmen som omfamnade henne var magisk, det kändes som om hon flöt omkring i ett hav av kärlek och lycka. Det varade fram till hon väcktes av att någon knackade på dörren till hennes kammare. Althea orkade inte gå upp, utan vände sig om och försökte ignorera besökaren. ”Okej, om du inte öppnar nu kommer jag att låsa upp dörren och väcka dig. Jag har ett meddelande från rektorn” Altheas ögon for upp när hon kände igen rösten, det var Remus som stod utanför dörren. Hon skyndade sig upp ur sängen och slängde sig fram för att öppna dörren. Remus tittade på henne med ett snett leende på läpparna. ”Tänker du komma in eller hade du tänkt stå här och le sådär?” sa hon irriterat och gick tillbaka in för att klä på sig något annat än pyjamasen hon hade öppnat i.

”Jag trodde att du skulle vara uppe tidigare, klockan är redan tio” sa Remus medan han satte sig ner i hennes soffa. ”Vad fick dig att tro det?” Frågade Althea medan hon gick mot badrummet med kläder i famnen. ”Du kändes som en morgonpigg person” Svarade han och suckade djupt. Efter ett par minuter kom Althea ut ifrån badrummet, fullt påklädd och satte sig i skräddarställning bredvid Remus. ”Du hade ett meddelande från Professor Dumbledore?” Sa hon och försökte stryka bort rynkorna hon hade på tröjan med handen. ”Just ja, han ville att jag skulle meddela dig att det är ett personalmöte ikväll klockan åtta i personalrummet” Remus såg ut att ha mer att säga men höll tyst, plötsligt hördes ett högt morrande och Remus hoppade till. Han tittade på Althea som generat höll för magen. ”Jag är nog lite hungrig” sa hon. Remus nickade och bad henne följa med till köket.

Remus spenderade dagen med Althea och hjälpte henne att packa upp alla hennes lådor. När Althea frågade varför, förklarade han att han var tvungen att lämna slottet i ett par dagar. Remus hade gärna stannat och hjälpt henne komma in i livet på Hogwarts, men det var mindre än två veckor kvar innan nästa fullmåne och han ville inte berätta om sitt lilla ”problem” ännu. Remus och Althea pratade livet och lärde känna varandra lite bättre under dagen. När middagen skulle serveras eskorterade Remus henne ner till den stora salen, detta gjorde att de fick en grimas av trolldrycksmästaren, Althea valde att inte kommentera utan höjde bara ena ögonbrynet mot honom.

Personalmötet blev något av de pinsammaste ögonblicken i Altheas liv. Rektorn hade bett henne presentera sig själv, vilket hon gjorde kort och koncist. Men när hon var klar kände hon allas blickar på henne och Althea gillade inte att synast mest av alla. En av hennes kollegor fick henne att demostrera vad hon kunde utföra för magi utan en trollstav. I slutet av mötet hade Dumbledore utsett Professor Snape till hennes lärare när det kom till trollkonst och anpassning i den magiska världen. Althea kände sig äcklad att behöva ha mannen som förolämpat henne som lärare.

Måndag 30e Juni, 1991

Althea var utmattad, hon hade fått ett strikt schema över läsning av Professor Snape efter personalmötet, var och varannan dag hade han ett muntligt förhör av litteraturen hon skulle läst. Snape hade lagt upp en intensivkurs om magivärlden, viktiga historiska händelser, vanliga magiska djur och enkla trolldrycker. Hon spenderade varje morgon med att läsa och gjorde så även denna morgon, tills det knackade på dörren. Althea snubblade fram till dörren och möttes av en irriterad professor Snape, hon flyttade på sig så han kunde gå in och hon såg hur han stirrade på den pergament och bokbelamrade soffan. ”Är det dags för ännu ett test?” Frågade hon osäkert, de stod i en obekväm tystnad en stund innan han svarade. ”Nej, vi kommer behöva skjuta upp provet om svartalfer tills imorgon.” Han vände sig om och tittade på henne. ”Rektorn har bett mig att följa med dig för att... shoppa” Han spottade ut det sista ordet och Althea tappade hakan.

