Privat rollspel Weasleygirl98 och Legnowia

Klir, klir, klir…

“Välkomna till ännu ett år på Hogwarts. Jag och resten av lärarna hoppas ni haft ett bra lov, och att ni nu har vilat upp er inför kommande termin. Vi kommer dela ut scheman vid frukosten imorgon bitti, där ni kan läsa vilken lektion ni har först. Där kommer det även att stå…”

Förstaårseleverna satt som klistrade för att inte missa någonting, medan de flesta av de äldre elever såg sig omkring och viskade.

“Sedan skulle våra käre vaktmästare Mrs. Figg, tillsammans med Mr. Filtch upplysa om att…”

“Jag satsat 10 galleoner på att Filtch har varnat Figg om oss.” Sa Roxanne lite diskret till de andra marodörerna.

“Man kan ju gissa vad han har gjort i sommar..” Svarade Jo och de andra försökte kväva ett skratt. Hon hade syftat på de nya, hemliga ingångarna till Hogwarts som de hade skapat, och vissa gamla som de öppnat. Filtch hade såklart anat vad som hände och höll på få rena dåndimpen. Desperat hade han sprungit runt i korridorerna och letat, men utan resultat. Han hade skvallrat för Mcgonagall, men då hade Neville bara sagt åt honom att han hade fastnat i gamla myter. Mcgonagall hade anat vad som stod på, men brydde sig inte så mycket om att hindra dem.


“Vi vill också upplysa om att den förbjudna skogen är strängt förbjuden att beträda! De som går in där utan underskrift riskerar oerhörda konsekvenser…”

Alla fyra såg på varandra igen, men blev snabbt tvungna att vända bort blickarna för att inte börja skratta. De hade spenderat stora delar av sin lediga tid där. Elenore, en annan tjej från Gryffindor, såg på Alex med frågande blick. Han harklade till. “Det var James, han sa bara något ovanligt kul.” Svarade han och försökte se normal ut.

"I år vill vi också välkomna nytt blod i lärarkåren." Allas blickar for runt mot lärarbordet, man kunde lätt urskilja vilken av dem som var ny. Mannen med brunt slickat hår och hästsvans såg egendomlig ut. Ingen hade sett honom förr. "Professor Winter kommer vara er framtida lärare i trolldryckskonst. Vi hälsar honom välkommen med en applåd." Winter reste sig och bugade sig lätt, innan han satte sig snabbt igen.
Eleverna klappade som vanligt artigt åt en lärare.


“Sist med inte minst, och nu vill jag att alla lyssnar.” Mcgonagall stirrade ut över eleverna med sträng min Sedan mjuknade hon och sa. “Hogwarts kommer inte bara vara ert hem i år.” Ivriga och nyfikna blickar utbyttes. Jo fångade Legnowias blick, som såg helst förvånad ut. “I år är det nämligen det den 50 upplagan av den Magiska trekampen. Detta innebär...” Ett vimmel spred sig genast över salen.” Tystnad!” Hon behövde inte skrika. Alla ville höra fortsättningen.

“Detta innebär… att det är jubileumsår. Vi har Mr. Shackerbolt, nuvarande trolldomsminister och ledande profil inom detta projekt här som kommer förklara saken mer utförligt. Vi välkomnar honom.” Bakom lärarbordet kom en stor, mörk man in. Han bar lila klädnad och hatt. Han såg mäktig ut. Eleverna applåderade artigt, men det kom från hjärtat. Kingsley bugade sig lätt och log lite. Sedan reste han en hand och applåderna tonade ut.

