Privat mellan Ripadal och Fairy Tale

(Okej, är faktiskt usel på att börja, men kan göra det)

Atemu vaknade på morgonen och suckade och undrade vad han egentligen hade gjort igår.
Han såg protesen ligga en bra bit från sängen och han drämde handen i bordet av ren ilska och det dröjde bara några sekunder fören en av vakterna som stod utanför kom in och frågade vad som stod på.
Atemu blängde bara på vakten och pekade mot sin protes och vakten tog hans protes och gick med den till farao och hjälpe han på med den innan han gick ut igen.
Atemu skakade lätt på huvudet och reste sig sedan upp och gick in i badrummet för ett ta sig en snabb dusch innan frukost.

(Vad ska jag skriva? Finns det ens duschar där?)

(Ja, det finns dusch, annars kan de ju inte ens bli rena)

(Vad skall jag skriva? Ska min karaktär hjälpa faraon på något sätt?)

(Jo i detta roll finns det rinnande vatten, jag har skrivit mitt inlägg. Jag kan inte vara på vad du ska skriva, skriv)

Amari vaknade av att en annan slav ruskade lätt på henne. Hon satte sig sakta upp och blev genast välkomnad av kläderna hon skulle ha på sig. Det var en vit klänning som satt löst runt benen, vilken alla andra kvinnliga slavar såg ut att ha med.
Amari kammade igenom sitt hår och klädde sedan på sig klänningen. Läpparna skulle målas röda med ett bär, och de skulle ut och rada upp sig.
När allt detta var klart, stod de och väntade på instruktioner i en av korridorerna.

Atemu visste medan han stod i duschen att slavarna skulle få sina instruktioner av en av trontjänarna.
Han hoppades att det inte var Akunadin idag för om de var så skulle de få en hemsk morgon.
Han suckade och blev snart klar och han hade just fått på sig ett par kläder då det knackade på dörren och Seto kom in och bugade och sa.
- Det är dags att gå till matsalen min farao.

Atemu nickade åt sin kusin och de hade precis bara gått några meter från hans rum fören han slogs till golvet av Mana so hade råkat krocka med honom och Seto slet upp henne från Atemu och sa med hög och bestämd röst åt henne.
- Mana lär du dig aldrig att se upp när du springer någonstans.

Mana såg nervöst på honom innan hon fortsatte bort.

"Du, du och... Du", sa en man och pekade på några slavar i ledet före mig. Efter det zonade jag totalt ut vad de sade.
"Du!", skrek han i mitt ansikte. Jag sträckte på mig och såg honom i ögonen.
"Till matsalen och servera, slav", fräste han, och jag gjorde som han sa. I matsalen ställde hon sig mot väggen och väntade på mer instruktioner

Atemu följde med Seto som lugnt gick bakom honom och och han såg sig omkring och hade hört en dörr öppnas och han tänkte att det nog var en av slavarna som väntade på instruktioner där.
Han skakade på huvudet och suckade, slavarna var oftast unga och han valde inte dem själv.
De valdes av trontjänarna, han suckade och visste att hans egna chema skulle ges honom i matsalen och när de kom dit så öppnade vakterna dörren och när de kom in så såg han resten a trontjänarna där och isis som stod vänd lite mot slaven med ett lugnt leende.
Han gillade Isis som alltid försökte få andra att slappna av.

Amari lyssnade på instruktionerna hon fick och löd dem. Hon gick och ställde sig bakom det stora buffebordet, med händerna bakom ryggen och näsan i luften