Prs mellan delete. och Selma...

Eve började skratta medan hon tryckte filen med papper mot sitt bröst. Hon kände sig uppspelt. Vid liv, nästan. Fast hon hade varit död så länge att det knappast spelade någon större roll.
Hon betraktade Nolan lite med avund. Han hade knappt reagerat på hennes kommentar. Hans liv måste vara fyllt med magi. Hennes... var inte det. Hon önskade. Ibland önskade hon det så innerligt att magin sprudlade ut ur fingertopparna och lägenheten blev en endaste underbar röra, men, hon var rädd för lyckan och adrenalinkicken hon kände när hon för en nanosekund lyckades kontrollera sin magi. Sedan brukade allt gå åt skogen. Men de gånger allting gick bra... Hon önskade att alla dagar var så. Och det skrämde henne det med. Hon hade en person inom sig som var så mäktig att Eve hade svårt att hålla henne inne.
Men, trots det så blev hon upphetsad. Hon hade aldrig haft en konversation om magi med någon tidigare förutom sina djur och att få ett svar för en gångs skull gjorde henne helt fascinerad. "Nästan rätt. Häxblod, men... jag använder inte mina krafter. Så, halvt om halvt. Jag älskar att studera den magiska världen men att vara inblandad tycker jag inte om", medgav hon med en liten suck och lade en hårslinga bakom örat.
När läraren kom och öppnade dörren så såg hon upp mot Nolan med ett leende. "Tack, men du först", log hon, "ifall du inte har något emot att jag sitter bredvid dig för idag åtminstone?" lade hon sedan till. Hennes sprudlande livsenergi fick henne att våga.
Magi.
Hennes kropp längtade efter magi så mycket att hon nästan kunde känna sina fötter lyfta vid tanken.
Eve försökte tygla energin. Hon skulle bli tvungen att utföra en ritual igen. Somliga utförde dem för att fyllas med kraft - Evelyn gjorde det för att bli av med sin så att inga fler olyckor inträffade.

Nolan rynkade på pannan. Häxblod? Han märkte verkligen att detta var något nytt för henne, hade hon aldrig träffat någon annan magisk varelse? Eller ens någon som ens var av hennes sort?
Det oroade honom, om hennes krafter skulle bli ännu starkare - hur skulle hon då kunna hantera det utan hjälp? Nolan gav henne ett leende när hon frågade om hon kunde sitta bredvid honom och nickade till svar. Han gick in i klassrummet, deras lärare satt längst fram och sorterade papper. Nolan skyndade sig med att sätta sig längst bak, i fall Eve och han skulle vilja ha en ostörd konversation.
När de satte sig ner mötte Nolans blåa ögon Evelynns blick. "Så.. Har du på något sätt haft kontakt med en magisk varelse förr?" mumlade han, kastade en blick ut över klassrummet. Klasskamraterna var upptagna med att sätta sig på sina platser och prata med sin bordskamrat. Läraren gnuggade sig i ögonen med en rynka på pannan och försökte tysta eleverna så gott det gick. De behövde inte oroa sig för att de andra skulle smyglyssna.

Hon satte sig ner bredvid Nolan med ett litet leende på läpparna, tacksam över att sitta längst bak.
"Definitionen av varelse kan nog skilja från person till person. Men... jag har aldrig haft en konversation med någon, nej", log hon samtidigt som hon rodnade. Hon visste att det var udda. Utan att riktigt förstå varför så visste hon att det inte var så det skulle vara.
"Jag har... låt oss säga att jag har ett komplicerat förflutet och att ha magi endast gjort det ännu svårare." Hon mörknade något och blundade för en sekund för att bli av med minnena av svårare tider. "Även om magi är det enda anledningen till att jag fortfarande är vid liv så tycker jag inte om något jag inte kan kontrollera. Jag är ett kontrollfreak", lade hon sedan till.
Hon skulle ha kunnat ljuga, men den bästa lögnen är den som innehåller lite av sanningen i sig, och hon har bara Nolan att utgå ifrån gällande magiska varelser. Hon skulle nog inte ens kunna ljuga om hon så försökte. Trots sina studier var hon alldeles för medveten om att böckerna inte alltid stämde överens med verkligheten.
"Men, om jag har förstått det rätt så är ni varulvar praktiskt taget nästan aldrig ensamma. Så, jag räknar med att få träffa några fler. Konversationer är nog en annan fråga dock", log hon lite. Hon brukade inte se folk i ögonen, men hon kunde möta Nolans. Kanske var det för att magin i henne reagerade på den varulvar utstrålade. Kanske var det för att den här skolan redan var bättre än hennes förra. Kanske var det för att hon fått en ny start igen. Oavsett orsaken så kände hon sig lättad.
Så himla otroligt lättad att hennes penna började sväva ovanför bänken. Hon smällde skräckslaget ner den igen. Folk hade inte stirrat förut, men nu gjorde de det. Stirrade på den galna tjejen med det bleka ansiktet och de skräckslagna ögonen.
Hon skakade på huvudet och tvingade fram en rodnad. "Ursäkta. Kramade till så att reflexerna grep in. Axeln är bättre nu", log hon mot läraren och försökte att ignorera alla andras blickar. Magi skrämde henne mer än tonåringar.
"Brennan var det, eller hur?" undrade läraren med ett höjt ögonbryn.
"Ja", nickade hon bara och försökte att verka självsäker och inte som att hjärtat snart skulle hoppa ut ur sitt fängelse.
"Jag skulle kunna tacka dig för att ha fått klassen att tystna, men, jag skulle även kunna anklaga dig för att ha kommit oförberedd till min lektion."
Eve tappade nästan hakan. "Ursäkta?"
"Böcker och häften", förtydligade han.
Eve kunde kämpa. Hon skulle även vinna. Hon skulle kunna ge honom en utskällning och säga massvis med annat, men istället sjönk hon ihop i sin stol istället, den plötsliga livsenergin borta. "Förlåt mig. Det kommer inte ske igen."
"Seså, kom fram och hämta dina saker då", log läraren sedan mot henne och Evelyn insåg att han hela tiden hade menat att hon skulle kommit fram till honom på direkten när lektionen startat istället för att ställa till en sådan scen.
Så, hon reste sig tyst och gick fram till läraren och hämtade sitt material medan alla iakttog henne. Hon hade blivit ett byte ändå.
När hon satte sig bredvid Nolan igen kunde hon ha svurit på att ifall hon inte satt sig i den exakta stunden så skulle hennes ben ha förvandlats till spaghetti och hon skulle ha fallit ner till golvet.

Hej, förlåt att jag varit sjukt inaktiv men det har varit så mycket i skolan.. Och nu är jag inte direkt intresserad av rollspelet längre. Förlåt

delete. det gör inget Har också haft fullt upp i skolan, så jag förstår verkligen ^^