“Tack för det vackra välkomnandet. Mitt namn är Kingsley Shackerbolt och jag är er nuvarande minister. Som Minerva just sa är jag också med och leder denna trekamp. Jag har även Mr. Weasley, min sekreterare till hjälp. Fram kom Percy. Eleverna gav också honom en applåd. Jo såg Legnowia klappa lite extra. “Och Mr. Colin.” En tredje man i grå kostym som, Jo inte kände igen steg fram. “Många fler, hundra fler arbetar med detta, vilket jag är väldigt tacksam över. I år är det den 50 upplagan av denna trekamp. Detta innebär jubileumsår. Vad är då skillnaden? Varje tiotalsupplaga infaller detta jubileum. Det har gått 20 år sedan förra gången, nu händer det igen.” Det blev återigen ett litet sorl inne i salen. “Grymt! visste ni att det skulle vara? frågade Roxanne

“Nej, ingen aning, jag tror min föräldrar visste” Sade James och Jo nickade instämmande. “Ja det lär ju vara detta de menade med överraskning” Fyllde Alex på med.


“Den magiska trekampen är ett tävling, ett projekt och ett samarbete mellan tre olika skolor med magi som syfte. Förra upplagan tävlade Hogwarts mot det franska institutet Beauxbaton och de bulgariska Dumstrangs. Det blev ett lyckat år sånär på några speciellt händelser. Vi vill med det varna er alla att denna tävling inte är till för de svaga. De tävlande kommer utsättas hårt hård press och krävande övningar som kan sluta illa om det görs på fel sätt. Oroa er dock inte. Vi har kontroll över vad vi gör. Vi kommer återvända väldigt snart med mer information.” Mcgonagall trädde ännu en gång fram. “I år vill vi välkomna två nya skolor i vårt samarbete. De kommer anlända inom de närmsta dagarna och jag vill att ni tar väl hand om dem, men mer om det senare. Nu låter jag festen börja!”

Eleverna famlar med blickarna överallt men allt dras till bordet när plötsligt matbuffén flyger upp och sus hörs över hela salen. Legnowia känner inte förrän nu att hon är utsvulten och nästan kastar i sig maten. Fast lite njuter hon ju också, när hon äntligen fått kommit hit, hon vill kulla njuta av varje sekund av detta år.

Tankarna kommer plötsligt om den magiska trekampen. Legnowia har hört tals om det förut, men hon trodde aldrig att det skulle inträffa under hennes tid på Hogwarts. Hon känner blandade känslor, roligt är det ju att vara med om en trekamp och titta på, men samtidigt hade det ju varit roligt att fåt varit med också. Fast det förstås, hade hon vågat ställa upp och klara av prövningarna? Kanske. Kanske inte ändå. Hon har ju alltid drömt om det men hon tvekar om hon skulle kunna klara av det.

Nej, hon ska ju ändå inte vara med nu, så varför fundera mer på det. Hon pratar istället med Victor om vilka från Hogwarts som skulle vara frivilliga att ställa upp. Deras blickar roteras sakta runt alla elevhemmen och Leggies blick stannat såklart vid James. Han kommer säkert att anmäla sig, stark, modig och smart som han är. Lika som med Harry, hans pappa som vann trekampen för många år sedan. Legnowias blick stannar kvar och hon blir genast ställd när hon inser vem mer som kommer att fundera på att ställa upp. Jo. Såklart. Nej, det får bara inte hända, om båda ställer upp kommer en att förlora den andra, inklusive Legnowia själv. Leggie skulle inte klara av ett liv utan Jo, och det skulle inte vara roligare utan James. James må vara Jo´s pojkvän, men han är ändå betydelsefull för Leggie, han kan nästan vara som en storebror för henne.

Plötsligt hör Legnowia något kluckande och kraxande vid sidan om henne. Hon kastar blicken åt sidan och ser Marcus hängandes över bordet. Marcus är lite utstött, men har alltid varit bra kompis med Legnowia. Han verkar nu har satt något i halsen och Leggie klappar honom på ryggen för att hjälpa till. Efter en stund kommer resterna av kycklingbenet upp och alla vänder sig bort med äcklade blickar. Marcus sjunker generat ihop med röda kinder. Leggie svarar hans kommando;

”Det är lugnt Marcus, det händer alla”! Säger hon lugnande. ”Det är inte så farligt, imorgon är det glömt!”

