Prs mellan Hermione Granger12 och Ester Potter 04

När jag öppnar ögonen igen inser jag att jag har somnat. Framför mig simmar flickan och kollar storögt på mig. Jag skriker till och gömmer mig bakom en klippa.

Flickan, eller sjöjungfrun borde jag kanske kalla henne, skriker till och gömmer sig bakom en klippa när hon ser mig. Jag försöker ropa efter henne, men sen kommer jag på att jag är under vatten och stänger munnen igen. Jag är bra på att hålla andan länge men jag kommer ändå snart att behöva hämta luft.

Jag lutar mig mot den hårda klippan och tänker på flickan. Tänk om vi kunde vara vänner i hemlighet, tänker jag, men skjuter snabbt undan tanken. Det kommer aldrig att gå.

Jag vill prata med sjöjungfrun, men jag måste få luft så jag vinkar åt henne att hon ska komma upp till ytan och simmar sedan själv upp. När jag någ ytan tar jag några djupa andetag och blir nästan bländad av solens sken. Jag vänder mig om för att se om hon har simmat upp till ytan.

Flickan vinkar till mig, och jag simmar försiktigt upp till ytan igen.

"Ää...r du en sjöjungfru?" frågar jag henne.

"Ja..." svarar jag väldigt tyst och låter en pastellblå hårslinga falla ner framför ögonen på mig.

"Eh... Vad heter du?"
Vad säger man i sådana här situationer? Visst, jag har alltid trott på magi, men detta?

"Cordelia", sa jag. "Fast du kan kalla mig Cordy. Du?"
Jag skiter i om jag inte får träffa flickan för mitt folk. Här ska det lära kännas en människa! tänkte jag.

"Noomi" säger jag och ler för första gången på länge.
Det är något med denna flickan (eller sjöjungfrun borde jag kanske säga) som får mig att känna mig glad, jag känner att jag kan lita på henne.