Vanessa and Sirius? [SV]

Kapitel 4:
LILY:

Vanessa kommer tillbaka idag. Lily log och kunde knappt sitta still.
" Har du druckit för mycket kaffe Evans?" Potter tittade på Lily och flinade. Lily suckade.
" Vanessa kommer tillbaka idag." Sirius huvud flög upp från frukosten han pillade runt i.
" Gör hon?" Lily nickade och skrek till. I dörren till Stora Salen stod Vanessa. Med ett leende och såg fruktansvärt pigg ut.
" VANESSA!" Lily reste sig upp och sprang sin kompis till möte. Hon omfamnade Vanessa och viskade. " Jag trodde inte du skulle klara dig." Lily drog sig undan en bit och såg smärtan i sin bästa kompis ögon. " Vad är fel?" Vanessa log.
" Vaddå? Inget är fel." Vanessa drog sig ur kramen. " Åh vad hungrig jag är. Kom så äter vi." Vanessa började gå mot bordet och Lily tittade förvirrat efter henne. Något var fel. Det visste Lily, men varför ville inte Vanessa berätta det för henne. Hon följde sakta efter och satte sig vid bordet igen och log när Laura kramade om Vanessa. Flickorna började äta och Vanessa pratade på om hur hon mådde och hur orolig hon var över allt hon missat.
" Du vet att vi hjälper dig." Lily tittade på Laura som nickade instämmande.
" Bara säg till om du behöver hjälp." Vanessa log mot sina kompisar.

VANESSA
Klumpen i magen släppte lite när underbara Lily och Laura sa att de skulle hjälpa henne. De kanske kan hjälpa henne med läxorna men inte med räkningen. Vanessa hade helt rätt angående vad hennes mamma skulle göra när hon fick räkningen. Hon började gråta och sa att de var tvunga att sälja huset. Vanessa hade räknat ihop alla sina sparpengar innan hon åkte tillbaka till Hogwarts och allt hon hade var 450 galleoner. Var skulle hon få tag på de sista 550? Vanessa suckade och började gå mot sin lektion i Talmagi på femte våningen. Hon kom ganska snabbt fram till dörren och satte sig på bänken utanför. Hon tittade upp när hon hörde röster och ett leende lekte på hennes läppar. Hennes kompisar från Huffelpuff kom gåendes emot henne.
" Ska ni också ha talmagi?" En av flickorna, Kristina, nickade och log.
" Ja, det är ett väldigt intressant ämne!" Killen som pratade heter Oliwer. En kompis Vanessa mötte på tåget första året. Läraren kom och låste upp klassrummet med en trollstavsrörelse och släppte in eleverna. Talmagin gick ganska fort eftersom det var så roligt.
" Hejdå, vi ses nästa vecka!" Vanessa vinkade åt Oliwer och Kristina och började snabbt gå ner mot källaren där hon skulle ha trolldryckskonst med Slytherin. Det gjorde ont i magen när hon tänkte på att hon skulle träffa Snape. Lily stod redan utanför klassrummet tillsammans med Laura och Remus.
" Hej." De tittade upp och log mot Vanessa.
" Hej Nessa." Remus log ett stort leende och tittade på henne. " Skönt att vara tillbaka?" Vanessa nickade och log.
" Det var ganska tråkigt att bara vara på sjukhus." Hon skrattade nervöst.
Remus tittade på Lily som nickade ett " Vad var det jag sa" nick.
Professor Snigelhorn kom och öppnade dörren.
" Välkommen tillbaka Miss Luwe." Hälsade han när hon gick in i klassrummet.
" Tack sir!"
Lektionen började. Snape glodde ofta på Nessa som ryste längst hela ryggraden. Sirius glodde på Snape med brinnande ögon och Snape tittade bort. Nessa tittade tacksamt på Sirius som log.
" Jaha, idag ska vi göra Fridsdrogen. Någon som vet vad det är?" Han tittade sig runt i klassrummet och fastnade på Vanessa.
" Miss Luwe, kan du berätta för klassen vad Fritidsdrogen gör?" Vanessa nickade.
" Fridsdrogen är en dryck som stillar oro.Den är mycket komplicerad, och om man gör fel kan drycken försänka målet i djup sömn." Snigelhorn såg förtjust ut.
" Mycket bra. 10 poäng till Gryffindor. Ni har 2 timmar på er. Varsågoda att börja. "
Alla slog upp sina böcker och mycket snart luktade det både bränt och var fullt av rök i hela rummet.
" Asså hur i helvete ska detta gå." Vanessa tittade upp när hon hörde Sirius röst och skrattade åt honom. Han torkade bort svetten ur pannan och blängde på Vanessa.
" Vad?"
" Vad håller du på med?" Sirius ryckte på axlarna.
" Jag ger upp." Han sjönk ihop på stolen. Vanessa tittade ner i sin kittel och såg den glittrande silverångan och förstod att hon var klar.
" Vill du ha hjälp?" Han tittade tacksamt upp och nickade.
Det var ganska kul att umgås med Sirius. Han var trevligare än vad Vanessa trodde. De hade bott grannar i så många år men endå aldrig snackat ordentligt.
vanessa hade en konstig känsla i magen. En glad känsla. En pirrande. Kan det vara kärlek?