"S-s-shoppa?" Stammade hon fram, Severus nickade. ”Jag tror att rektorn vill att du införskaffar dig enn trollstav och lämpliga klädnader. Jag måste införskaffa mig material till lite trolldrycker, jag föreslår att du gör detsamma.” Althea stirrade i chock, Severus skulle följa med henne och shoppa. Hon skulle behöva spendera en dag med mannen som förolämpade henne det första han gjorde. ”När åker vi?” Frågade hon och funderade på olika formler hon ville testa med en trollstav. ”När du är redo, vi transfererar utanför skolans område” Svarade Severus mjukare än vanligt. Althea nickade och plockade upp sin jacka, när Severus var säker på att Althea inte såg honom böjde han sig ner och klappade katten som strykt sig mot honom sedan han kom in i Altheas kammare.

--------------------

Tack Meowsy och Idis ida-maria

Superduper bra!!!!

Kapitel 9 - Shopping

Severus och Althea landade i en gränd, någonstans i mitten av London med ett POP. Av de gånger hon spöktransfererat kände hon att det var lättare med Severus, även om hon inte riktigt ville erkänna det. Severus gick ett par steg framför henne och ledde vägen till den läckande kitteln. När de kom in i puben stod Althea ut som en drake i ett hippogriff-led med sina mugglarkläder, Althea höll sin blick nere för att inte bli utstirrad. Plötsligt kände hon en tyngd på sina axlar och kände paniken öka. Men när hon tittade upp såg hon att Severus höll sin arm över hennes axlar för att hindra folks vandrande ögon från att nå henne. När de kom ut på baksidan av puben släppte han henne och tog fram sin trollstav. Althea saknade nästan armen runt sina axlar, nästan.

Stenarna på väggen framför dem i gränden började flytta på sig och Althea stirrade på dem med en blandning av förvåning och lycka över att världen kunde vara så magisk. Althea kände en mjuk hand på sin rygg och kände sig genast säkrare när de gick in i Diagongränden. Deras första stopp var Gringotts, vilket hade gått väldigt fort då Althea inte vågade fråga om varelserna som jobbade i banken.

Deras nästa stopp var Ollivanders, en liten affär fylld med olika trollstavar men tom på människor. Severus väntade vid dörren medan Althea gick fram till disken för att se om hon kunde se Mr Ollivander. ”Hallå?” Frågade hon mjukt och tittade sig omkring.

Plötsligt dök en vithårig man upp, han hade blekt grå ögon vilka påminde Althea om sina egna. Hon blev så chockad att hon inte fick fram ett ord. ”Ah, jag undrade när jag skulle få träffa dig igen...” Sa Mr Ollivander med en drömlik röst. ”Igen?” Frågade Althea med en hes röst, hon kände en hoppfull känsla inom sig och kunde svära på att Severus ryckt till när han hört Ollivanders ord. ”Självfallet, du kommer inte ihåg mig, eller hur? Jag glömmer aldrig en kund, du är här för en trollstav, eller hur?” Ollivander gick iväg och lämnade en chockad Althea kvar vid disken, hon tittade tillbaka på Severus och såg hur han försökte se uttråkad ut. ”Här ska vi se, den här har nog saknat sin ägare” Sa Ollivander och höll fram en vacker trollstav gjord av pilträ mot henne. Althea tog emot den och ett leende spred sig på hennes ansikte, det kändes som om hon höll i en gammal vän.

”Den känns så... Bekant på något sätt.” Viskade hon mer för sig själv än för männen i rummet. ”Det borde den vara, den har saknat sin ägare sedan ni blev separerade. Jag är glad att ni är enade igen” Sa Ollivander med en nostalgisk blick. ”Hur mycket blir jag skyldig?” Frågade Althea utan att titta bort från trollstaven i sina händer. ”Ingenting, jag hade inget emot att ta hand om den tills du kom tillbaka” Sa Ollivander och någonting klickade i Althea. Hon hade varit där innan, kände Ollivander henne innan hennes olycka? ”När var den senaste gången du såg mig?” Frågade hon men blev avbruten av att klockan i dörren ringde och Ollivanders uppmärksamhet var riktat till de nya kunderna. Det var en blond liten pojke i sällskap av en längre blond man, den blonda mannen talade till Severus och Althea var säker på att hon kände igen rösten.

