If you want me catch me (SV)

MEN JAG HAR JU REDAN SAGT ATT JAG LÄSER

OCH DENNA ÄR SÅ SJUKT BRA HERREGUD *DÖR*

PPP

Ny läsare!!!

*Bevakar*

AmandaPotter03 Kul!

Kapitel 3 BREVET FRÅN MIN SYSTER…?
(HARRYS PERSPEKTIV!)

Harry Potter suckade det var bara den 18 Augusti alltså lång tid kvar tills den 1:a September då han skulle börja på Hogwarts skola för häxkonst och trolldom.
Han tittade ner på Privet Drive och tänkte på hur allt hade ändrats så snabbt. Han skulle från Dursleys till en skola där hans föräldrar gått, och där alla var som honom.
Hans blick gled upp och han fick syn på något stort och brunt. Han trodde först att han sett fel men nej, det var en uggla! Han blev med ens glad men sedan knöt det sig i magen på honom. Tänk om dom upptäckt att de tagit fel och att han inte skulle få börja på Hogwarts.
Ugglan knackade mjukt på Harrys fönster. Han tittade sig omkring som om någon av Dursleys skulle vara i hans rum. Han öppnade fönstret och lät den lilla ugglan hoppa in och landa på hans skrivbord.
Han vecklade upp ett kuvert han läste snabbt han svalde. Syster, han? Nej, självklart inte. Han tänkte Harry Potter, var ju ändå ett vanligt namn. Han lyfte kuvertet och läste:

Harry Potter
Privet Drive 4
Little Whinging
Surrey

Jo det var adresserat till honom. Han bestämde sig för att strunta i det och gå ned till frukosten.
Han gick ner för trappan och in i köket där moster Petunia röt åt honom att inte bränna baconet i pannan och Dudley satt där med sin Smeltings-käpp som han svingade fram och tillbaks. Harry ställde sig framför spisen och vände Baconet i sista sekund innan det skulle ha blivit bränt. Han gjorde allt den dagen i dvala eftersom han inte kunde sluta tänka på Cady, hade han faktiskt en syster eller försökte någon lura honom. Hagrid hade ju sagt att han var berömd och när de hade besökt Diagongränden hade det märkts. Han kunde fortfarande känna alla handskakningar och alla ”Hej” och ”God dag”.

När kvällen äntligen kom satte han sig på sängen med brevet i handen. Han läste det om och om igen, baklänges och uppochned. Men det stod fortfarande samma sak, att han hade en syster. Efter en stunds grumlande somnade han med brevet i handen och glasögonen på sned.

När han vaknade morgonen därpå var han inte ensam, morbror Vernon stod i dörren.
”Pojk! Vad har du fått brevet ifrån?!” Röt han ursinnigt.
”V-va?” Stammade Harry och satte sig upp och rätade till glasögonen.
”Var inte dum! Du har ett brev i handen! Vart fick du tag i det?!” Röt Morbror Vernon.
”Jag fick det”, sade Harry och höll krampaktigt i brevet.
”Jag har läst det. Men kom inte och tro att någon annan som, som DIG ska kunna flytta in här!” Spottade han.
”Vadå flytta in?” Frågade Harry och blev mer intresserad.
”Spela inte dum! Jag fick det där brevet! Och ingen förbaskad mer människa ska kunna få flytta in här! Framförallt nu när vi har dig!” Vrålade han så att taket knakade oroligt.
”Jag vet ingenting!” Försvarade sig Harry och sneglade ut genom fönstret för att slippa se Morbror Vernons högröda ansikte. Han såg en mager kvinna vid namn Mrs Figg och en annan som han inte visste namnet på. Dem båda tittade mot Harrys fönster vilket betydde att de hade hört.
”Vad tittar du på?!” Röt Morbror Vernon och klampade fram till Harrys fönster och svor när han fick syn på dom två kvinnorna nere på gatan.
”Nå, pojk! Är du nöjd nu! Nu måste vi ta in den där… den där… saken här! Annars tror dom kanske att vi är… som DIG OCH DIN SORT”, väste Morbror Vernon.

JAAA BRA

Bra!

Kapitel 4 ATT VETA ATT NÅGON VET ATT MAN FINNS
(CADYS PERSPEKTIV!)

