För ditt liv

Felicia ryckte till. Mannen framför henne skrek och hon satte sig upp på hästen.
"Kom vi tar oss härifrån gubben." Viskade hon och hästen bbörjade trava och hon såg mot mannen innan hon lät hästen gå upp i galop. Mannen kandek var galen, säkert. En kall kåre spred sig i henne när hon red förbi och hon vände huvudet fram ochred på den smala vägen men vägen ut från skogen fanns inte mera.
Räddslan av att tagit fel väg kom över henne och ilsket drog hon i tyglarna.
"Nästa väg då!"

Dean började bli frustrerad. Han hade fortfarande inte sett skymten av Hugo eller Clive och han började bli otålig.
Om inte Hugo tänkte söka upp honom, så skulle han nog allt söka upp Hugo. Men först behövde han finna Clive.
Dean tog ett djupt andetag och slöt ögonen. Han koncentrerade sig hårt och försökte fånga upp tecken på Clive. Han lät sina sinnen färdas genom skogen.
Han såg en ekorre samla nötter, han kände lukten av en häst, han kände värmen från en kvinnas kropp och han hörde... Där! Dean öppnade ögonen.
Det var svagt, men han var säker på att han hört Clives rossliga andetag inte långt därifrån.
Dean drog upp överläppen och visade en rad med vita tänder i ett stelt grin och skyndade iväg i rätt riktning. Han hade inte fångat upp några tecken på Hugo, men han kunde Deans trick och visste hur han skulle lura dem.
Han visste förmodligen allt som hände i skogen. Och vilka som var i den.

Felicia hade äntligen kommit ut ur skogen och hon tog sig snabbt mot den närmsta byn och regnet fortsatte att ösa ner. Åskan mullrade ännu en gång och hon kände sig genomfrusen när hon kom fram till vägskälet och hon vände sig om och blickade mot den mörka skogen innan hon förlorade medvetandet och ramlade av hästen som galopperade iväg och lämnade henne ensam.

Regnet hade gjort Deans kappa tung av vatten och även om han inte kunde känna kyla visste han att det förmodligen skulle göra honom sjuk. Han kunde redan känna hur kroppen darrade.
Han stövlade strax in i en dunge där träden bildade ett någorlunda skydd mot regnet och vid det tjockaste trädet satt en liten figur bunden. "Clive", andades han lättat och skyndade fram till honom. "Var är Hugo?" viskade han medan han skar sönder repen med en skarp, röd egg som stack ut från hans pekfinger, skapad av magi.
"Jag vet inte. Han lämnade mig här, jag tror att han kände en annans närvaro", svarade Clive.
"En annan? En demon?" Clive ryckte på axlarna. "Jag har inte hört talas om några andra än ni två här. Det kan ha varit en vanlig man eller kvinna."

Han bar henne i sin famn in i den mörka skogen igen och log smått. Den här skulle bli så underbar. Forfarande hade hon sin oskuld. Han ryste när han såg henne och slickade sig om läpparna och såg upp.
Snart så skulle han vara i sitt slott och låta den här kvinnan skrika och be om sitt liv innan han brutalt skulle ta hennes själ och sedan äta henne. eller tvärt om.
Han stannade snart upp och fnyste.
"Dean?"

Dean ryste. "Han vet att jag är här."
Han hade just släppt loss Clive och stod nu villrådigt och stirrade ut i tomma intet. "Herrn?" frågade Clive oroligt.
Dean vände sig om för att se ner på honom. "Ta dig till vagnen. Om jag inte är tillbaka vid midnatt vet du vad du ska göra", svarade Dean lågt och Clive nickade innan han började springa. "Lekdags...", mumlade Dean och började gå tillbaka för att möta Hugo.

Han satte ner Felicia mot en sten och böjde sig ner och kysste hennes läppar. Hypnosen skulle vara i minst en timme till.
"Sov min älskade prinsessa." Han vände sig om.
"Dean jag har ett erbjudande!" Han skrattade medan han tog av sig rocken och lade den över henne.
Sedan vände han sig mot skogen och väntade på sin kusin.

Dean steg ut ur skogen och blängde på sin kusin.
"Jag är inte intresserad av dina erbjudanden", svarade han hånfullt och tog omsorgsfullt av sig de svarta handskarna han bar. Han stoppade dem i fickan och tittade upp på Hugo.
"Du tänker väl inte fly den här gången kusin?" frågade han och spände sitt giftgröna öga i honom.
Han sneglade på den livlösa kroppen bredvid honom.
Det där håret... Dean tog ett steg fram. "Vart hittade du henne?"

Han smekte flickans kind innan han hånlog.
"Du var inte intresserad sa du. Om jag vinner så får jag henne. om du vinner så får jag henne ändå. du ville inte veta av det." Han log och såg på honom.
"Om jag sa det såär det inte lika roligt." Han pekade mot skogens kant.
"Men hittade henne utanför vid vägskälet. Så vacker människor kan vara.."

Ett läte som en morrning steg ur Deans strupe.
"Om jag vinner kommer du inte att ha kvar din sista arm", sade han hotfullt och tog ännu ett steg närmare.
"Den där människan är min." Han svepte av sig kappan och höll upp handen. En blodröd, lysande klinga materialiserades ovanför han knutna näve och skälvde rytmiskt, som om det inte kunde vänta på att få smaka blod.