Medeltida tonårskärlek - Parvapuff

*bevakar*

När kommer första kapitlet?

Kul att så många är intresserade av vår lilla ff!

Ni undrar kanske varför det dröjer så mycket med det första kapitlet och det är tyvärr mitt fel. Det har tagit ett tag att ställa om från sommarlovsslöhet till skola, så jag har helt enkelt inte hunnit med att skriva efter min ridning. Nu kommer jag att sätta mig ner och skriva klart den sista biten, men tänkte bara meddela varför. Är ledsen att det tog så lång tid. Kommentera gärna när ni vill ha kapitlet.

Taggar♥

Bevakar c:

Första kapitlet:

- Tycker inte du att Godric är skitsnygg? fnissar jag där vi sitter tillsammans vid den hemtrevligt sprakande elden. Lågorna dansar i mörkret och lyser upp den lilla fäbodstuga som är mitt hem. Rowenas kinder blir lite smått röda när jag nämner Gryffindor. Det verkar inte bara vara jag som är interesserad.
- Verkligen!
Det går inte att hålla sig för skratt längre. Snart sitter vi dubbelvikta på den knöliga stocken vi använder som bänk. Vi måste akta håret från att falla in i de dansade flammorna så som min lillasyster Gwendolyn råkade göra för ett par år sen. Hennes vackra röda hår blev helt bränt i topparna. Tur att hon har många år kvar tills hon ska skaffa sig en man, ingen vill ha en korthårig kvinna. Märkligt och onödigt egentligen, men jag måste erkänna att det är så det är. Tanken på en vuxen Gwen är förvirrande.
- Jag tycker faktiskt att ni passar ihop väldigt bra, påstår Rowena och ler finurligt mot mig.
- Man kan ju alltid hoppas, svarar jag.
Tänk om hon faktiskt har rätt? Tänk om mina drömmar kan bli sanna?
Jag sätter handen under hakan och suckar drömmande. Både jag och Rowena brister ut i gapskratt. Vi är verkligen på skratthumör. Jag ställer mig upp och kollar ut i den kolsvarta natten. Nu är det nattdjurens fridfulla tid. Jag hör syrsor och ugglor som hoar, några fiskar som sätter igång vågor i sjön som ligger kant i kant med vår stuga. Det ända jag kan tänka på är Godric. Hans vackra, vilda ansiktsuttryck och kämpaglöd är något som jag lätt ger min högra hand för.
-Kan vi inte gå ut? kommer jag plötsligt på.
-Mitt i natten? undrar Rowena förvirrat.
-Jaa, annat går ju inte nu! svarar jag glatt och skyndar mot dörren med mina blonda flätor skuttande mot min rygg.
-Visst, svarar hon förvånat.
Hon reser sig upp försiktigt och tar sin trollstav från bordet. Hennes rörelser är något jag avundas starkt. Hon rör sig som om hon äger hela världen, något helt annat än min klumpiga stil.

Jag letar fram min kappa och drar den över axlarna. Jag känner trollstaven i fickan. Bra, jag glömmer den nästan jämt. Dörren gnisslade när jag öppnade den. Det lät som en blandning av hemtrevligt och lite läskigt. Mina tankar vandrade runt i hemska banor. Såhär på natten så var allt tusen gånger läskigare, och jag försökte att skrämma upp mig själv. Jag stoppade fötterna i de enkla kängorna jag hade såhär på slutet av hösten.
-Så, vart ska vi gå? frågade medans årets första snö började dala ner från den mörka himlen.
Ett brett leende spred sig över mina läppar.
-Varför inte gå och kolla om Godric sover? Vem vet, han kanske vill vakna till några så vackra damer som vi.
Mitt leende spred sig snabbt till Rowena.
-Kanske det, sa hon. Och i värsta fall så kanske han blir något skrämd.
Mitt och Rowenas leende blev önnu större tills vi helt brast ut i skratt. Jag tvingade ner ett till skratt när jag mimade "eller i bästa fall" till Rowena. Jag såg att hon också höll inne ett skratt. Vi hann inte gå långt innan vi bara behövde kolla varandra i ögonen för att skratta så mycket så det gjorde ont i magen.

Ingen av oss vet riktigt varför vi egentligen ska till Godric mitt i natten, men från min sida verkar det helt perfekt. Kanske kan jag få chansen att flirta lite .. Bara tanken får mig att fnissa hysteriskt och märka ett nervöst litet pirr i magen, som små fjärilar som flyger ikapp där inne. Rowena ser lite konstigt på mig. Antagligen undrar hon vad som är så himla kul. Jag inser plötsligt hur vacker hon är jämfört med mig. Perfekta, mörka lockar som vackert ramar in hennes ansikte med stora, helt underbara gröna ögon. Hennes kropp är också helt perfekt, som om hon var en bild tecknad på ett pergament om den snyggaste sorts kroppen man kan ha. Om ni fattar vad jag menar. Godric kommer i vilket fall som helst vilja ha henne tusen gånger mer än mig, med mitt toviga flätor, stora näsa och klumpiga sätt att röra mig. Men jag följer ändå efter Rowena och försöker dölja den sorg och självhat som plötsligt sköljer som en våg över mig, fast att jag vet att det är hopplöst. Surt snubblar jag över stenar och river ansiktet i grenar. Jag njuter nästan av hur grenarna rispar mitt redan så hemska ansikte. När vi väl kommer fram till Godrics familjs stuga och finner honom sitta vid bäcken och öva besvärjelser, bryter jag ihop totalt och börjar storgråta. Godric har sett mig innan och vet såklart hur otroligt ful jag är, han kommer inte bry sig ifall att jag vänder om så att Rowena och han får vara själva. Jag är inte menad för denna värld.

Hope you liked it!

Jätte braa!! Tagga kap 2!

BRA!

ABSOLUT TOTALMEGA SUPER FANTASTISKT MEGA ANNANA SBANAN GUUUUUURK BÄSTA NÅNSIN SOM FINNS!!!!!!!!!!!!

Galet gurkigt!