Aylene Amery [SV]

Bevakar självklart! För det låter jättebra!!
Din rating var säkert jättebra men jag är helt urkass på engelska så jag fattade inte...XD

Det låter jättebra, bevakar! Och jag kopierade direkt raringen till min egen, den var jättebra C:

Hahha ja den är grym xD



Översätter här:

Våldsamhetsnivå: Hur mycket blod, tarmar och *något* förekommer i din berättelse?
1/10
Egoismnivå: Exakt hur underbar tycker författaren att den är?
5/10
Sexnivå: Hur generad skulle du bli om dina föräldrar läste detta?
8/10
Clichénivå: Hur ofta har du hört bitar av denna berättelse förut?
5/10

Och ett tillägg:
Sex rating: Just how embarised will you be if your parents read this?
8/10

Jag skulle bli otroligt generad om de ens visste att jag skrev fanfiction, därför har jag satt den ratingen. Skulle nog sätta PG14 om det fanns xD

Översätter här:

Våldsamhetsnivå: Hur mycket blod, tarmar och *något* förekommer i din berättelse?
1/10
Egoismnivå: Exakt hur underbar tycker författaren att den är?
5/10
Sexnivå: Hur generad skulle du bli om dina föräldrar läste detta?
8/10
Clichénivå: Hur ofta har du hört bitar av denna berättelse förut?
5/10

Och ett tillägg:
Sex rating: Just how embarised will you be if your parents read this?
8/10

Jag skulle bli otroligt generad om de ens visste att jag skrev fanfiction, därför har jag satt den ratingen. Skulle nog sätta PG14 om det fanns xD

Prolog

Amery slår upp ögonen. Ljuset från de höga fönstren bländar honom och han stänger de snabbt igen. Han fortsätter blunda när han sätter sig upp i sängen och lutar huvudet mot knäna. Han har precis haft en dröm. En väldigt bra dröm, om någon som betyder extra mycket för honom. Han svänger benen över kanten på sängen och det mörka träet skär in i hans ben. Han hoppar snabbt ner och skåpen på andra sidan rummet skallrar. I sängen under hans rör sig en betydligt mindre människa som väckts av dunsen.
“Julie, vakna!” säger Amery och skrattar åt den trötta lilla flickan.
“Jag orkar inte,” mumlar hon och vänder sig om i sängen.
Amery verkar vara den enda som kommer ihåg vilken dag det är idag.
“Du ska ju till Hogwarts idag!” säger han.
Julie slår upp ögonen och flämtar till. Sen ropar hon:
“Ja!”
Efter några sekunder hörs en röst från nedervåningen.
“Kom nu, frukosten är klar!” ropar deras mamma.
Amery och Julie byter snabbt om, Julie till sin nyinköpta Hogwartsklädnad.
“Julie, klädnaden sätter man på sig på tåget,” suckar Amery.
“Inte jag!” ropar Julie.
Amery ler och skakar på huvudet åt hennes entusiasm. Varför kan inte han få vara så underbart självsäker och rolig? Nej, Amery är bara Amery.

Aylene har varit vaken sen klockan fyra på morgonen. Hon har hunnit färga om sitt hår, äta frukost och sy om sin klädnad som blivit för kort i ärmarna. Hennes familj har det okej ställt, men inte så att alla barnen kan köpa nya klädnader varje år. Grace, sömntutan har inte vaknat fast klockan snart är nio, Oliver sitter vid bordet. På hans t shirt har han satt fast märket som avslöjar att han är quidditchkapten. Aylene tycker att han är lite väl stolt över det, men ser det som en möjlighet att äntligen komma med i laget.
“Jo, Oliver,” säger hon lent.
“Nej, jag tänker inte ersätta Harry av dig. Han är en oroligt duktig spelare.”
“Men det är ju jag också!” utbrister Aylene och ger Oliver en sur blick.
Oliver ser surt tillbaka på henne och ämnet är färdigdiskuterat.


Så, vad tycker ni?
Själv vet jag inte vad jag tycker om perspektivet, vad tycker ni?
Nästa del kommer antagligen upp idag

Jättebra!

Om ni vill tagga någon får ni gärna göra det

Superbra!

Jaa, det är bra! Det finns några ord jag förstår inte med jag gillar det
Jag väntar vad kommer efter!

Gud va bra!! Läser självklart! *-*