PRS med The trumpet witch

Jag blev klar snabbt och det tog bara 10 min att komma till skolan så jag var där precis 12 min innan starten. En tjej som jag aldrig sätt förut stod vid dörren till klassrummet och ingen annan var där. Som vanligt brukade alla koma kutande 5 min innan så jag var inte förvånad. Jag kände alla i skolan eller... jag visste namnen på alla förutom de nya så hon var nog den nya tjejen. Jag avskydde när det började nya för då var man alltid tvungen att vara så himla snäll mot de. Jag önskar att det hade varit någon av mina vänner... gud vad jag saknar Zia och Lou... att deras föräldrar var tvungna att bli kollegor och hitta nya jobb i en annan stad...
"Hej..." Jag tittade på henne och hon tittade upp på mig.

Jag blev överraskad när jag hörde en röst.
"Hej..." En tjej med långt, rödblont hår tittade på mig och log. Hon var så söt. Mycket sötare än mig.
"Öhh... Hej" Svarade jag. Undra vem hon var. Kanske gick hon i den klassen jag skulle börja i? Eller så var hon också ny...?
"Jag heter Betty. Vad heter du?" Frågade hon snällt och log ett lite för tillgjort leende.
"Rachel" Svarade jag. Jag gillar inte att träffa nya personer, för jag var ganska blyg av mig. Men samtidigt var det lite pirrigt, det var ju första dagen, jag hade kommit för 3 minuter sen och jag hade redan börjat prata med någon. Det var inte likt mig.

Rachel... det hade ju vår lärare sagt att en tjej med namnet Rachel skulle börja.
"Så ska du gå i 9C?"
"Ja, ska du det?" Sa hon lite blygt
"Japp... Hoppas du får en bra start här i skolan, det är en väldigt bra skola."
"Tack..." Jag tittade på henne, log och gick och satte mig på en av bänkarna som stod utanför klassrummet. Jag satte i på en spelista på högsta volym med 4 av Lana Del Reys låtar: Summertime sadness, Honeymoon, Terrense Loves you och High by the beach. De påminde mig om den underbara sommar jag haft med Max och tiden då Peter fortfarande levde men även om Oskar... Oskar, gud jag kan inte sluta tänka på honom.

Tjejen som hette Betty gick och satte sig på en bänk och lyssnade på musik. Medans gick jag runt och kollade i korridoren. Och det var ju hur mycket klotter som helst!! Det stod massa saker!! Som till exempel "I ♥ Linda" och sånt. Men det stod också saker som "JAG SKA DÖDA DIG!!" vilket inte var så trevligt. Men skåpen var inte klottrade. Inte utanpå iallafall. Men jag visste ju inte hur det såg ut inuti. Men det var inte så hemtrevligt direkt. Inte som min förra skola. Där var det mysigt. Speciellt eftersom Ella och Nora fanns där för mig varje dag. Och Erik... Han var min första pojkvän. När vi gjorde slut innan jag åkte kändes det som om mitt liv var förstört.

Jag ville lyssna mer men orkade inte med minerna av Peter. Han var bara 4 år... nej, tänk inte på det nu annars kommer jag börja gråta så jag stängde av musiken men jag kände att en enstaka tår klättrade nerför min kind.

Jag skickade ett sms till Max om att smsa mig när de slutar. De skulle ju ha några lektioner också. Sedan gick jag och ställde mig vid dörren och tittade hur mycket klockan var: 08.25, 5 minuter kvar och alla andra började komma.
Otroligt nog så var Adam först och gick fram till mig och kramade om mig. Jag blev alltid mer vän med en kille än med en tjej, det var därför jag och Adam hade blivit vänner istället för Mariam som sedan sa att "Hur kunde du bli vän med en kille som är sååå dum?!" och att "Du är sån jävla förrädare!" Efter det slutade vi prata med varandra för han hade börjat hos oss i 7:án och då var det jag och Mariam som var bästisar men eftersom hon var så säker på att Adam var så dum så var vår vänskap över, det var ganska dumt gjort men när man är tok kär i den nya killen så spelar det ingen roll. Nu är jag inte längre kär i honom.
Vi hade inte sätts på hela sommaren så han kramade mig länge och den där trevliga vänskaps värmen spred sig över min kropp.

Klockan var snart 8:30. Det hade börjat komma folk. När jag vände mig om såg jag att Betty stod och kramade en jättesnygg kille. Jag blev så avendsjuk. Att alla snygga killar skulle vara upptagna. Men ingen var bättre än Erik... Nej, Erik slår alla.
Men jag blev ändå väldigt avendsjuk eftersom Erik och jag hade gjort slut och därför var jag singel. Och den där snygga killen som Betty stod och kramade hade jag gärna haft som pojkvän. Men eftersom Betty och han tydligen var ihop så funkade det inte.
När de hade kramats klart och pratat lite kom Betty fram till mig.
"Ska vi gå in?" Frågade hon med ett litet leende.
"Visst." Svarade jag. "Lyllo dig som har en pojkvän förresten." Sa jag efter en stund.
"Vänta... Va?" Sa Betty och stannade. "Tror du att han är min pojkvän?"
"Vadå är han inte det?"
"Nej! Absolut inte! Jag har en annan pojkvän." Sa Betty som om det var självklart.
"Jaha..." Svarade jag.

