~Prs mellan Fairt tale & Luna_rav

Lovisa log svagt mot honom och kände sig lite rosig om kinderna. Especially from beautiful people spelades i hennes huvud flera gånger.
Hennes pappa harklade sig efter en liten stund och tittade på honom.
"Should we show you to your room?" frågade han. Lov hade alltid älskat hans engelska dialekt, även om hon knappt kunde förstå ett ord ut av den.

Alexandre såg hur hennes små kinder sakta färgades rosa, och log lite inombords.
Sedan avbröt pappan alla varma tankar med att harkla sig, och ställde en fråga.
"O' yes please", sa jag glatt "that would be great!"

"Well, the kitchen is here, next to the hall." sa deras pappa och flyttade sig så att man kunde se in i köket. Lovisa tittade in, även om hon mycket väl visste hur det såg ut. "And the living room is just behind the wall." fortsatte han och började gå till vardagsrummet. Borde vi inte prata svenska.. han är väl här för att träna det? tänkte Lovisa och följde strax efter.

För att vara ärlig så fokuserade inte Alexandre så mycket alls på rundturen. Istället så tänkte han och fantiserade tillbaks till den där händelsen i hallen. Hur varm den där kramen hade varit. Hur varm hon hade varit.
Även fast hans hjärna inte alls var med pappan som pratade på, så kände han sig tvungen att nicka varje gång han sa något.
Han skulle nyss titta in lite i ngt som verkade vara vardagsrummet när han slog huvudet i dörrkarmen.
"enculés!", svor han och gnuggade över sitt onda huvud.
Varför var han tvungen att vara så lång?

Lovisa tittade bak på honom och skrattade lite.
"You okey?" frågade hon medan hennes pappa fortsatte med rundturen, han hade antagligen inte märkt att han slagit i huvudet. Lov tittade på dörrkarmen, det skulle ta en rätt långt tag innan hon skulle kunna slå huvudet där.

Alexandre brast ut i skratt han med.
"Yea' I guess", sa han och gnuggade på sitt huvud, vilket gjorde hans hår om möjligt ännu mer ruffsigt. Han flinade åt sig själv i tanken, medan han fortsatte att gå runt i huset. Den här gången tänkte han lite mer på var han gick, så han inte skulle slå i huvudet igen.
(Förlåt för kort)

Lovisa smålog lite för sig själv och följde strax efter sin pappa som fortsatte att visa runt. Toaletten, baksidan, allas rum, men han sparade killens rum till sist.
"So, what du you think?" frågade han och tittade på utbytesstudenten, som Lov inte riktigt visste namnet på, men hon minns att det började på A.

"You 'ave a lovely 'ouse, sir", svarade Alexandre artigt "I especially favour the toilet", han log varmt åt mannen "the architecture differ from the french one", han studerade tyst runt i rummet. Hans ögon stannade på tjejen igen, och han studerade henne kanske mer än vad han studerade rummet. Väldigt fin

Lovisa tittade på honom och flinade lite grann, hon antog att hennes kinder blossade igen.
Hennes pappa skrattade lite och log mot honom.
"Good to hear." sa han och tyckte antagligen inte om den lilla tystnaden som utspelade sig. "Do you need any help to pack up?" frågade han.

Alexandre tittade ner på sina resväskor, och sedan upp på mannen igen. Var det otrevligt att fråga om hjälp här i Sverige?
"I would like some 'elp actually", sa han och ångrade det genast "if you 'ave time of course".
Alexandre försökte att le för att lätta på situationen, men kände direkt att det inte skulle funka för att göra det mindre pinsamt. Han drog en hand genom sina svarta lockar och tittade ner på sina fötter.