Han skiner upp något och ger en nick tillbaka, fast han fortfarande verkar känna sig besviken på sig själv.

Middagen fortsätter med hög stämning och sämre blir det inte när plötsligt efterätten dyker upp på borden. Det här har Legnowia längtat efter i nästan ett år nu. Det smakar lika gott som vanligt. Victor harklar sig och vänder sig till Legnowia;

”Fick vi reda på vilka skolor som kommer hit?” säger han frågande.

”Nej, inte vad jag hörde i alla fall.” svarar hon lika frågande.” I så fall måste vi ha missat det båda två!”

De småfnissar lite och pratar sedan om vilka skolor som de själva hört talas om som skulle kunna komma. Norge, Tyskland, USA, Finland. Nej, egentligen har de ingen aning om var de kan komma ifrån. Spännande blir det i alla fall.

När middagen drar sig mot sitt slut är redan dags att dra sig till sällskapsrummen. Legnowia och Victor forserar snabbt mot utgången för att inte hamna bakom förstaårseleverna. Ute i hallen möter de som på beställning de andra kompisarna och de går mot trapporna, men skiljs åt lika fort eftersom de ska åt tre olika sällskapsrum. Av Hufflepuffs prefekt har Leggie och Victor redan fått reda på det nya lösenordet och tar sig lätt igenom dörrvakten. Legnowia drar in varje andetag när hon kommer in i det svart-gul inredda sällskapsrummet. Det är alltid lika härligt att komma in i detta rum. Brasan är tänd och sprakar för fullt. Soffor, bord och fåtöljer står där det ska och gör rummet bara ännu mysigare. Ingen av Leggie eller Victor är särskilt trött för att sova utan slår sig ner i soffan vid elden en stund. De småpratar samtidigt som de njuter av ljudet av den sprakande elden.

Dörren låses plötsligt upp och fler Hufflepuffare kommer intågandes. Några som både Leggie och Victor känner. De slår sig ner tillsammans och pratet fortsätter. Adam, som går det femte året, rycker upp en låda med godis i. Han bjuder en och en.

Plötsligt frustar Victor fram något som inte alls låter likt honom själv, snarare en häst. Han blir först lite rädd men förstår sedan vilka godisar som Adam bjudit på. Det får alla att brista ut i skratt. Legnowia som sitter bredvid hinner knappt skratta innan hon också förvandlas. Ett skrikande fågelljud kommer ur henne och hon förstår att hon låter som en örn. Alla skrattar bara ännu mer, och själv kan hon inte hålla sig heller utan skrattar med, fast ett lite skrikigare och hackigare skratt.

Tiden rullar på fort och alla börjar känna på sig att tröttheten nog känns efter en lång dag. Långsamt drar de sig mot sovrummen och hälsar god natt. Legnowia hittar sin plats med hennes koffert ställd vid sängen och på den hittar hon även Saccharine spinnande på täcket. Snabbt byter hon till sov kläder och bäddar upp sängen. Hon lyfter upp Saccharine och sätter sig i fönstret några minuter för att njuta lite extra hela dagen ut. Innan lektionerna börjar igen. Fast det känns inte alls motigt det heller, allt i denna magiska värld ärt både roligt och värt att lära sig.

Legnowia brukar ofta vara väldigt kvällspigg men känner ändå att hon är tvungen att dra sig till sängen. Katten lägger hon i den lilla buren bredvid sängen och andas sedan ut. Vilken dag. Det fjärde året på Hogwarts har börjat, hon har skaffat flera nya vänner, kanske känt lite mer än bara vänner på någon, hon kommer få uppleva den magiska trekampen, och dessutom kommer två andra trolldomsskolor besöka oss det här året. Alla tankar samlas ihop i som i ett enda glatt nystan. Det tar inte lång förrän Legnowia somnar hon också. Glad och förväntansfull inför kommande upplevelser.

