Medeltidens hjältar

" Det är lungt skogen känns ju läskigare på kvällen " sa Caspian och gick med Isabelle mot deras läger. De kommer nog förhäxa oss tänkte Isabelle misstänksamt. Caspian log han var hungrig och trevliga främlingar var det allt som bjöd på mat och plats att sova på natten.

Rose hälde med en säker hand upp en skål med gryta och räckte över den mot Caspian.
"Jag hoppas ni gillar rådjur. Den här har varit på elden i någon timme så köttet borde vara underbart." Hon log och hon såg ner i marken.
"Ni undrar säkert över några saker. Som vem jag är och varför två demoner hjälper mig. Stämmer det?"

" Ja rådjur är gott " sa Caspian och log vänligt.
" Undrar ja det kan man säga och jag undrar även hur du kunde veta vem Caspian är utan att ja ska man säga veta hur han ser ut " sa Isabelle. Hon ville ju inte förolämpa den mystiska främlingen.

Rose skrattade medan hon hällde upp en ny skål.
"Mitt namn är Rose även kallad den blinda häxan." Hon log trött medan hon drog en filt om sig.
"Jag är blind ja och häxa är jag med." Hon vred på huvudet.
"Hur jag vet vem ni är är väll inte så svårt? Jag kan läsa tarookort utan att se vilket kort som är vilket. Jag vet vad som kommer att hända och vet varför ni är här." Med en axelryckning vände hon sig mot Lupe som satte sig ned.
"Han där är Lupe och den andra är Azah., båda är vargdemoner som tjänar mig. De hjälper mig i vardagen och tar hand om mig även om jag nu mera sitter stilla vid lägret."

" Okej " sa Isabelle hon var fortfarande lite misstänksamt.
" Vad gör ni här i skogen nästan helt ensam? " frågade Caspian och blev mer och mer nyfiken på Rose.

"Blev övergiven som barn. Din far gjorde lagen överge barn med häxans förmåga." Hon förde sin skål mot munnen.
"Redan första dagen så skapade jag mina demoner och har levt så här sedan dess. " Hon log smått.
"Men varör rymde ni? Det är så tråkigt att höra deras röster hela tiden."
Hon pekade på demonerna som bara log.

" Min mamma vill döda mig för att ta över tronen " sa Caspian och såg in i elden. Hur kan han bara berätta sin bakgrund för häxan tänkte Isabelle.

Rose sänkte huvudet medan hon mumlade något.
"Jag förstår. " Försiktigt reste Rose sig medan Lupe reste sig.
"Ska jag hjälpa dig?" Frågade han försiktigt och såg oroad ut.

Caspian såg på Rose hon klarade sig ju ändå rätt bra på egen hand men det var bra att vardemonerna var med och hjälpte henne. Caspians mage knorrade han blev röd i ansiktet han hade ju inte ätit något sen frukosten.

Azahs bullrnde skratt ekade genom lägret.
"ät min prins. ät så magen spriker." Han vände sig mot Issabelle.
"Ät du med. Maten räcker väl. Vi demoner äter inte och Rose ska sova." Han log vänligt medan hans mörka svans vifftade.
"Godnatt." Rose vände sig innan hon klättrade upp i en hängmatta och slöt ögonen.
Snart kom Lupe tillbaka och slog sig ner.
"Något ni vill fråga oss om?"