Mannen vände sig till pojken, som troligen var hans son och sa. ”Seså, skynda dig nu” Severus gick ut ur butiken och den blonde mannens blick fastnade på Althea, för en sekund speglade hans ansikte chock innan han tog på sig en neutral mask. Althea såg ut som ett rådjur framför en bil och skyndade sig ut för att hitta Severus, hon hittade honom bara några meter utanför affären. ”Tack Merlin att du fortfarande är här!” Sa hon och såg rädd och förvirrad ut. Severus tittade på henne med ena ögonbrynet höjt frågande. ”Självklart är jag kvar här, jag var tvungen att eskortera dig idag” Sa han med en sur min, det verkade som om den blonde mannen fått honom på sämre humör. Han vände sig om och gick men såg sig över axeln för att se om Althea förljde med.

Deras nästa stopp var Madame Malkins, Althea avskydde att shoppa kläder så de stannade inte där inne längre än nödvändigt utan skyndade iväg till apoteket. Affären var mer än full av människor och Althea såg sig om kring medan Severus handlade de ingredienser de båda behövde. Althea backade lite för att kunna se vad som fanns på en av de högre hyllorna och snubblade över någon, det var en liten svarthårig pojke. Althea kollade så pojken inte blivit allvarligt skadad av hennes klumpighet, hon märkte hur mager han var men hann inte fråga någonting förän den störste man hon någonsin sett kom upp till dem. ”Äru okej Harry?” Frågade mannen högt medan Althea hjälpte honom upp, pojken nickade och tittade leende på den stora mannen. ”Professor Snape, va gör du här?” Frågade mannen och Althea kände någon precis bakom sig. ”Köper ingredienser. Vi ska just gå” Sa Severus sammanbitet och tog tag i Altheas arm lite för hårt. Han verkade arg när de tog sig till första bästa gränd och transfererade sig till Hogwarts.

När de landat släppte han Altheas arm och gick iväg mot slottet, Althea kände sig förvirrad över Severus snabba sorti när de mött den jättestora mannen. Hon började springa för att hinna ikapp Severus men han ignorerade henne helt. ”Varför springer du, gjorde den där mannen dig något? Han verkade snäll, läskig men snäll. Jag menar, han tog hand om den där pojken” Rabblade Althea lite anfådd. Severus stannade plötsligt och vände sig mot henne. ”Den där mannen är Hagrid, han är en halvjätte och pojken är INTE hans” sa Severus ilsket. Althea visste inte vad hon skulle göra, så hon gjorde det hon alltid gjorde i sådana situationer, hon pratade på.

”Vems är pojken då? Och vem var den där blonde mannen i trollstavsbutiken? Han verkade så förvånad över att se mig.” Severus stannade igen. ”Pratade du med honom? Den blonde mannen?” Frågade han väldigt krävande på svar. Althea skakade på huvudet ovh kände rädslan stiga när hon såg på Severus. ”Sa han någonting till dig?” Frågade han nästan desperat och bekymrad. Hon skakade på huvudet igen. ”Han såg bara lite chockad eller... Rädd ut över att se mig där. Tror du han kände mig innan min olycka?”

Althea tittade honom rakt i ögonen och Severus kände hopplöshet när han såg in i hennes. Han visste vem hon var, men hon visste ingenting. ”Kanske” Sa han och började gå igen men saktare den här gången så hon kunde hänga med.

Meer nuuuuu!

Kapitel 10 - Skolstart

När Severus och Althea kom in i Hogwarts entréhall möttes de av en munter rektor, iförd lila klädsel smyckad med månar och stjärnor. Han såg på dem över kanten av sina glasögon med ett leende som nådde ögonen. "Redan tillbaka?" Frågade han när han närmade sig paret. ”Det skedde en incident så vi var tvungna att återvända tidigare” Sa Severus smidigt medan Althea var rädd för att säga någonting alls. ”En incident?” Frågade Dumbledore, det var tydligt att han inte trodde Severus. ”Vi sprang på en man, Hagrid hette han. Och jag råkade snubbla över pojken han eskorterade.” Slängde Althea ur sig tyst. Albus tittade storögt på henne och vek sedan blicken mot Severus som nickade. ”Jag förstår. Det är middag nu, skulle ni vilja göra mig sällskap?” Frågade Dumbledore och bytte lätt samtalsämne. Severus nickade och ställde ner påsarna han hållt i.

