Rose's Love

Tack så sjukt mycket Lolly!!
En ny läsare!!! ♥

Här kommer del 6:

'RAVENCLAW!!'
Hatten togs av från mitt huvud, och jag öppnade ögonen.
Jag såg Ravenclaw bordet som stod upp och applåderade. Magen gjorde inte ont längre och jag gick glatt bort till Ravenclawbordet.
Efter många handskakningar och välkomnandet och folk som sa 'du har kommit till det bästa elevhemmet!!' så skulle alla andra sorteras (Albus kom i gryffindor) sedan så skulle Rektor McGonagall hålla ett litet tal, och sen satte festen igång.
Maten var supergod, det fanns allt du någonsin kan tänka dig, plus lite till!
Jag tog för mig av det mesta, och började äta.
Det var supergott! Jag åt och åt och tog för mig mer, ända tills det sa 'STOPP!!' i magen. Nu var jag propp mätt.
Och väldigt sömnig.
Medans jag åt hade jag lyckats få en ny kompis, Felicia McLaggen.
Vi hade pratat om allt möjligt, och hon var väldigt intresserad av mig och min familj. Speciellt min fasters man, Harry Potter. Han är ju känd.
'Förstaårselever hitåt! Ravenclaws förstaårselever följer efter mig!'
Vi följde efter prefekterna till Ravenclaws elevhem, och sedan fick vi komma in till sovsalarna. (äntligen!!)
Jag bytte om till pyjamas direkt.
Jag gick och la mig, och det sista jag hörde var Felicias röst som sa 'Vi är bästisar va?' och innan jag somnade så mumlade jag 'mm...'

JÄTTEBRAAAAAAAA!!!! Och typisk förstaårs fråga: "Vi är bästisar va?"

Aaa eller hur Lolly!! ;D

Här kommer del 7:

Hej mamma och pappa!
Hogwarts är fantastiskt! Idag hade jag min första skoldag och den var super!
Jag har lärt mig min första formel, Wingardium Leviosa!
Oh, förresten! Jag hamnade ravenclaw!
Och jag har fått en ny kompis, Felicia!
Hon är väldigt intresserad av er, jag är så stolt över att vara ert barn, älskar er!
Love, Rose

Jag rullade ihop pergamentet och band fast det vid Arthurs fot.
'Det är till mamma och pappa, när du kommer tillbaka ska du få en mus.'
Jag log mot Arthur, och han hoade tillbaka och sedan flög han iväg.
Jag gick ner till uppehålls rummet.
En stor skara Ravenclaware stod vid anslagstavlan. Jag trängde mig fram, och såg en lapp som hängde på den.

'Ravenclaws quidditchlag söker två nya slagmän och en sökare. Om ni är intresserade ska ni vara på quidditchplanen den 3 september kl. 09.00.
Mvh, Charlie Chang, Ravenclaws Quidditch Kapten.'

'Wow!' Jag tittade längtande mot lappen.
'Om du vill titta får du skynda dig.'
En äldre pojke tittade menande mot mig. Jag såg på klockan. Två i nio!
Jag sprang upp i mitt rum och bytte snabbt om till enklare kläder, tog min komet ett-fyrtio och sprang ner till quidditchplanen. Jag har alltid velat bli sökare! När jag var framme så hade det redan börjat. Jag rusade in i skaran som redan stod där.
'Vad gör du här, förstaårselev?'
Charlie tittade frågande på mig.
'Jag vill bli sökare.

JÄTTEBRAAAAA!!!!! 99% säker på att hon kommer bli sökare!

SUPEEEEEEEEEEEEEEEEEER!