Mera?

BEVAKAR! Taggar NoraWood ♥

SUPER! Älskar denna ♥

Jättebraaaaa! Mer!!

Meeer! Super! Jättebra längd på kapitlen

Känns inte som den blir så bra

KAPITEL 4:

SIRIUS:

Sirius kunde inte rå för det. Att han läste Vanessas dagbok alltså. Den la där, på bordet framför öppna elden i sällskapsrummet. Han visste inte att det var hennes förrens han hade läst det sista hon skrivit i den.

" Kära dagbok,
Hur ska jag göra? Mamma har inte råd att betala sjukhusräkningen. Hon jobbar redan 14 timmar om dygnet. Jag kan inte tvinga henne att jobba mer. Suck.. Jag önskar jag bara kunde trolla fram de sista 550 galleonerna så jag kunde betala den. Så mamma slapp tänka på den. Hon har panik. Gråter och försöker hitta någon som vill köpa huset. Jag kan inte godkänna det. Jag växte upp i det huset och det ska inte vara pågrund av mig som vi måste sälja det.

Jag är rädd att hon ska ta livet av sig dagboken. För all stress. Samma stress jag har. Jag klarar mig. Jag försöker hålla ett litet leende på läpparna så frågar ingen hur jag mår. Jag måste bara stå ut. Jag önskar att jag aldrig blev till. Då hade mamma klarat sig mycket bättre. Pappa hade funnits kvar. Han lämnade oss för att jag är häxa. Hade jag inte fötts hade han inte vetat om att mamma också är det. Då hade de levt ett bra liv tillsammans och mamma hade inte behövt stressa ihjäl sig."

" VAFAN HÅLLER DU PÅ MED SIRIUS?" Sirius ryckte till när han hörde Vanessas röst. Hon stod framför honom , darrandes av ilska. " HUR KUNDE DU LÄSA MIN DAGBOK?" Hon tog den ifrån honom, kastade in den i elden och rusade ut ur sällskapsrummet. Sirius tittade in i elden och kände hur det högg i hjärtat. Hon hade äntligen börjat godkänna honom och nu förstörde han allt.

