Prs Wolf och Atlanten

Jag sneglar blygt på Nr 78 när han anländer och betraktar hans nästan flytande hud.
Om jag skulle beskriva hans utseende med ett ord hade det varit brännande.
När Fishsko belönar mig kan jag inte låta bli att le svagt även om jag snabbt försöker dölja det genom att titta bort med en seriös min.
Plötsligt ryser jag till och vänder mig om. Nr 78 tittar på mig med mord i blicken och jag rynkar pannan.
Var hans ögon alltid röda?
Jag kunde ha svurit på att de varit orange nyss.

"I alla fall, jag har kallat er hit för att meddela er om ett kommande uppdrag. Det kom in inte för så länge sedan och eftersom destinationen är åt motsatt håll än supernovan så är det säkert att skicka iväg er." Fishsko tar fram två i hophäftade högar och dem till soldaterna.
"Ert uppdrag blir att undersöka en planet i galaxen Vintergatan. Planeten är bebodd av små ynkliga varelser som inte borde skapa problem för er. Ni ska alltså skriva en rapport om hur allting står till där, samla prover och ta med en så kallad "homosapien" eller "människa" tillbaka till labbet för vidare undersökningar. Övriga detaljer står i häftet och om ni klarar det här felfritt så får ni 28 poäng var. Ert skepp är redan förberett och lämnar plattformen om" Han kollar sin klocka. "12.45 minuter. Så, iväg med er nu."

Jag stirrar storögt på Kommendören.
Mitt första uppdrag!
Om jag klarar det här kommer jag säkerligen bli befordrad och äntligen slippa bära runt papper.
Utan att vänta på min nya partner lägger jag ifrån mig pappershögen och skyndar iväg mot plattformen.
När jag anländer är det som vanligt fullt med varelser i olika former upptagna med sitt arbete och ingen lägger märke till den unga Lizzarden som nervöst trampar på stället där han spanar efter skeppet.
En smal Linger går förbi mig och jag stoppar henne.
Hennes lysande blå ögon synar mig ett ögonblick och hon suckar. "Kan jag hjälpa dig plutten?" frågar hon med så mycket kyla att jag nästan ryser.
Jag låtsas inte om det sista och nickar hastigt.
Lingerier var berömda för att vara kyliga och arroganta. "Vet du var skeppet för soldaterna 15 och 78 är? Det ska till en planet i Vintergatan?" frågar jag.
Lingerien suckar igen innan hon svarar.
"Tellus, huh? Det är därborta."
Hon pekar med tummen bakom sig.
Jag tackar henne och springer bort till det stora blå skeppet som kryllar av kontrollanter och arbetare, väntande för avgång.

Jag fnyser ut ett litet moln av svart rök mot fisken och vänder mig om för att gå till plattformen.
VET HAN INTE VAD JAG ÄR?! VET HAN INTE VAD JAG ÄÄR?! JAG BEHÖVER SUPERNOVAN JAG BEHÖVER DETMER ÄN ALLA ANDRA ETT SÅDANT HÄR TILLFÄLLE HÄNDER EN GÅNG VARANNAN JÄVLA GOGOL OCH GLÄDJEN AV ATT ÄNTLIGEN FÅ LITE RIKTIG VÄRME HÄR OMKRING ARGH JAG VISSTE ATT DET VAR FÖR BRA FÖR ATT VARA SANT JAG KAN INTE TRO HONOM DET HÄR ÄR REN TORTYR JAG SKA ANMÄLA HONOM SEDAN BLIR HAN AV MED JOBBET OCH-
Jag fortsatte att muttra tyst för mig själv medan jag stampade iväg. Jag var välbekant med vägen eftersom det här var vadå, mitt 57de uppdrag? Något i den stilen.
Men att slösa bort ett sådant tillfälle på ett skit uppdrag som det här var bara otänkbart! Men i och för sig behövde jag poängen.. urgh
När jag kom fram kollade jag snabbt på en tabell och klev på uppdragsskeppet.
Lade inte märke till min partner eftersom jag var för upptagen med att vara arg på hela situationen.