Människor tror alltid att jag och Adam är ihop, passar vi tillsammans eller?
Vi gick in i klassrummet där den nya läraren höll på att förbereda sig. Jag hade hoppats att dagisleken om att sätta namn lappar var vi skulle sitta inte längre gällde men nej, lapparna var där och med prydlig handstil stod mitt namn på en rosa lapp på ett bord i mitten raden.
Jag satte mig och kollade vem det var som skulle sitta bredvid mig: "Annabelle" stod det, hon var nog också ny. Jag tittade vart Adam hade fått plats och han satt visst bredvid den nya tjejen Rachel. Det var bra, han behöver verkligen nya vänner för han kan ju inte hänga med mig 24/7.
Annabelle som kom sist av alla såg ut att vara rik, äckligt rik. Hon satte sig bredvid mig och blängde med avsky på mina kläder. ok, då har det visst kommit en ny liten fröken som tror att hon är nått bara för att hon har dyra märkes kläder och en pappa med flera tusen kronor på sitt bankkort. Jag som hade hoppats på någon trevlig som inte börjar med att blänga ilsket på mina kläder.
När alla hade satt sig började läraren med att välkomna alla tillbaka.

Det visade sig att jag skulle få sitta brevid den snygga killen Betty hade kramat. Wow, var det här min lyckodag eller? Skulle vi kanske få ihop det?
Läraren välkomnade alla tillbaka. Hon presenterade också mig, en till tjej som hette Annabelle som verkade snuskigt rik och en kille som hette Daniel eftersom vi var nya. Sedan började läraren prata om hur viktigt det här året var för våran framtid, och bla bla bla. Jag lyssnade inte. Jag satt bara och stirrade på den snygga killen brevid mig, han som jag hade trott var Bettys pojkvän. Han hade mörktbrunt, ganska rufsigt hår, han var ungefär 10 cm längre än mig, han hade blåa, vackra ögon, fina ansiktsdrag och en riktigt snygg kropp. Jaa, han var helt enkelt perfekt. Lika snygg som Erik om man tänker efter. Kanske till och med snyggare.
Jag tog fram en liten papperslapp och skrev "Hej! Jag heter Rachel, vad heter du?" och skickade den till honom. Jag såg att det stod "Adam" på den lilla papperslappen på hans bänk, men det var ju artigt att fråga. Som tur var satt vi i bakersta raden så läraren märkte inget när jag skickade lappen.

Daniel, den nya killen var ganska snygg men jag var bara intresserad av vänskap just nu.
Jag såg att Rachel nästa stirrade på Adam. Ett leende växte på min mun, de passar faktiskt ganska bra ihop. Ifall man dömer med utseendet.
Jag och Adam skulle sedan efter skolan gå till caféet som låg en bit bort, Rachel kanske också ville komma.
Jag ser helt plötsligt att hon skickar en lapp, gud det går för snabbt! Jag vill veta alla detaljer ifall hon är kär. Rachel verkar dessutom var väldigt snäll så man får ju hoppas att de får ihop det och ifall det händer så kommer hon vara hans första flickvän!
Läraren babblar på men jag är uppslukad av att se hur lappen skickas mellan de och ett leende växer på Rachels ansikte.
Jag har aldrig varit så säker att 2 personer passar men nu när jag kollar på de så låter till och med namnen passande: Rachel Adams och Adam Forsberg! Fast... tänk om Adam inte är kär i henne? Jag måste ta ett förhör sedan efter lektionen!

Adam skickade tillbaka lappen med ett svar. "Hej Rachel! Jag heter Adam. Vart kommer du ifrån?" Läste jag och ett leende spred sig över hela mitt ansikte. Han undrade var jag kom ifrån. Ganska klassiskt men det kan betyda att han är intresserad... Eller inte.
Jag tog fram en ny lapp och började skriva. "Hej Adam! Jag kommer ifrån Småland men är född i England. Vart kommer du ifrån?" Sedan, jag vet inte varför jag gjorde det, men jag lade till ett litet hjärta efter meningen. Det kändes rätt bara. Och så skickade jag lappen. Adam öppnade den... Hans ögon rullade i någon sekund mellan raderna, och sen - till min lättnad - växte det ett leende på hans perfekta läppar. Han började skriva och jag väntade förhoppningsfullt.
Jag hade aldrig trott på kärlek vid första ögonblicket. Men nu visste jag helt säkert att det kunde vara sant. Jag hade nog erkänt det för mig själv, men när jag såg Betty och Adam stå och kramas hade jag känt avensjukan väldigt starkt, och nu förstod jag att det var kärlek.