Tack så jättemycket Lolly!! smörbyttan ♥♥
Blir såååå glad! ♥

Här är del 8:

Först skrattade alla, som om de trodde att jag skämtade.
'Jag vill bli sökare.' Upprepade jag, och sträckte på ryggen och tittade Charlie rakt in i ögonen.
Han tittade menande på mig, men jag rörde inte en muskel.
Tillslut pekade han mot en bunt elever, som viskade till varandra och tittade då och då mot mig. Jag gick dit och sedan förklarade Charlie för grupperna vad de skulle göra för att få platsen i laget.
'De som vill bli sökare, ska fånga golfbollarna jag kastar mot dem. Den som fångar flest, vinner.'
Vi ställde oss på ett led, och jag var bland de den första.
När det var min tur, tog jag ett stadigt grepp om min komet, och flög upp i luften. Känslan att flyga var underbar, jag tröttnade aldrig på den.
'Är du redo?'
Charlie såg så liten ut, jag nickade till svar, och han började kasta.
Jag missade bara en enda boll (som Charlie kastade för långt) och alla var chockade över min insats.
'Du är nästan lika bra som Harry' Sa den som stod näst på tur.
'Harry?' Sa jag flinande. 'Harry Potter, min fasters man? Menar du han?'
Alla gapade, och jag gick stolt till läktarn, där man skulle sitta när man gjort sin insats. När alla var färdiga, så var det bara jag som träffat alla utom en. En kille hade missat två, och såg väldigt förtvivlad ut.
'Jaha' sa Charlie 'Ja då har vi våra nya lagmedlemmar. Alla var väldigt duktiga, men tyvärr kan inte alla komma in i laget.' Han log mot alla. 'Våra två nya slagmän är Oliver Pince' en kille som var ganska stor log brett och gick fram till Charlie och skakade hand. 'Och Leo Green' Ännu kille, som var lång och vältränad, gick fram och skakade hand med Charlie och dunkade honom i axeln.
'Och den nya sökaren är' jag bet mig i läppen och tog ett grepp om läktarens bänk 'Rose Weasley!' Jag blev jätteglad och flög upp ur bänken, och jag var så glad så att jag sprang fram och kramade Charlie!
'Tack för att du gav mig en chans'
Sa jag till honom.
'Inga problem, Rose.' Sa Charlie leende, 'Du har ju talang.'

När jag sedan gick mot elevhemmet med min komet på axeln så var jag så glad så allt var underbart.
Gräset var grönt, Himlen var skymnings färdig och luften var kall men värmande på något sätt.
Jag såg någon komma springande från slottet, mot mig.
Det var Felica.
'Rose! Rose! Fick du platsen? Hörde någon prata om att du försökte bli sökare!'
Jag nickade och Felicia såg helt överlycklig ut.
'Grattis! Precis som Harry ju! Förstaårselev och sökare!'
Jag log och hela världen kändes fantastisk.

JÄTTEBRAAAAAAA!!!!!! Men hon kommer ALDRIG slå Harry!

Tack så mycket!!!
Jag tror inte att någon nånsin kommer slå harry Lolly!! ♥

Här kommer del 8:

Nu har jag gått på Hogwarts i två veckor, och jag älskar det!!
Jag har lärt mig en massa nya trollformler, och jag kan älskar att quidditchträna!
Å juste, glömde och berätta!!
Jag har kommit med i Ravenclaws Quidditch lag!! Jag är Ravenclaws sökare!! På träningarna går det superbra, och idag har vi vår första match mot Slytherin!
Och jag hoppas att vi tar hem quidditch pokalen i år!
Felicia är jättesnäll och peppar mig mycket, och hon håller tummarna gör att vi vinner!!
Förresten, kan Felicia komma hem till oss till jul? Hon vill gärna träffa min släkt, men vi måste ju få tillåtelse från er.
Nu måste jag göra mig redo för matchen, saknar er jätte mycket!
Love, Rose

Jag rullar ihop pergamentet, ger det till Arthur och springer upp till mitt rum och byter om till mina splitternya Ravenclaw Quidditch kläder.
'Kunde jag komma till dig på jul??' Felicia såg spänt på mig.
'För hundrade gången, så har jag inte fått svar än.' Jag log menande mot Felicia.
'Har du skickat brevet då??'
'Skicka det nyss.' Jag rotade runt i lådorna efter mina quidditch strumpor.
'Okej, jag går ner till läktarn och tar en bra plats' Felicia försvann ut ur rummet.
Jag hittade inte mina strumpor, så jag fick ta några andra istället.
Sedan tog jag min komet (som låg gömd under sängen) och la den på axeln, och gick ner mot quidditch planen. När jag såg alla på läktarn, fick jag lite fjärilar i magen. Det var väldigt många. Jag gick in i omklädningsrummet, och hick vidare (eftersom jag redan var ombytt) resten av laget satt och väntade på mig. Jag satte mig ner, Charlie gick igenom taktiken, och sedan skulle vi ut på planen och spela.
När vi kom ut möttes vi av ett högt jubel från eleverna, och vi flög in mot mitten (på kvastarna) och svävade i våra positioner. (på kvastarna)
Madam Hooch kom in på planen, gick igenom reglerna, släppte ut dunkarna och kvicken, och när hon kastade upp klonken i luften, så var spelet igång.