Althea såg förvirrad ut över att Severus lämnat påsarna och var på väg mot den stora salen, men innan hon hann fråga om det fick hon ett svar från trolldrycksmästaren. ”Husalferna tar dem till din kammare, du behöver bara lämna påsarna där” Althea nickade för sig själv och följde Albus och Severus in i stora salen. Hon slog sig ned bredvid Albus vid lärarbordet, det var inte många platser fyllda då många lämnat slottet för sommaren. Althea tänkte på sin familj och kände en stark hemlängtan, det var en månad sedan hon skickat en uggla till Jordan på grund av alla studier. Severus åt tyst bredvid Minerva Mcgonagall som var inne i en djup diskussion med Albus. Althea puttade runt maten med gaffeln och försökte komma på vad hon skulle skriva till Jordan när hon slets ut ur sina tankar. Dörren till den stora salen smälldes upp och en jättelik man kom in, hon kände direkt igen mannen men denna gång var inte pojken med honom. Hans tunga steg ekade i salen, han gav rektorn ett paket som han snabbt gömde innanför manteln.

”Gick allt bra Hagrid?” Frågade Dumbledore medan han signalerade åt den jättelika mannen att sätta sig ner. ”Ja, allt gick fint Harry är tillbaka i Surrey” Sara Hagrid glatt och drack ur glaset framför sig. ”Jag förstår att du har träffat vår nya lärare i mugglarstudier” Sa Albus och pekade med handen mot Althea. ”Det här är Althea Elm, som du vet fick Quirrel tjänsten i försvar mot svartkonster. Men jag tvivlar inte på att missa Elm kommer att göra ett bra jobb” Althea nickade vänligt mot Hagrid och försökte få i sig mat för att orka morgondagen.

****

”Koncentration!” Snäste Severus åt henne när hon än en gång misslyckats med att få till en fungerande lamslå förbannelse. Althea var helt slut efter tre timmar av duellering och även om hon blev bättre så var Severus en utmärkt duellerare. ”Du bättrar dig, men det är allt för idag” Sa han innan han försvann ut ur rummet. Sedan deras shopping-dag hade saker förändrats mellan Severus och Althea, han var alltid kort i tonen mot henne, hon visste inte varför och ville helst inte ta reda på det än. Hon var alldeles för fokuserad på allt hon behövde kunna innan terminen skulle starta, hon hade så mycket att komma ikapp. Hon hade nästan planerat alla lektioner för terminen och hon hade fått många anteckningar från professor Quirrel, men hon märkte snabbt att han saknat kunskap om mugglarvärlden. När Althea var på väg till sin kammare för att pyssla om Lilja, blev hon stoppad av en uggla som kom flygandes. Den lämnade av ett brev från Jordan, det var kort och koncist men en sak stack ut, Remus hade kommit på besök hos dem. Althea drog ihop ögonbrynen fundersamt medan hon gick in i sin kammare.

****

1a september, 1991

Dagen dom hon väntat på hela sommaren var äntligen kommen, dagen då eleverna skulle komma till Hogwarts. Hennes kollegor hade återvänt veckan innan för att förbereda inför elevernas ankomst. Althea var mer än nervös inför kvällen även om hon förberett sig så gott hon kunnat. Hon satt vid sitt skrivbord och komponerade ett brev till Jordan, Remus hade varit ett återkommande ämne för dem. Han hade inte besökt hennes syster igen men skrivit flera brev, Althea visste inte om hon gillade det eller inte de kände honom trots allt inte. Lilja satt bredvid skrivbordet och väntade tålmodigt på att hennes matte skulle skrivas klart så hon kunde följa med till uggletornet. Hon gillade att titta på ugglorna mer än att leka med dem. När Lilja och Althea kom upp till tornet insåg de snabbt att de inte var ensamma, professor Mcgonagall släppte precis ut en uggla när de kom in.

”God dag professor Elm” Sa den äldre kvinnan med en varm ton. ”Du kan kalla mig Althea professor” Sa Althea med ett leende. Hon gillade den äldre professorn då hon nästan var som en mor åt henne, strikt men snäll. ”Då får du kalla mig Minerva, Althea. Nervös inför ikväll?” Frågade Mcgonagall med ett leende tillbaka. Althea nickade och släppte iväg ugglan med Jordans brev. ”Jag vet inte ens vad jag ska ha på mig och eleverna är här om några timmar!” Hon suckade djupt och tittade på Minerva som plockat upp Lilja. ”Det är en stor tillställning, så jag föreslår att du klär dig för det. Albus berättade att du och Severus köpt nya klädnader i somras så jag tror du hittar något” Sa Minerva och såg på henne över kanten av sina glasögon, Althea tog tillbaka Lilja och nickade. Katten hade svårt för Minerva, även om hon gillade henne mer än några andra Lärare På Hogwarts.
”Tror du att det är okej om Lilja följer med på middagen? Hon håller mig lugn” Frågade Althea ängsligt. ”Det ska nog inte vara några problem, kommer hon också vara uppklädd?” Sa Minerva med höjda ögonbryn. Althea nickade och skrattade till ”Albus stickade en finklädnad åt henne för mer formella tillfällen” Med det sagt skiljdes de åt för att förbereda sig inför kvällen.

