PRS med elly lovegood

Alexia
-Man kan inte vara positiv till nåt om ens värld bara består av negativa saker. Jag säger inte elaka saker jag är bara negativ! Du vet inte hur det känns!!! Jag har försökt att ta självmord tre gånger. Men du kommer ändå inte förstå! skriker jag och springer iväg. Hon är förvånansvärt snabb. Jag klättrar upp i ett träd. Hon följer efter. Jag gråter och skriker. Men hon bara stirrar på mig.
-Imorgon går jag ner till havet och ger publiken en riktig show, en show som slutar med mig död.
Hon ler.
Först tror jag att hon är hånfull, men hon ser snäll ut.
- Du har rätt jag vet inte hur det känns men jag kan kanske hjälpa dig.
Jag ler ett tårögt leende tillbaks.

-Ok ska vi gå och kolla i väskorna, säger jag.
-det är ett rep två äpplen, en tändsticksask, två filtar, en flaska med lite vatten, yxa, solglasögon och en påse med salt! Nödvändigt! skrattade hon.
-I den här finns: en knivslipare, 10 extra pilar, två par shorts, två par långa byxor, en skål, en tom vattenflaska och 10 burkar och askar! säger jag kom nu badar vi!
_____________________________________Ps Alex__
Elly lovegood

Alexia
- Om du ger mig pilarna så delar vi lika på det andra. Du kan ta yxan. Vi bygger en flotte och korsar vattnet.
- Bra ide.
Vattnet glittrar när vi går ner mot
vattnet. Det är vackert och ingen skulle kunna ana
vad som gömmer sig under ytan.
Vi börjar jobba på flotten. Nu har jag hundra tio pilar
och hon en yxa och två dolkar.

Alex
-Phu, äntligen klara! pustar Alexia.
-ska vi gå och svalka oss i den lilla sjön där uppe? Har du också badkläder? säger jag.
-Japp!
Det kändes som att bli befriad från en tung börda att svalka sin kokheta kropp i det svala mjuka vattnet.
två meter framför mig dök en dy blöt alexia upp. Hon log ett elakt leende och med all sin kraft stänkte vatten på mig. jag hoppade i sista stund undan, men Alexia välte omkull pågrund av kraften i vattnet. Då dök jag och grep tag i Alexias fot.
-IIhhhh! skrek hon. då simmade jag upp till ytan och log
_____________________________________________
elly lovegood

Alexia
När jag såg att Alex simmade upp till ytan tog jag tag i hennes fot och drog ner henne. Sen simmade vi upp till ytan, skrattande och glada. Sen kommer vi ihåg kamera som filmar. Publiken börjar nog bli lite blodtörstiga nu. Vi utbyter oroliga blickar och klär på oss kläder. Vi börjar bli hungriga.
-Vi måste ta oss till fastland imorgon, säger jag.
- Mmm, svarar hon tankfullt, vi delar på ett äpple.
-Vi är jättehungriga, har två äpplen, och kommer kanske dö om vi tar oss till fastlandet.
- Vi lever ju fortfarande!
- Det gör vi inte ifall vi inte kommer på en plan.
- Vad tycker du?
-Vi använder flotten över vattnet, och gräver en lya på land där vi kan bo.
- Vi hittar en plats att sova och letar örter, badar, fyller på vatten flaskan och uppfinner nödvändiga föremål.

Alex
-Ahh!! kolla, kolla, kolla! en sötvatten bäck! skriker jag lyckligt.
-Ja! säger hon.
Vi fyller båda flaskorna och påsen som saltet förut låg i med vatten. Saltet lägger vi i en av askarna.
Efter det byter vi om till shortsen. De långa byxorna och kläderna vi kom hit med(en tjocktröja, jeans, regnjacka och stövlar)förutom våra skjortor lägger vi i våra stora ryggsäckar.
-åhh vad det är varmt! stönar Alexia och försöker fläkta sig med handen. Kan vi inte typ skära av ärmarna?
Great idea!
Sedan sätter vi upp våra hår i varsin tofs och knyter de blåa och gröna skjortorna vid naveln och går med våra tunga fullpackade väskor till vattnet
_____________________________________________
Elly Lovegood
jag och du i sagan

Alexia

Vi drar våran flotte till vattnet.
-Redo?
-Redo!
Vi sätter oss på flotten och använder provisoriska paddlar att paddla ut med. Flotten glider mjukt ner. Vi paddlar ut en bit när vi plötsligt hör ett ljud bredvid oss. En stor tagig svans slår ner med ett plask. Vi tittar skräckslaget på varandra.
-Paddla,skriker Alex.
Och vi paddlar. Armarna värker och hjärtat bultar. Då får
jag syn på några pteranadons.
-Paddla till pteranadonerna.
- Varför?
- Vi liftar!
Vi paddlar mot dinosaurierna när vidundrets svans skjuter upp igen. Jag sjuter en pil som träffar svansen. Monstret plaskar och vi tar tag i flygödlorna. Dem flyger över monstret i ett desperat försök att få av oss när en väldig klo sjuter upp ur vattnet och river mig över magen. Vi flyger över land nu och jag hålker ena handen tryckt mot magen och andra om dinosauriens ben. Alexia är strax bakom mig. Det börjar svartna för ögonen och jag tappar taget och faller fem meter ner. Jag svimmar

Alex

Jag ser Alexia falla långt under mig. jag släpper taget och tar tag i Alexia och simmar i en extrem fart mot flotten.
Väl uppe på flotten kom jag på att tänka på vilken tur det var att väskan och vapnen var hårt fast spända och att allt utom tre förlorade pilar låg i den vattentäta väskan.
I panik för Alexias sår letar jag igenom min väska och till min lättnad finner ett first aid kit! vilken tur att jag gick i scouterna från att jag var sju till treton.
en halvtimme senare kvicknade hon till!
-Åhhh! jag trodde du var död! säger jag i en lättandes suck. ahh! hela flotten skakar till när den stöter mot land. vi går upp på den lilla klippavsatsen med våra väskor. jag stödjer Alexia.
-Kolla! en liten grotta, där är vi nog säkra, säger Alexia
Väl uppe pustar vi ut och lägger oss på mossan och drar filtarna över oss.
-Godnatt!
-Godnatt

Alexia

Det är morgon. Det är helt tyst. Solen lyser igenom grottmynningen. Det hade varit skönt ifall det inte vore för smärtan. Jag försöker resa mig upp men blir alldeles yr. Kamerorna zoomar nog in på min reaktion nu. Jag lägger mig med en duns på golvet. Såret blöder ymnigt. Det kommer var ur såret. Jag har ont i huvudet. Jag sträcker mig efter vattenflaskan och dricker lite. Därefter lägger jag mig tillrätta i sovsäcken och slumrar till.

Alex

-Alex! Vakna!
Jag slår upp ögonen och ser en leende Alexia framför mig.
- Jag har gjort frukost!
Hon ställer fram två gröt skålar och två glas med mjölk!
-vad har du fått den ifrån!? Undrar jag.
Alexia pekar ut på några getter som betar utanför.
Efter frukosten kollar jag till Alexias sår.
-Nämen! Det har ju blivit en skorpa.
Jag hör ett svagt ljud som låter misstänkt likt en kamera som zoomar in på Alexias sår. Jag ler svagt
_______________________________
Elly Lovegood