Det var nästan helt tomt i uppehållsrummet. Brasan, som för någon timme sedan sprakat glatt, var mer en hög av aska och glöd.
James, Alex, Jo och Rox satt i fåtöljerna och småpratade. De disskuterade huvida man skulle anmäla sig eller inte, vilken lektion de hade imorgon, hur de nya Gryffindoreleverna verkade och om Scorpius och hans gäng var tänd på iden om lite djävulskap framöver. Då klockan slagit tolv, och Roxanne gäspat för femtioelfte gången, sade hon god natt och gick upp till flickornas sovsal. Alex gjorde henne sällskap upp till trappen och vek sedan in till pojkarnas.

Jo och James satt kvar. De stirrade in i de kvarlevande lågorna.
"Hur ska du göra?" Frågade Jo tillslut James.
Det dröjde några sekunder innan han tog till svar. "Jag tänker anmäla mig. Och du?" De satt trötta kvar med blicken i elden. Jo funderade ett tag, sedan svarade hon matt. "Jo, jag tror nog det också."

James lyfte blicken. Han stirrade på henne. "Du vet att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag förlorade dig, eller hur?" Jo visste inte om hon kände sig tacksam eller förnedrad, och svarade därför snabbt:
"Det skulle inte jag heller om jag förlorade dig."

Det blev tyst en stund, sedan reste sig James, gick långsamt fram till Jo´s fåtölj. Han böjde sig ned, gav henne en perfekt kyss, rörde vid hennes hår, log. "Du vet inte hur lycklig jag är som äntligen fått dig." Jo försökte inte bli röd i andsiktet, han visste inte hur mycket hon älskade honom. Hon fick heller inte fram något ord som kunde beskriva bra nog hur mycket. "Jag älskar dig." Sade hon sedan. Det kunde ha varit patetiskt, men det sade precis hur det var. Hon tog hans hand och reste sig upp. James gick efter henne upp för trappen med handen på hennes rygg. Vid de två dörrarna skildes de åt. "Jag älskar dig också Silvertass." Sedan lade han ett hopknölat papper i hennes hand, vände sig om och gick in till vänster. Jo tittade på papperet och sedan på dörren. Genom springan fick hon se ett snabbt leende, sedan stängdes dörren. Alltid lika road och mystisk.

Jo lät papperet förbli knölat då hon gick in till tjejerna. Roxanne hade redan somnat. Likaså Ellie, Olivia och Gwenog. Jo smög sig fram till sin säng. Hon behövde inte ens tända sin trollstav, då månen ute lyste upp som en nattlampa. Hon bytte om till sovkläder, klappade Shadow lite bakom örat, han kurrade omedvetet till, sedan lade hon sig ned i sängen. Det var så skönt. Den lite kyliga luften som hade skapats då kaminen i rummet slocknat, gjorde att hon drog upp täcket ytterligare mot hakan. Hon tog fram det hopknölade papperet, vecklade ut det och såg att det var en bild. Det var efter deras första quidditchfinal. Laget stod i grupp, de hade vunnit mot Slytherin. De stod surt och kollade på i bakgrunden. Gryffindor vinkade glatt mot kameran och höll upp Quidditchpokalen mot luften. Hon log åt minnet. Ett av de bästa minnena. Hon vände på lappen där det inte fanns något annat än en blank yta. Jo visste bättre än så och tog fram sin trollstav. Hon tänkte "Apparecium" och fram tonades en slarvig, men fullt läsbar, text ifram.

Dover ♥ Silvertass

Jo hade aldrig sett kortet förr, texten gjorde det hela ännu bättre. Hon tänkte ännu en formel som strök ut kortet, satte det bredvid sängen och lade sig ned på kudden. Hon tittade ut genom fönstret. Den stjärnklara himlen blinkade åt henne som om den ville säga något. Tankarna snurrade runt i huvudet. Det hade varit en lång dag. Det dröjde inte länge innan hon tillslut slöt sina ögon och föll i sömn. Det sista hon tänkte på innan hon somnade var James.