Little Miss Freak (Sv)

VARFÖR TAGGADE DU INTE MIG??
DEN HÄR ÄR JU SÅ SJUKTBRA!!!!!

JÄTTEBRA!!!!! *bevakar*

Hej! Vad kul att ni läser och kommenterar, jag blir verkligen superglad varje gång jag ser att någon har skrivit här och ännu gladare när jag ser vad ni har skrivit! Tyvärr kommer det inte komma något kapitel den närmaste veckan då jag ska ut och åka båt en vecka och inte har något internet överhuvudtaget, men så fort jag kommer hem ska jag fortsätta arbeta på kapitel 1 som jag har börjat lite smått på. En fråga bara, vill ni att jag ska ge kapitlen namn eller bara kapitel 1, 2 osv? Ha en bra vecka så kommer kapitlet förhoppningsvis i början av nästa vecka!

Det skulle vara kul med namn på kapitlen

Skulle vara kul med namn på kapitlen!

Jag läser helt klart

Nu har jag suttit ett tag och skrivit och finslipat ett nytt kapitel och jag hoppas verkligen att ni tycker om det och tror att det kan vara spännande att läsa resten också när den kommer för jag tycker att jag är ganska nöjd med det här kapitlet, så, enjoy!


Kapitel 1 Små lätta moln

Vi springer längs gatorna i Cokeworths trånga gränder. Jag ökar farten lite och känner vinden ta tag i mitt utsläppta, långa, mörkröda hår och lyfter det uppåt och bakåt. Jag skrattar och dunkar löst min äldre syster i ryggen. "Jag tog dig Tuni!" fnittrar jag glatt. Hon ler mot mig, hon är äldre än jag men ändå är vi bästa vänner. "Jaga mig!" skrattar jag och springer vidare, förbi henne. Jag ser slutet på gränden, tar i ännu mer och springer ut från den. Ljuset ute på ängen bländar mig nästan, solen lyser mot det gulbrända gräset. Jag stannar upp en bit ut från den mörka gränden, nickar huvudet bakåt och kisar upp mot den nästan klarblåa skyn, bara några få små moln ligger utspridda på himlen, vita och fjäderlätta som bomullstussar. Jag börjar snurra runt, runt, fortfarande mer ögonen fästa på molnen. Jag börjar nynna på någon låt jag har hört på radion där hemma i det blomserklädda köket som mamma alltid står och bakar och fixar i och fnittrar till när yrseln övertar mitt huvud, jag känner fötterna lätta från marken men det känns inte konstigt. Bara fantastiskt och överväldigande underbart. "Lily!!" Petunias skrämda röst drar med ens tillbaka mig till verkligheten, jag slutar nynna och plötsligt står jag med mina sandalprydda fötter på det gula gräset igen. "H-h-hur gjorde du det där?" Petunias röst är fylld av fasa och jag tittar förvånat på henne, hennesögon ser både rädda och nyfikna ut medans hennes mun är format till ett litet o. "Jag vet inte, jag bara gjorde det! Men, Tuni, det var underbart, försök du också!" Jag ler ett strålande leende mot henne. Hon ler inte tillbaka men hennes mun har slappnat av till sin vanliga form, "Hur?" säger hon istället. Jag funderar i några sekunder, "Testa att...att titta upp mot molnen och tänka dig att du är ett, sen snurrar du runt och flyger!" Tuni ställer sig beslutsamt lite längre bort från mig och välter huvudet bestämt bakåt så hennes blonda hår som hon har i två flätor på de smala axlarna hoppar av från axlarna och lägger sig på varsin sida av hennes rygg. Hon står och tittar upp på molnen några sekunder innan hon snurrar runt så som jag gjorde för bara några minuter sedan. Hennes vita sommarklänningskjol snurrar ut och flyger rakt ut. Men Petunia stannar med fötterna på marken, hur mycket hon än snurrar lyfter hon inte. Hon stannar plötsligt upp, efter några minuter av snurrande, kjolen sjunker tillbaka mot hennes bara ben. Hon ser sorgset på mig, ögonen blänker och underläppen darrar oroväckande. Jag springer fram och slår mina armar om henne, hon är ungefär ett huvud längre än jag så jag kramar i princip hennes bröstkorg där jag känner hennes hjärta dunka. Snabbt. Hon skjuter mig bestämt ifrån sig och ser ner mot mina gröna ögon. "Jag vill inte vara med och leka dina barnsliga lekar, Lily" säger hon stelt, vänder sig hastigt ifrån mig så flätorna flyger, hade jag varit längre hade de piskat mig i ansiktet, sedan går hon in i gränden vi kom ifrån. Bort från ängen, bort från mig.


Vad tycker ni?

Btw, tycker ni om den här längden på kapitel (runt 500 ord) eller ska jag försöka skriva längre? (Prologen var runt 700 ord)♥

Jättebra. Du får verkligen med att Petunia också vill ha magiska krafter och hela kapitlet är superbra. Skriv mer

MEEER!!! LÄNGREEEE!!
MEN DU FATTAR INTE HUR UNDERBART DU SKRIVER!!!

Jättebra!