You never fight alone

Zelda såg på Abigail
" Jag pratar med mig själv ibland när jag är ensam om du ursäktar mig vill jag fortsätta med det jag håller på med " sa Zelda och gick snabbt hon ville komma bort från Abigail då hon tyckte att Abigail var en obehaglig människa.

"Ah hon dissade oss" sa den ljusa rösten i Abigail's huvud.
"åh hon kommer inte att ha dissat oss länge" sa Abigail & följde snabbt efter Zelda.
Abigail stirrade på Zelda med ett leende.

Zelda gillade inte att folk stirrade på henne specielt folk hon inte kände så hon började springa för att komma bort från Abigail.
" Lämna mig ifred " sa Zelda.

"Hon verkar rädd för oss" sa den mörka rösten.
"Ja vi borde kanske inte skrämma henne mer utan ta oss dit vi ska" sa den ljusa rösten. Abigail nickade & teleporterade sig till huset. Abigail knackade på dörren

" Hoppas att de två sista kommer nu " sa Ian otoligt
" Ha tålamod " sa Logan och reste sig och gick mot dörren och öppnade dörren.
" tålamod har jag bara när världens säkerhet står på spel " sa Ian.

"hallåjsan mon amigo" sa Abigail & log.
"Vad var det där för en hälsning?" frågade den Ljusa rösten.
"Den bästa hälsningen någonsin" sa Abigail & log.
"du blandade ju två språk" sa den mörka rösten.

" Um hej Abigail " sa Logan och steg åt sidan för att släppa in henne. Toppen en galen tjej är med tänkte Ian då han hörde Abigail prata med sig själv.

"ah Arigato mon amigo"sa Abigail & gick in i huset.
"Tjenixen allihopa " sa Abigail när hon såg de andra.

" um tjenerixen på dig med antar jag " sa Ian osäkert och studerade Agigail.
" Hm undrar om det ska komma fler? " frågade Logan och såg på de andra.

"oh kanske den där konstiga tjejen som verkade vilse som jag av någon mystisk anledning skrämde" sa Abigail & log.
"Abi lugna dig lite " sa den mörka rösten.
"Okej jag är lugn..är du nöjd nu?" frågade Abigail den mörka rösten.
Inez såg en aning skrämt på Abigail då hon verkade fullständigt galen.