Med snabba men nervösa steg gick hon mot stora salen, hennes steg ekade i de tomma korridorerna som snart skulle fyllas av liv igen. Hon var lite sen på grund av att Lilja varit motsträvig till att ta på sig sin tröja, så med sin katt i säkert förvar i sin famn gick hon in i den stora salen genom läraringången. Resten av personalen satt redan vid bordet när de kom in och hon insåg snabbt att hon fick sitta bredvid Minerva och professor Sinistra, vilket hon var lättad över då hon inte ville sitta bredvid en sur Severus. Hon satte sig ner och klappade Lilja vilket lugnade dem båda, Althea drog handen över tröjan Lilja hade på sig. Det var en djupt röd tröja med Hogwarts vapensköld på ryggen, hon hade föredragit en blå eller grön bakgrund men ville inte hamna i trubbel med rektorn. ”De äldre eleverna kommer nu så jag ska ta och möta upp förstaårseleverna som kommer med Hagrid” Sa Minerva till Althea och log innan hon reste sig upp och lämnade henne.

Professor Dumbledore höll sitt årliga tal och önskade alla välkomna, sedan presenterade han den nya lärarstaben och bortsett en kämpande Lilja gick allt bra. De nya eleverna såg nervösa ut, Althea hade hört om sorteringen men var nyfiken på hur den faktiskt gick till. När sorteringen började insåg hon att hon skulle applådera för varje elev som blev tilldelad ett elevhem. Althea hörde plötsligt hur hon var den enda som applåderade, hon vände sig till Sinistra och viskade frågande. ”Varför är alla så tysta?” Sinistra tittade undrande på henne. ”För att det där är Harry Potter!” Sa hon tyst. ”Vem är Harry Potter?” Frågade Althea och tittade mot pojken i fråga. ”Han besegrade Du-vet-vem när han var ett spädbarn” Svarade Sinistra och innan Althea hann fråga något mer utbröt jubel och applåder då sorteringshatten valt elevhem åt pojken.

När sorteringen och välkomstmiddagen var över märkte Althea att Lilja fick svårare att sitta still, i ett obevakat ögonblick smet hon iväg under bordet och hoppade upp på Gryffindor bordet. Personalen såg på i chockad tystnad när Althea reste sig upp för att hämta upp sin katt. Det tog en stund innan hon såg Lilja, som satt i en pojkes knä och spann. ”Kan jag få tillbaka min katt är du snäll? Jag tror att hon behöver gå och lägga sig” Sa hon mer till bordet än till pojken. Den lilla pojken vände sig om och Althea kände genast igen honom. ”Du är pojken från apoteket! Förlåt att jag inte presenterade mig då, jag är Althea Elm professor i mugglarstudier” Hon log åt pojken som såg på henne med stora ögon.

”Mitt namn är Harry, Harry Potter” Sa pojken och skakade professorns hand. ”Den där katten är en rejäl odåga” Sa en rödhårig pojke bredvid Harry, han höll om sin rivna hand. Althea tog Lilja från Harry och vände blicken mot den rödhåriga pojken. ”Tack för att jag tog hand om Lilja åt mig. Jag är ledsen om hon gjorde dig öka mister…?” Hon höjde ett ögonbryn frågande mot pojken. ”Weasley, Ron Weasley professor.” Sa pojken och Althea nickade mot honom. Hon vände sig om för att gå men blev stoppad av en liten röst. ”Förlåt professor, men vad sa du att din katt hette? Jag heter Hermione Granger förresten” Flickan hade buskiga hår men ett osäkert ansiktsuttryck, Althea log försäkrande. ”Hon heter Lilja, efter blomman. Miss Granger ”

När hon närmade sig lärarbordet såg hon många nyfikna blickar men också en av oro. Hon såg Severus resa sig upp och gå, Althea bestämde sig för att göra något hon behövt länge. Hon gick efter Severus, hon behövde få prata med honom.