JÄTTEMEGAAAABRAAAAAA!!!!! Och det känns lite som om Felicia bara vill vara med Rose för att hennes föräldrar + Harry är kända.... Oh well, antar att jag får vänta och se!

Tack så mycket Lolly!! och ja du får vänta och se, men du behöver inte vänta så länge

Jag fick lite flyt, här har ni del 10:

'Och tio poäng till Ravenclaw!'
Olivia Jordans röst ekade över hela planen.
Det gick bra för oss. Vi ledde med trettio poäng mot tio.
Jag tittade på alla som flög hit och dit.
Jag svävade runt och runt, och tillsist såg jag det!
Slytherins sökare, flög snabbt efter en liten gyllene sak. Den gyllene kvicken!
Jag lutade mig framåt och flög så snabbt kometen kunde, och så var jag jämsides med Slytherins sökare. Jag tittade på honom. Jag tror han var första eller andraårselev. För att blockera honom gjorde jag en enkel u sväng och hamnade mittemot honom. Han stannade, och tittade upp mot mig. Det var Scorpius Malfoy.
Son till Draco Malfoy.
Han som min pappa pratat så mycket om, fast på fel sätt.
Vi stod helt stilla (eller svävade stilla på våra kvastar) och tittade på varandra.
Kvicken verkade förvirrade eller något, för den svävade runt på samma ställe.
Scorpius behövde bara sträcka fram handen, han var närmare än jag.
Men han gjorde inget. Jag lutade mig lätt framåt, och sträckte ut handen långsamt. Han kanske bra lurade mig? Men sekunden efter höll jag kvicken i min hand, och man hörde Olivia Jordans röst: 'Rose Weasley har fångat kvicken! Ravenclaw vinner!'
Ett jubel utlöstes i publiken. Resten av laget landade på marken och kramade om varann. Men jag bara tittade på Scorpius, ända tills han vände om mot sitt lag.

'Snyggt!'
'Bra match!'
'Ni vann!!!'
På vägen mot slottet så pratade Felicia hela tiden om matchen.
Men jag hörde knappt.
Jag tänkte bara på Scorpius.
Jag måste tacka honom. Han kan inte ha gjort det där av misstag.
Men hur skulle jag få säga det till honom? Jag kan vänta vid porten! Han ska ju in till slottet, eller?
Jag sa åt Felicia att jag skulle vänta på någon, och satte mig tillrätta vid porten. Precis när jag satt mig, kom Arthur flygande med ett brev. Jag tog loss brevet, och rullade upp pergamentet:

Hej Rose.
Vi saknar dig jättemycket med.
Och grattis till att du är med i Laget!! Vi är så stolta!!
Visst kan Felicia komma till jul, men ni har ju sportlov om några dagar, då kan hon komma hem till oss om hon vill.
Hoppas att det går bra i skolan, vi blir så glada att höra att du trivs. Hugo har ganska tråkigt utan dig, men han och Lily brukar leka att de går på hogwarts.
Ses snart!
Kram, Mamma

Jag rullade ihop pergamentet igen, log lite för mig själv och tittade av en händelse in i korridoren. Där var Scorpius! Jag hade missat honom!! Jag flög upp och sprang efter honom. När jag kom ifatt stannade han, och tittade frågande mot mig.
'Jag ville bara säga' jag blev lite generad. 'Tack.'
'Äh, det var väl inget. Jag blev... Distraherad.'
Jag blev mer generad.
'Vill du ses någon gång? Alltså...' Jag blev röd om öronen. 'Som typ tack eller förlåt eller nåt.'
'Visst. Sjön imorrn, klockan 8?'
'Visst.'
Sen gick Scorpius iväg, och jag tittade långt efter honom, som i en trans. Vad snäll han är, och söt.