Hon den där Lacey

SUPEBRA!
MER GENAST!

Jättebra!!!

Jättebäst!

Good stuff!

Of course I'm bevaking

Kapitel 2

Jag går snabbt upp på tåget och konkar upp kofferten, jag drar och släpar den efter mig genom tåget tills jag hittar en nästan tom kupé, det sitter en man med sliten mantel och sover nära dörren. Jag glider ner på ett säte nära fönstret och hasar upp kofferten på bagage hyllan ovanför mig. Jag suckar och öppnar kofferten och tar ut en bok på måfå och börjar läsa. Försvar mot svartkonster.

Plötsligt hör jag röster utanför och sneglar upp över boken, en pojke som ser ut att vara lika gammal som mig följd av en flicka med svart långt hår och två andra pojkar som ser ut att behöva gå en rejäl bantningskur.
”Vi kan sitta här”, säger pojken och smäller upp kupé dörren.
De tränger sig in och knölar ihop sig på sätet mittemot mig.
Plötsligt öppnas dörren igen och där står Harry Ron och Hermione och tittar på pojken och de andra.
”Hej Lacey, jag tror inte att du vill dela kupé med dom där, dom är… idioter”, säger Ron.
”Ursäkta vad sa du?” Frågar flickan och flyger upp och går mot Ron med långsamma steg.
”Jag sa; Lacey, jag tror inte att du vill dela kupé med dom där, dom är… idioter”, upprepar Ron.
Pojken med blont hår slickat bak mot nacken reser sig också och går fram till flickan och drar upp sin stav. Men Harry är snabbare, han ropar ”Expelliarmus!” och tar pojkens stav. Pojken väser något och går fram mot Harry. Harry kastar staven till Ron som springer ut i korridoren och kastar in staven i en annan kupé och återvänder lagom till att pojken och hans följe stormar ut ur kupén.

”Det där, var Malfoy och hans ´vänner´”, säger Hermione och glider ner på sätet mittemot mig. Jag nickar tyst och återvänder till boken. Jag hör hur de pratar om sommarlovet men jag är tyst.

Det visar sig att även fast boken är en lärobok är den riktigt bra. Plötsligt är boken slut. Jag suckar och stoppar tillbaks den i kofferten. Jag fumlar igen den och ska precis sätta mig ner när tåget kränger till. Jag flyger ner på golvet och reser mig upp igen och märker att tåget står still.

Ron lutar sig mot fönstret och tittar ut genom fönstret men han rycker bort handen igen eftersom det klättrar frost över fönstret. Harry reser sig och tittar ut genom kupé dörren och jag ser att de
andra på tåget gör likadant.
Ska det verkligen vara såhär?

Plötsligt börjar lamporna blinka och det blir helt beckmörkt. Jag blundar, tänk om Sirius Black vet…
Dörren öppnas och jag tvingar mig själv att tänka att det bara är Harry som öppnar dörren för at titta om det är mörkt i resten utav tåget men jag hör konstiga väsande andetag.
Det är en man här, han berättar att vi är jagade, vi måste fly, från Frankrike.
Jag hör ett skrik och rycker till, någon skriker något annat men det är ord och det blir plötsligt ljust i kupén och de rostiga andetagen försvinner. Jag kisar mot ljuset men ser att Harry ligger på kupégolvet och flämtar. Han skakar som om han har utsatts för en ”skakförtrollning.” Jag tittar mig om efter vem som kan ha frammanat ljuset och upptäcker att mannen som satt och sov tittar på Harry. Han ser inte fult lika sjuk ut längre. Ron och Hermione böjer sig ner över Harry just som han sätter sig upp. Han ser förvirrad ut som om han nyss landat här. Han tittar sig omkring och hans blick fastnar på mannen som nyss satt och sov.
”Här, ta den här”, säger mannen och sträcker fram en stor choklad kaka till Harry.
”Ät, det kommer få dig att kännas bättre”, säger han åt Harrys konstiga min.
”Öhmn Harry, dina glasögon”, säger Hermione och räcker honom dom. Han tar emot dom och tittar på Ron.
”Vad hände?” Frågar han.

Perfect ♥

Supergrymt!
En ny favorit faktiskt ♥

Bäst ♥

Ååhhh vad bra!! ♥