rollspel mellan madness & delete.

Bussen stannade till med ett gnissel, och för Alaric kändes det som att han äntligen kunde andas igen. Med snabba steg lämnade han bussen, ställde sig ute på gårdsplanen tillsammans med de andra. En officer kom ut och ropade ut order. Al ställde sig i ledet - rak i ryggen, fötterna bredvid varandra, händerna bakom ryggen och blicken riktat framåt,
Al sneglade mot Zachs håll, såg att han hade lite problem med officern. Han kom fram till Al, och talade till honom.
"Thomas Johnsons son, ser jag, Din far hade varit stolt." sa han och gav honom en klapp på axeln.
"Ja, jag är här för honom, sir." svarade han med ett sorgset leende. Officern nickade mot honom, och fortsatte granska de andra männen. Sedan ställde han sig framför de och talade med en hög röst.
"Ni är alla här för att ni ska ut i krig. Ni bär alla ett ansvar, och det är att bära med er ert lands stolthet ut i kriget. Och överleva så klart, men det är en helt annan punkt." sade han. "Ni ska ta er in till sovsalen nu och packa upp era grejer. Vi ska sedan visa er runt området innan det blir lunch. Efter det blir det träning."
Al tog ett djupt andetag, andades sakta ut igen i ett försök att lugna ner sig.

Mannens röst ekade i irländarens huvud och han förstod hur extremt hårt han skulle få kämpa. Han följde med ledet i tystnad, höll sin plats och försökte återigen försvinna.
Då de kom fram till sovsalen och blev tilldelade sina sängar. Det var tvåvåningssängar och självklart hamnade Zachary över Alaric.
Den kortaste fick sängen på övre bunkern och även om han visste att det var helt på måfå och att det inte var bestämt förut; men det kändes som om allt som skulle ske skulle vara endast för att straffa honom.
"Hitåt, mannar" ropade mannen, som nu släppt ner garden så lågt att de fick gå i en grupp. De fördes runt lägret, blev visade vad varje hus var.
De stannade utanför stallarna och mannen vände sig mot dem.
"Som ni antagligen förstår är hästarna inte särskilt användbara men ni kommer ändå genomgå träningen i detta då ni kan behöva dem." sa han, klappade en brun häst på halsen innan han fortsatte gå. De kom fram till matsalen, där de blev tilldelade typisk Engelsk mat. Det vill säga bönor, ägg och korv. Zach var inte särskilt förtjust i just denna typen, men förstod att han inte hade mycket till val.
Han tog åt sig av maten, satte sig ner ensam vid ett bord och började äta.

- AVSLUTAT -