Nästan som magi

Bra!

Superbra!

Bevakar!

Längtar till nästa kapitel!

Ännu en ny dag. Samma gamla skola, samma gamla klass och samma gamla idiotiska lärare. Men det var en sak som kändes annorlunda; ända sedan händelsen med den lila dimman och Mildreds kattögon hade det känts som att jag kunde flytta saker med bara tanken. Ritha kom in i klassrummet. "Ställ er upp!", halvskrek hon åt klassen. Alla ställde sig upp. Men det var någonting som höll mig kvar. Jag tittade mig runt. Mildred satt också ner! "Ställ er upp sa jag!", halvskrek Ritha igen och syftade på mig och Mildred. "Vad är det för mening med det när vi ska sätta oss ner igen efteråt?", sa jag utan att tänka mig för. "Precis!", ropade Mildred från hörnet av klassrummet. Ritha suckade. "Jag behöver ta ett snack med er två.", sa hon och pekade på mig och Mildred. "Vi har ingenting att snacka om!", sa jag.
Ritha suckade igen. "Okej, okej! Sitt ner då", sa hon och gjorde en gest till resten av klassen.
Ritha gick till white-boarden och tog en blå penna och skrev snabbt i "Kom ihåg" rutan. Ta ett snack med Sven och Mildred. Ilskan spreds snabbt inom mig. Under en dag hade jag vant mig vid smeknamnet Seven. Jag tittade upp på tavlan igen. Då såg jag dagens bisarra händelse! Namnet Sven suddade bort sig självt på tavlan och byttes ut mot Seven. Hela klassen tittade på tavlan som att de just hade sett ett spöke. Ritha la märke till uppståndelsen och tittade själv på tavlan hon hade varit vid för en halv minut sedan. "Okej, okej vem har gjort det här?", skrek hon. Men hon hade inte lagt märke till anteckningen som hade ändrats utan pekade på en annan del på tavlan. Där stod det med röd pennna: Ritha är en idiot. "Vem har skrivit det här sa jag?", skrek hon igen. Sakta snirklade fler röda bokstäver upp sig brevid "Ritha är en idiot". Det stod MVH Sven. Ritha tittade tillbaka igen. "Sven!", skrek hon öronbedövande över hela klassen. Jag tittade på Mildred. Hon log. "Det är Seven, inte Sven"

Braaa!!!

Nu börjar kapitel 2
Kapitel 2 del 1

När den mystiska skoldagen var slut gick jag ut på skolgården. Det var grått ute och det hade just slutat att regna. Jag gick fram till muren och satte mig där. Jag kände hur de kvarliggande regndropparna trycktes mot baken. Vad kunde det ha varit som hände där inne i klassrummet? Hade jag magiska krafter eller någonting sånt? Ett leende spreds över mina läppar då jag tänkte på alla serietidningar jag hade läst om superhjältar med magiska krafter. Skulle jag pröva igen? Jag hoppade ner från muren och tog upp en kotte. Jag gick och satte mig på en bänk som var ännu blötare än muren. Jag tog kotten i handflatan och la handen i ögonhöjd. Jag började stirra. Gå sönder då! Gå sönder! Ingenting hände. Mina tankar avbröts av en flickröst. Jag tittade mig omkring
där stod Mildred. ”Vad håller du på med?”, frågade hon. ”Ähum, ingenting speciellt”, svarade jag.
”Okeeeeej”, sa hon förvirrat.”Jag undrar bara om du ville följa med mig hem, eftersom att du är den ända typ kompisen jag har fått.” En frågande min spreds på mitt ansikte. ”Mina föräldrar är ganska sugna på att träffa en av ´De jättemånga kompisar´ jag har fått”, fortsatte hon. ”Men jaja. Du behöver inte.” Hon började röra sig där ifrån. ”Nej vänta!”, ropade jag ”Det skulle vara jätteroligt!”

Vi var utanför hennes dörr. ”Okej, bara så du vet så kan mina föräldrar vara lite konstiga ibland”, sa Mildred. Jag fick inte fram ett svar till det. Ni gick fram till dörren och klev in. ”Hej älskling!”, ropade en röst inifrån köket. ”Seven kom med hem!”, ropade Mildred tillbaka. ”Vad kul!”, svarade rösten. En en medellång kvinna klev fram genom dörröppningen till köket. ”Seven, det här är min mamma”, presenterade Mildred. Jag gick fram till Mildreds mamma och skakade hand. ”Seven”, sa jag.”Maja”, svarade hon. ”Vad skulle ni vilja ha till mat?” ”Själv är jag väldigt sugen på pannkakor men jag vet inte vad Seven vill?”, svarade Mildred på sin mammas fråga. ”Jo det går så bra så.”, svarade jag och nickade till. ”Okej!”, sa Maja glatt. Hon gick in i köket. Det blixtrade till och sedan sa Majas röst: ”Maten är klar!”

------------------------------------------------------------------------------------

Maja är inspirerad av min egen spralliga Mamma. Hon är alltid snäll och kan lösa alla problem// Softodisen
Ge gärna kritik om vad jag ska förändra!

Bra! *Bevakar*

Bevakar!!

Va!? Jag gick försiktigt in i köket. Där stod det redo; 5 tallrikar perfekta högar med amerikanska pannkakor, ringlad sirap, en stor skål med frukter, hjortron, jordgubbs och hallonsylt. Grädde, kolasås och chokladsås. Själva bordet var prytt med en röd duk, stearinljus, porslinstallrikar och noga putsade glas till bredden fyllda med någonting som såg ut som en jordgubb och banan smothie. Mildred kom in i köket. ”Mamma!”, skrek hon öronbedövande genom hela huset. Maja kom förskräckt in i köket. Mildred gick fram till sin mamma och startade en viskande konversation som jag inte hörde. ”Okej Seven. Vi måste bara ta ett snack innan vi äter. Vi gick upp för trappan till hennes rum. Hon bad mig att sätta mig på hennes säng. ”Du tror säkert att jag är anledningen till allt konstigt som har hänt” jag nickade till ”och du har rätt”, fortsatte hon. ”Meningen med allt detta är att du är en trollkarl.”

------------------------------------------------------------------------------------

Om man skulle göra om Nästan som Magi karaktärerna till de riktiga Harry Potter karaktärerna skulle Mildred vara en Hermione, Sven en Ron, Maja en Molly men vem är då Harry?

Ge gärna kritik!