[PRS] Melody Malfoy - Paulina Black

"Jag är arab!" ropar Ismael argt efter idioten när han går. Ärligt talat, de där fördomarna kan dra åt helvete.
Han ser på flickan han räddade. Hon ser ung ut, i alla fall yngre än 20, det är ett som är säkert. Hon ser nästan ut som en modell med tanke på håret och ansiktet.
"Ehm jag ... Vill bara inte att någon ska bli skadad"", säger han, skäms lite över sin brytning. Hoppas bara hon inte blir skrämd av den.

Sasha försökte le mot honom med det blev bara en grimas av smärta.
" Tack" sa hon och tog undan lite hår från ansiktet. Hon tyckte hans brytning var gullig men det sa hon inget om för att hon inte ville skrämma bort honom.
" Hur kommer det sig att du är på torget?" Frågade hon.

"Jag måste handla", säger Ismael.
Folk har slutat stirra nu, de har återvänt till sina tidigare sysslor. Det är bra. Att folk stirrar är det värsta som finns. Man känner liksom hur det kryper i nacken och hur man bara vill vråla rakt ut.
Men de verkar helt ointresserade nu, de fortsätter sina liv som om inget hade hänt. Kunde de inte gjort något själva då? De stod där som fån och tittade på när det hände. Hur kan man?

Sasha nickade och kollade ner på sina händer.
" Men jag ska inte störa dig du ska få handla mat ifred" sa hon och kollade upp på honom. Hon sträckte fram handen mot honom.
" Sasha reed" sa hon.

Ismael ler. Hur kan hon tro att hon stör? Tvärtom hade det varit trevligt med lite sällskap, om hon nu inte hade något emot det förstås.
"Du stör inte, det är ingen fara", säger han. Och han menar det.
Hon sträcker fram sin hand och presenterar sig. Ismael känner sig lite ovan vid situationen. I de flesta fall brukar folk bara säga "Hej" till honom. Men han tar ändå hennes hand med ett leende och säger enkelt "Ismael Karim. Ett nöje att träffa dig", lägger han till också bara för att.

Sasha ler mot honom och tar sen upp sin mobil för att kolla vad klockan är.
" Hm jag borde gå lovade min mamma att ha maten klar innan hon kom hem från jobbet" sa hon med ett mjukt leende.

Smått besviken nickar Ismael och säger ett enkelt "Okej", till svar. Han kan ju i alla fall inte tvångs-hålla henne kvar, eller hur man nu säger. Men ändå lockar tanken lite grann någonstans bak i huvudet på honom. Tanken på att stoppa henne när hon går därifrån och bara dra tillbaka henne. Han kan höra henne skrika i huvudet. Men självklart är det inget han hade velat göra. Men ändå. Tanken finns liksom ändå där.
"Jag borde nog också gå", säger han och harklar sig, "men jag är glad att jag kunde hjälpa dig." Om han nu gjorde det.

" Tack för att du stoppade honom är jättetacksam över det" sa Sasha och log stort mot honom.

"Ingen orsak", är det sista Ismael säger innan han börjar gå mot mataffären. Tankarna irrar runt i huvudet på honom, de mixas från olika meningar som vad gjorde jag nyss eller vad sade nu mamma att jag skulle köpa. De cirkulerar i bakhuvudet medan han koncentrerar sig på att gå rakt till affären och inte bara vingla runt, som han känner att han mycket väl skulle kunna göra om han inte koncentrerade sig så pass mycket.