Cady låg på sin säng och stirrade ut på huset bredvid henne där murgröna klättrade över väggarna. Halva husets övervåning saknades. Nu när hon såg det lade hon märke till en skylt som satt nära grinden som också var täckt av murgröna.
En plötslig impuls bad henne att rusa dit för att se vad som fanns där. Hon reste sig upp och lät det svarta håret falla ner över hennes axlar. Hon tittade på den bruna ugglan och tänkte att hon snart måste komma på ett namn. Hon rusade sedan ned för trappan och in i köket.
”Cady”, sade Grace och reste sig sakta.
”Ja”, svarade Cady och tog sin jacka från en utav stolarna vid det runda bordet i mitten utav köket.
”De har svarat ja”, sade hon.
”Vilka har sagt ja?” Frågade Cady och tog på sig jackan.
”Dina släktingar”, sa Chris och ställde sig bredvid Grace.
Nu fattade Cady, de hade sagt ja till att hon fick bo hos dom. Det kanske var bra, hon skulle få träffa sin bror.
”Okej…”, viskade Cady.
”Du… du ska dit senare idag, vi ska handla dina trollsaker nu”, sade Chris och suckade.
”Packa dina saker”, tillade han.
Cady blev med ens tårögd och satte sig ner på stolen. Hon skulle aldrig mer få vara här. Hon älskade trotsallt Grace och Chris, det spelade ingen roll att dom ljugit för henne.
Grace tog ett djupt skakigt andetag och la armen på Cady och viskade att hon skulle bi gladare när hon köpte sina saker. Cady var tvungen att erkänna at hon knappt kunde vänta tills att få sina saker och börja läsa dom.
Hon gick tungt upp till sitt rum och la ihop sina saker som hon verkligen behövde och älskade och lade ner allt i en stor väska och gick tyst som en mus ut till bilen med blicken på skylten vid det gamla huset och satte sig i bilen med en tung suck.
Grace hade haft rätt när hon kom in i London och Grace mumlat.
”Någonstans här, någonstans” Hade Cady tillslut hittat en dör som såg ut att vara helt oanvändbar men öppnat den hade de gått in på en bar som badade i halvmörkret frågade Chris efter en man som hette Tom. En gammal man med böjdrygg kom fram och visade dom vägen genom baren och ut genom en smal dörr på baksidan. Bakom huset fanns en liten bakgård med en soptunna och en stenmur som fick det att hugga i hjärtat på Cady av en sekunds Klaustrofobi. Tom drog fram något som såg ut som en pinne som var bredare som ett handtag i botten och smalare upptill. Han slog på några stenar med pinnen och till Cadys förvåning började stenarna i muren att röra på sig.
Efter ett tag fanns inte den tjocka muren utan två små rader av muren. Hon fick syn på en kvinna med massor utav rödhåriga barn som gick förbi och mumlade något om ”självklart mycket folk”.
Grace mumlade något åt Tom och gav honom pengar och fick tillbaks en säck.
”Jag tror att vi ska börja med din skoldräkt”, sa Chris och började bana sig fram genom allt folk.
Cady följde långsamt efter eftersom hon måste titta på allt. Överallt stod det saker som:
”Drakhandskar! Bara 2 galleoner!” Ho undrade vad Galleoner var. Hon blev tvungen att springa till Chris eftersom hon nästan tappade bort honom. De gled in på en affär som hette ”Madam Malkins klädnader för alla tillfällen” en liten rund kvinna log mot Cady när hon klev in.
”Hogwarts?” Frågade hon och drog fram svart tyg.
”Öh… ja”, mumlade Cady.
Hon viftade med en stav mot ett måttband som svävade fram till Cady.
”Ställ dig på stolen lilla vän”, sa Madam Malkin.
Cady ställde sig på stolen som Madam Malkin pekade på och måttbandet började mäta henne.
Madam Malkin klippte i tyget och tittade på måtten efter en stund viftade hon med staven igen och måttbandet lade sig på ett stort bord. Hon viftade med staven och nål och tråd flög på och började sy klädnaden.
Efter et tag låg flera klädnader på bordet.
”Så, det var allt.”, Sa Madam Malkins.
Grace betalade henne och Madam Malkins sa hejdå.
”Vi ska nog köpa dina böcker nu”, sa Chris.
De gick in i en affär som hette Flourich and Blotts.
En man med gråsprängt hår hälsade dom välkomna.
”Hogwarts?” Frågade han.
Cady nickade och han hämtade en hög med böcker. Crace betalade och de gick för att köpa Cadys stav.
De gick in i en liten affär som tillskillnad från gatan utanför var dödstyst. Överallt stod hyllor som var proppfulla med lådor. En mycket besynnerlig man gled fram till Cady.
”Hm, en Potter, jaa dina föräldrar var mycket vänliga. Jag minns så väl när dom köpte sina stavar hos mig”, sa Mr. Olivander och gick bort till en utav hyllorna.
”10 ¼ tum ask med enhörnings hår som kärna. Precis som din mor”, sa han stilla och räckte Cady en stav.
Cady tog staven och höll den stilla i handen.
”Seså, vifta med den”, sa Mr. Olivander.
Cady viftade frånvarande med staven och kände hur den blev varm i handen ioch hur den började lysa.
”Ja, den ska du ha”, sa Mr. Olivander.
Cady betalade 7 Galleoner och gick ut från affären där Chris mötte dom med resten av hennes prylar inklusive en stor koffert med initialerna C.P. på.
”Vi ska göra ett besök på trollkarlsbanken”, sa Grace och började gå uppför gatan mot en stor vit byggnad. Cady gick efter henne. När de kom till huset möttes dom av en kort liten varelse med spetsiga öron som hälsade dom hjärtligt välkomna.
De gick uppför en marmortrappa och genom en stor port och vidare in i en sal.
Chris gick fram till en liten varelse med likadana spetsiga öron.
”Jag skulle vilja göra ett uttag i Cady Potters valv”, sa han.
”Nyckeln?” Frågade varelsen släpigt. Chris drog lydigt upp en liten nyckel och räckte den till varelsen som tog emot den och vinkade dom till en vagn som dom satte sig i.
Vagnen startade och åkte snabbt ber för ett vingligt spår och stannade vid Cadys valv.
Cady hoppade ut och upp på en smal betongljutenkant. Varelsen låste upp valvet och Cady gapade. Guld överallt!
”Ta nu så at du har lite pengar med dig”, sa Grace och räckte Cady en liten påse.
Hon tog en liten näve av varje hög och knöt sedan ihop påsen och satte sig i vagnen igen. De åkte snabbt upp till hallen igen och lyfte ut kofferten och började gå ut ur hallen. De banade sig fram till muren och ut genom den lilla baren. Det kändes konstigt att se folk utan stora mantlar ien när de gick tillbaks till bilen.
Cady blev tung om hjärtat när hon fick syn på väskan hon hade packat.