VANESSA:
Hon sprang. Ut ur slottet. Det regnade. Hon märkte det knappt. Hon rusade ner till sjön och sjönk ihop mot trädet som stod där. Tårarna bara rann. Han läste hennes privatliv. Han läste hennes djupaste tankar som inte ens Lily vet om. Vanessa skrek rakt ut. Det ekade genom bergen.
" Miss Luwe, vad gör du här?" Vanessa kisade genom regnet och såg Hagrid stå där under ett paraply.
" Hej Hagrid." Hagrid räckte fram en hand.
" kom med mig så tar vi en kopp te. Du kommer bli sjuk om du sitter här i regnet." Vanessa lät Hagrid dra upp henne på benen och följde efter honom tills hans stuga. Hagrid gjorde iordning en kopp te till henne och ställde fram en plåt med bullar som luktade gudomligt. Hon tog en bulle.
" miss, berätta varför du satt där i regnet och grät." Han stoppade in en hel bulle i munnen, tog två tuggor och svalde. Vanessa tittade på jätten och öppnade munnen och började berätta ALLT. Hur hennes mamma kämpar med pengarna, hur hennes pappa lämnade dem när hon var två, hur stressad hon var över räkningen, hur stressad hon var överhuvudtaget. Allt bara flög ur henne i osammanhängande meningar. Hagrid brummade, nickade och klappade hennes hand.
" Innan jag började på Hogwarts levde jag i en skog." Vanessa tittade upp på Hagrid och torkade tårarna.
" Gjorde du?" Hagrid nickade.
" Ja, mamma hade inte råd med något annat." Så man kan säga att vi bodde på gatan. Sen träffade jag Dumbleodre. Den finaste mannen på jorden." Vanessa nickade och la huvudet på snett.
" Vad hände?" Hagrid började berätta hur Dumbledore trollat fram ett hus till dem i skogen. Hur han berättade om Hogwartso ch gett Honom ett brev. Samma brev som Vanessa fick när hon fyllde 11 år.
Det gick en timme, sen två.
" Nej nu är det dags att gå tillbaka. Jag följer dig till portarna." Hagrid reste sig och log mot Vanessa. De gick under tystnad till portarna.
" Tack Hagrid. För allt." Sa Vanessa och log när de var framme vid dörrarna. Hagrid log stort.
" För all del. Välkommen åter när du vill." Vanessa nickade, vinkade och gick in i det varma slottet. Hon gick upp till sällskapsrummet.
" Lösenord?" Sjön den Tjocka Damen glatt.
" Wingummin" Dörren öppnades och Vanessa klättrade in. Hon tvärstannade innanför dörren.
" Vad är det här?" Vanessa tittade på Lily, som i sin tur tittade på James, som tittade på Sirius. Han såg besvärad ut.
" Förlåt för att jag läste din dagbok. Jag hann rädda den förresten." Han viftade med hennes dagbok och pekade sedan på påsen.
" Vi, alltså alla vi här, och några Huffelpuffare har samlat ihop de 1000 galleonerna du behöver för att betala räkningen." Sirius räckte fram påsen. Vanessa skakade på huvudet.
" Jag kan inte ta emot dem!" Sirius tryckte påsen i hennes hand.
" Det kan du visst. Jag gillar att kunna titta in i ditt rum!" Vanessa spärrade upp ögonen.
" Brukar du titta in i mitt rum?" Sirius skakade på huvudet med ett flin.
" Jag måste ju skylla på något." Vanessa brast upp i ett leende och kastade sig i Sirius famn.
" Tack Sirius, tack! Och tack alla andra!" Alla i Gryffindor gjorde en stor gruppkram.
Vanessa log. Allt kändes bättre. Allt!

Mer?

Så sjukt bra! Den äger! Och jag älskar din snabba update xD

Va? DEN BLIR JU SUPERDUPERBRA!!
Älskar hur du skriver och hur du gör allting så himla bra

KAPITEL 5:

VANESSA:

Vanessa stod i uggletornet och klappade sin uggla Pives.
" Orkar du flyga med deta?" Hon knöt försitkgit fast den tunga pengapåsen runt hennes ben. Pives hoade ljust och flög ut genom fönstret. Vanessa tittade efter henne tills hon inte kunde se Pives mer. Månen lyste starkt ikväll noterade hon innan Vanessa började gå tillbaka mot slottet.
" Men titta. Är det inte äckliga Luwe" Vanessa ryste till när hon hörde Snapes röst. Paniken steg inom henne. Han kom närmare och närmare.
" Jag skulle inte göra det där om jag var du!" Vanessa flög runt och såg Sirius stå där med James och Remus. Snape backade några steg.
" Kom killar, jag orkar inte bråka." Snape sprang iväg med sina kompisar. Jag tittade tacksamt på killarna.
" Tack." Sirius log.
" Det var så lite. Kom, vi följer dig till slottet." Killarna gick på en varsin sida av Vanessa och småpratade längst vägen. " Vad gjorde du i uggletornet så här sent?" Sirius tittade på Vanessa med oroliga ögon.
" Skickade hem pengarna till mamma." Killarna tystnade eftersom de visste att det var ett känsligt ämne.

Dagarna gick och Vanessa var väldigt stressad över läxor och annat arbete. De satt vid frukosten när posten kom. Pives landade framför henne och sträckte fram benet. Vanessa knöt loss brevet och började läsa.

" Kära Vanessa,
Tacka alla för pengarna. Jag skäms över att ta emot dom men vi måste betala. Jag hoppas du mår bra och att skolan inte är alltför jobbig. Är alla snälla mot dig?
Jag träffade din pappa igår. Han har tänkt under alla år och skulle gärna vilja träffa dig på vinterlovet. Men det är bara om det går bra för dig!
Jag älskar dig Vanessa
Mamma!"

Vanessa knycklade argt ihop brevet.
" Vad är fel?" Lily tittade på mig med gafflen halft i munnen.
" Min pappa vill träffa mig." Sirius tittade up.
" Han som stack när du var två?" Vanessa nickade surt.
" Efter alla år tror han att jag bara kommer förlåta honom." Lily la huvudet på snett.
" Du kanske ska ge han en chans?" Vanessa suckade.
" Jag vet inte Lils. Jag vet inte"

Väldigt kort och tråkigt inlägg. MEn har ide torka. UGGLA MIG IDEER GOTT FOLK!

Jättebraaaa