PRS med Marina Granger och Caty Delacour

Hermione såg sig omkring. Perrong nio och trekvart var fullt av förväntansfulla ansikten. Hennes ansikte var lika förväntansfullt som alla andras. Hennes föräldrar gav henne en stor kram.
- Gör ditt bästa, sa hennes pappa.
-Vi älskar dig, hennes mamma kvävde en snyftning.
Hennes föräldrar var så stolta över henne och hon tänkte inte göra dem besvikna. Hon kunde redan hogwarts historia utantill och ett flertal enklare formler. Hon drog sin tunga koffert ombord på hogwarts expressen.

Korridoren på tåget var full av äldre elever och Draco kände sig liten. Han trängde sig fram och lyckades tillslut komma fram till den speciella tågavdelningen för slytherinare. Det var egentligen inte meningen att det skulle vara så, men det hade blivit så, både för att ingen ville vara med slytherinare och slytherinare ville inte vara med några andra än just slytherinare. Därav avdelningen.
Draco såg Crabbe och Goyle sitta i en kupé, de hade varit på Malfoys ägor flera gånger, mest med sina föräldrar. Han öppnade dörren och gick in för att sätta sig. Trots att de inte kände varandra så bra kändes det som om Draco var deras ledare. Kanske för att han hade minst tre gånger så mycket IQ som dem.
Han flinade åt dem och de flinade dumt tillbaka. Ibland hade Draco undrat om de skulle komma in på skolan, de kunde ju knappt läsa ens.
"Tjenare." sade Goyle och gjorde plats på sätet bredvid honom.
Draco satte sig ner, och plötsligt kände han sig inte så liten och ensam längre.

Hermione hade redan frågat ett flertal andra elever när hon uppgivet öppnade en kupe dörr för att fråga var Nevilles padda hade tagit vägen.
-Har ni sett en padda? En pojke som heter Neville har tappat bort sin.
Två killar med munnarna fulla med godis tittar upp.
-Men vänta du är ju Harry Potter! sa hon. Och du?
Den rödhåriga killen svarar med munnen full av godis.
- Rwondahlf Weshly.
- En ära, säger hon sarkastiskt.
Hon går besviket till slytherins vagn. Där sitter en ganska söt blek pojke. Han ger henne avisande blick och hon rycker på axlarna och går därifrån.

Draco ser till att täcka så stor del av sätet som möjligt. Främst för att de elever som desperat letar efter en plats att sitta på ska förstå att ingen ska sätta sig där. Det var en av de saker Dracos pappa varit tydlig med, att han skulle visa att han var en renblodig Slytherinare, och därmed inte ens kolla på smutskallar och annat som ansågs mindre fint.
En flicka med yvigt brunt hår och mörka ögon stannar till, Draco ser direkt att hon inte växt upp i den magiska världen. Hennes ögon var uppspärrade, som om hon försökte suga in allt i den här nya världen, i fall det skulle vara en dröm.
Lite ovilligt gav han henne en kall blick och hon går vidare.
Draco lutar sig tillbaka i sätet och faller in i halvdvala medans tåget rullar vidare genom landskapet.

Hermione blir kall i bröstet. Varför måste folk behandla mugglarfödda annorlunda? Hon var ändå inte så sur. Hon skulle inte låta några korkade människor förstöra hennes äventyr. Hon skulle minsann visa dem att man inte måste vara renblodig för att vara en bra häxa eller trollkarl. Hermione går tillbaks till Neville, Dean, Seamus, Parvati och Lavenders vagn. I sådana här ögonblick gör hon det Hermione gör, begraver näsan i en bok.

Draco vaknade med ett ryck och insåg att tåget hade stannat. Crabbe och Golye satt med näsorna pressade mot fönsterrutan i ett försök att få en skymt av slottet. Fast imman från deras munnar skymde deras sikt. Riktiga idioter, men Draco gillade dem ändå. De var också ett par vänner som hans föräldrar inte skulle ha något emot, vilket alltid var bra.

Draco steg ur tåget och kände en enorm lättnad. Äntligen på Hogwarts, äntligen hemma. Slottet utstrålade värme och hade en mystisk och magisk aura som var så tjock att man nästan skulle kunna ta på den.
"Första årselever hitåt!" ropade en djup, stark röst och Draco hoppade till.
Bakom honom stod den största man man någonsin sett.

Hermione höll på att berätta allt om Hogwarts historia för en uttråkad Lavender, när tåget gör gnisslande ljud. Tåget stannar på perongen.

Jag och mina nyblivna vänner går ut på perrongen. Vi stirrar upp på den väldiga mörka siluetten. Hogwarts! Slottet tycks vibrera av energi. Varje skrymsle tycks vara sprängladdat med energi.
- Förstaårselever hittåt, mullrar en glad, mörk röst.

Det måste vara en jätte, hur skulle det kunna vara något annat?
Draco stirrade upp på den väldiga mannen framför honom.
"Han är till och med större än dig, Crabbe." viskade han sedan och flinade nöjt när Golye började skratta onödigt högt.
Jätten visade vägen ner mot en mörk, sjö som såg väldigt farlig och kall ut.
Lite orolig och tveksam satte Draco sig i en båt, och han grep krampaktigt tag om relingen när Crabbe satte sig i båten och det hela krängde till. Han andades djupt, han skulle inte få panik. Men det var en väldigt obehaglig känsla att inte veta vad som fanns under en.

Hermione tittade på mannen som minst måste vara en halvjätte. Hon började automatiskt gilla honom eftersom han hade stora vänliga ögon. Hermione gick långsamt och försiktigt ur båten och tittade på det bäcksvarta vattnet. Tänk om det fanns en helt annan värld under ytan. Allt var möjligt i en värld full av magi.