Vägen till Privet Drive 4 gick snabbt och när Chris parkerade bilen utanför suckade Cady.
Grace torkade sig i ögonen och Chris blinkade onödigt många gånger. Cady kramade dom båda och tog sedan väskan och började gå. Hon fick syn på en tjock man med lång mustasch och en kvinna med lång hals och häst liknande huvud. Hon kunde se en pojke som var i hennes ålder och som sin far rund om magen var det hennes bror?
Chris harklade sig och lyfte fram hennes koffert.
”Ja, tack då”, sa han för att bryta tystnaden.
Mannen grymtade och släppte in Cady och Grace och Cris åkte iväg. Plötsligt kom en mager svarthårig pojke med glasögon.
Mannen grymtade att de skulle gå in i köket och Cady gick blygsamt in i ett skinande rent kök.
Hon satte sig på en stol och lag händerna i sitt knä.
”Du ska veta att du kan inte bara få bo här, det finns regler.
1. Fråga inget!
2. Inget av dina dom där… prylarna till den där hemska skolan i ditt rum
3. Du får inget eget rum, du får dela med Harry
4. nu tilltalar mig som ”Morbror Vernon” och henne för ´Moster Petunia´ seså skynda iväg”, grymtade manen och reste sig
Cady reste sig sakta och lyfte sin tunga väska.
”Öh, följ efter mig”, mumlade den svarthåriga pojken och började gå uppför en trappa som ledde upp en våning och in genom en dörr till ett enkelt rum med en säng, ett skåp och ett bord och intill ena väggen stod en tältsäng.

Superbra!!