Jag ser hur min rödhyade partner kliver ombord skeppet och skyndar efter. Längs med sidorna sitter platta sittplatser fast i väggarna och jag slår mig ner.
Ingen annan verkar vara i lastrummet som vi ska resa i.
Jag sneglar på Fuegon och försöker lista ut vilka ögon jag ska titta på. Jag vet inte vad ögat i pannan fyller för syfte, men han verkar kunna se med de två normalt placerade så jag bestämmer mig för att koncentrera mig på dem.
"Hej", ropar jag och rycker till när mitt rop ekar mot väggarna. "Xeck Loyd", säger jag självsäkert och sträcker fram en grön hand.

Jag suckar och kollar upp. Han är nog en sån typ som bara försöker hålla sig på allas goda sida och fjäskar runt hela tiden. urgh, verkligen irriterande! Och så ska han försöka med ett samtal här nu också, uuurrgghhh! Skulle ha bett om att få en stum typ, inte för att fisken skulle lyssna på mig men ändå.
Jag ger honom en avskyvärd blick och tar hans hand. Greppar hårt om den så att jag är säker att jag bränner honom riktigt hårt.

"Ouch!" skriker jag till och drar tillbaka handen. Han hade säkerligen gjort sådär med flit. Jag blängde ilsket på honom och snurrade runt för att slippa se hans treögda ansikte. Så bra gick det att bli vän med honom. Mitt första uppdrag skulle bli svårt. Plötsligt ekar en röst ur högtalarna och berättar att skeppet är klart för avgång. Innan dörrarna där bak stängs kliver Lingerien jag träffade innan in med en stor mojäng som var läskigt lik gevären vakterna använde. Hon ler det typiskt lingeriska sarkastiska leendet när hon ser att jag stirrar på den. "Ingen fara, plutten. Jag ska bara se till att vi kan hitta er där nere. Jag ska bara införa några spårningschip i era armar."

Jag stegar där ifrån, lite nöjd över mig själv, och går och sätter mig i en fåtöljliknande stol i närheten.
"Har redan tre." sa jag och nickar mot henne med ett litet leende. Ska bli kul att få se den där värdelösa typen klara av det här.

((förlåt för att jag inte har svarat! har haft fullt upp med skolan osv

(Ingen fara

Lingerien himlar med ögonen efter att 78 talat och vänder sig till mig i stället. "Hur funkar de...?" frågar jag en aning nervöst och hon suckar. "Det gör så att kontrollanterna borta vid panelen och övervakarna kan se vart ni är och hur era värden ser ut. Ifall ni håller på att förblöda kan vi se det. Det funkar också som en gps", säger hon och avbryter sig för att ge oss varsin svart liten dosa. "I den där kan ni se er egen position ifall ni går vilse eller behöver hitta någonstans. Den är baserad på invånarnas egna gps-system, bara bättre." Jag vrider och vänder lite på dosan tills jag hittar en liten knapp som öppnar den. Inuti finns en skärm där en liten röd prick blinkar. "Nå", säger lingerien irriterat och jag upptäcker att hon håller fram handen som består av tre ihopväxta klor och en tumme. "Aha", andas jag svagt och sträcker fram handen. Hon greppar den kvickt och kör in chippet med sådan fart att jag knappt hinner reagera. Hon drar ut mojängen hon använt och går därifrån medan jag gnider min arm. Strax därefter stängs dörrarna.

((gissa vem som är bra på att komma ihåg att svara

Jag tar den svarta dosan och kastar ner den på golvet. Fnyser till, ställer mig upp och stampar på den.
"Onödigt skit, försöker bara få oss att gå vilse.. göra oss till slavar.." Jag muttrar surt och vrider på foten så att dosan krossas ännu mer under min vikt.
Efter det drar jag mig tillbaka och sätter mig ned igen.