(Prs) The boy who lived & Luna_rav

- Mor, du behöver inte följa med, sa Tony och drog en hand genom sitt hår.

- Men det är väl klart att jag går med er, sa mor stressat.

- Vi är vuxna.. Vi klarar oss själva, sa Benjamin och gick ut i husets trånga hall, han tog på sig sina finaste skor och sin kappa.

Miranda vinkade åt sin mamma som stod i dörröppningen.
"Sluta oroa dig." sa Toby som också tittade på deras mamma. "Det kommer gå fintfint." sa han och Miranda nickade instämmande. De sa hejdå, ännu en gång och de började gå.

Benjamin öppnade dörren och väntade på Tony som snart kom han också, han tog på sig ytterkläderna och vände sig om.
- Hejdå mor, vi ses snart, sa han och gick ut, och jag stängde dörren efter honom och gick efter.

Miranda lyssnade på när hennes bror berättade om hur testet skulle gå till.
"Jag vet, jag vet." suckade hon. "Mamma har pratat om det tusen gånger." sa hon medan de gick.

Benjamin och Tony gick igenom den lilla staden och kom snart fram till byggnaden alla test gjordes i, det var långa köer utanför så vi ställde oss i den kö som var kortast.
- Orolig?, sa Tony och flinade.
Benjamin såg på Tony och höjde på ena ögonbrynet.
- Nej,sa han.

Merida ställde sig i den långa kön.
"Varför är det så lång kö, vi kan ju inte vara här hela dagen." muttrade hon och trampade på stället.
"Chilla, det kommer gå fort." sa hennes äldre bror och tittade sig lite omkring med händerna i fickorna.

Kön gick snabbt framåt och snart var det vår tur.
- Vem ska in först?, sa en medelålders man.
- Du går in först, sa Tony och knuffade in mig. Jag vände mig oroligt om och såg på Tony tills porten stängdes. En ung kvinna kom fram till mig, hon hade höga klackar och en tajt kostym för kvinnor.

Merida trampade irriterat på marken även om kön gick snabbt framåt. Hennes bror hade börjat prata med någon vän som stod bakom de, men Merida kunde inte se någon ut av hennes så kallade vänner i närheten.

(Har din karaktär bytt namn? )

- Följ mig, sa kvinnan och började gå längre in i byggnaden, jag gick långsamt efter. Kvinnan öppnade en dörr och log.
- Varsågod och gå in, sa hon. Jag gick tveksamt in och fick syn på en stol, några instrument och en äldre kvinna.

(Fuck, har tänkt fel, sorry.)
Miranda la armarna i kors med en suck och muttrade för sig själv. Hon försökte att titta bakom någons axel för att se hur långt det var kvar ut av kön, men personen var alldeles för lång.